Privata sjukvårdsförsäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård (Ds 2016:29)
Det är viktigt och angeläget att uppmärksamma vikten av att upprätthålla människovärdes-, behovs- och solidaritetsprincipen i 2 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen (HSL; 1982:763). Bestämmelsen gäller för all hälso- och sjukvård, såväl offentlig som privat. Eftersom den även gäller för hälso- och sjukvård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring är Vårdförbundet tveksamt till om det behövs ytterligare bestämmelser i HSL med samma innebörd som 2 § andra stycket HSL.
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har drygt 113 000 medlemmar, varav drygt 90 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av dessa är cirka 11 000 verksamma inom enskild hälso- och sjukvård som drivs av privata aktörer.
Det övergripande målet för all vård ska enligt Vårdförbundet vara en jämlik hälsa i befolkningen. Alla ska ha tillgång till en god, säker och väl fungerande vård utifrån sina förutsättningar och behov. De som har de största behoven ska ges företräde till vård. Vården ska vara offentligt finansierad och demokratiskt styrd. För att uppnå jämlik hälsa krävs att vården har ett kompensatoriskt uppdrag både på befolkningsnivå och på personnivå. De kompensatoriskt uppdrag innebär att vården måste anpassa form och innehåll efter vilka resurser och förmågor befolkningen har i ett visst område och att vården utifrån varje enskild persons resurser och förmågor kompenserar där förmågorna sviktar.
Förslaget
I 2 § andra stycket i HSL anges som mål för hälso- och sjukvården att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet samt att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården (människovärdes-, behovs- och solidaritetsprinciperna). Bestämmelsen gäller för all hälso- och sjukvård, såväl offentlig som privat.
I promemorian föreslås två tillägg till HSL som innebär att:
det inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet bara får ges vård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring om principerna i 2 § andra stycket inte åsidosätts (förslag till 2 j §).
om ett landsting överlåter åt någon annan att utföra uppgifter som landstinget ansvarar för enligt HSL, ska avtalet innehålla villkor om de krav som gäller enligt 2 j § HSL (förslag om tillägg till 3 §).
Vårdförbundets synpunkter
Mot bakgrund av Vårdförbundets uppfattning om jämlik hälsa (se ovan) kan Vårdförbundet inte annat än instämma i de grundläggande utgångspunkterna för de förslag som framförs i promemorian samt att det är givet att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte ska kunna gå förbi den offentligt finansierade vårdkön. Det framgår också tydligt av redan gällande lagstiftning. Vårdförbundet är därför tveksamt till om de nu föreslagna bestämmelserna behövs och om de tillför något nytt. Förbundets tveksamhet grundar sig i följande:
Människovärdes-, behovs- och solidaritetsprinciperna i 2 § andra stycket i HSL gäller för all hälso- och sjukvård, såväl offentlig som privat. Bestämmelsen gäller således även för vård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring. Den nu föreslagna bestämmelsen 2 j §, har som framgår ovan innebörden att man inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet bara får ge hälso- och sjukvård om principerna i 2 § andra stycket i HSL inte åsidosätts. Det är ovanligt att man i en lag behöver ha en särskild bestämmelse som anger att en tvingande eller bindande bestämmelse i en lag ska följas. Det skulle eventuellt kunna finnas ett behov av ett förtydligande om det vore så att det finns kunskap om att hälso- och sjukvården inte lever upp till kraven i 2 § andra stycket HSL. Fråga är om sådan kunskap finns.
I promemorian (s. 24) beskrivs att Stockholms läns landsting (SLL) tillåter landstingsägda bolag att ta emot patienter som omfattas av annat än offentlig finansiering, men att sådan verksamhet inte får inskränka uppdraget som vårdgivaren har från SLL eller försvåra uppfyllandet av vårdgarantin. Av promemorian (s. 34) framgår att det idag enbart är privata vårdgivare som utför vård inom ramen för sjukvårdsförsäkringarna. Promemorian innehåller inte något underlag som visar att det rent faktiskt förekommer att patienter med privat sjukvårdsförsäkring går före patienter vars vård finansieras med offentliga medel. SKL har tagit fram en rapport "Privata sjukvårdsförsäkringar i Sverige – omfattning och utveckling" (2012). Av den framgår att den som skrivit rapporten inte lyckats hitta något som tyder på att de landstingsdrivna sjukhusen i Stockholm erbjuder vård till svenska patienter med sjukvårdsförsäkring (s. 37).
För att kunna ta ställning till behovet av att förtydliga 2 § andra stycket HSL efterfrågar Vårdförbundet kunskap om hur vanligt det är att man inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet ger hälso- och sjukvård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring. Kunskap behövs också om sådan vård leder till ett åsidsättande av 2 § andra stycket HSL. När det gäller förslaget om att landsting i avtal med en privat utförare ska ställa villkor om de krav som gäller enligt föreslagna 2 j § kan det också ifrågasättas om bestämmelsen behövs. Oavsett om man avtalat om det eller ej, måste en privat vårdgivare följa 2 § andra stycket HSL. Man ska inte behöva ställa upp särskilda villkor i ett avtal som innebär att lagar ska följas.
I promemorian nämns offentliga vårdgivares försäljning av vård till internationella patienter m.m. (tjänsteexport). Syftet med tjänsteexport är bl.a. att ge ett ekonomiskt tillskott till landstinget. Det nämns ingenting i promemorian om omfattningen av tjänsteexport. Fråga är om det i sådan verksamhet finns risk för att internationella patienter kommer före patienter som står i en svensk vårdkö.
Vårdförbundet vill också rikta uppmärksamhet på att 2 § andra stycket HSL inte gäller för alla patienter. Papperslösa, asylsökande och EU-migranter utan uppehållsrätt har bara begränsad rätt till vård. Om Sverige fullt ut ska leva upp till principerna i HSL är det dags att genomföra det förslag som togs fram i betänkandet Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet (SOU 2011:48). Om man menar allvar med att den etiska plattformen för prioriteringsbeslut ska gälla för all vård, även inom ramen för privata sjukvårdsförsäkringar, kan man inte exkludera papperslösa, asylsökande och EU-migranter utan uppehållsrätt.
Att Vårdförbundet uttrycker tveksamhet till de föreslagna tilläggen till HSL innebär det inte att förbundet motsätter sig syftet med förslagen. Tvärtom är det förbundets uppfattning att frågan om privata sjukvårdsförsäkringar bör uppmärksammas mer. Även om privata sjukvårdsförsäkringar bara utgör en begränsad del av de utmaningar vi ser med jämlik vård och hälsa i Sverige, är det angeläget med mer kunskap om hur de privata sjukvårdsförsäkringarna påverkar svensk hälso- och sjukvård.
Privata sjukvårdsförsäkringar inom offentligt finansierad hälso- och sjukvård (Ds 2016:29)
Det är viktigt och angeläget att uppmärksamma vikten av att upprätthålla människovärdes-, behovs- och solidaritetsprincipen i 2 § andra stycket hälso- och sjukvårdslagen (HSL; 1982:763). Bestämmelsen gäller för all hälso- och sjukvård, såväl offentlig som privat. Eftersom den även gäller för hälso- och sjukvård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring är Vårdförbundet tveksamt till om det behövs ytterligare bestämmelser i HSL med samma innebörd som 2 § andra stycket HSL.
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har drygt 113 000 medlemmar, varav drygt 90 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av dessa är cirka 11 000 verksamma inom enskild hälso- och sjukvård som drivs av privata aktörer.
Det övergripande målet för all vård ska enligt Vårdförbundet vara en jämlik hälsa i befolkningen. Alla ska ha tillgång till en god, säker och väl fungerande vård utifrån sina förutsättningar och behov. De som har de största behoven ska ges företräde till vård. Vården ska vara offentligt finansierad och demokratiskt styrd. För att uppnå jämlik hälsa krävs att vården har ett kompensatoriskt uppdrag både på befolkningsnivå och på personnivå. De kompensatoriskt uppdrag innebär att vården måste anpassa form och innehåll efter vilka resurser och förmågor befolkningen har i ett visst område och att vården utifrån varje enskild persons resurser och förmågor kompenserar där förmågorna sviktar.
Förslaget
I 2 § andra stycket i HSL anges som mål för hälso- och sjukvården att vården ska ges med respekt för alla människors lika värde och för den enskilda människans värdighet samt att den som har det största behovet av hälso- och sjukvård skall ges företräde till vården (människovärdes-, behovs- och solidaritetsprinciperna). Bestämmelsen gäller för all hälso- och sjukvård, såväl offentlig som privat.
I promemorian föreslås två tillägg till HSL som innebär att:
Vårdförbundets synpunkter
Mot bakgrund av Vårdförbundets uppfattning om jämlik hälsa (se ovan) kan Vårdförbundet inte annat än instämma i de grundläggande utgångspunkterna för de förslag som framförs i promemorian samt att det är givet att patienter med privata sjukvårdsförsäkringar inte ska kunna gå förbi den offentligt finansierade vårdkön. Det framgår också tydligt av redan gällande lagstiftning. Vårdförbundet är därför tveksamt till om de nu föreslagna bestämmelserna behövs och om de tillför något nytt. Förbundets tveksamhet grundar sig i följande:
Människovärdes-, behovs- och solidaritetsprinciperna i 2 § andra stycket i HSL gäller för all hälso- och sjukvård, såväl offentlig som privat. Bestämmelsen gäller således även för vård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring. Den nu föreslagna bestämmelsen 2 j §, har som framgår ovan innebörden att man inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet bara får ge hälso- och sjukvård om principerna i 2 § andra stycket i HSL inte åsidosätts. Det är ovanligt att man i en lag behöver ha en särskild bestämmelse som anger att en tvingande eller bindande bestämmelse i en lag ska följas. Det skulle eventuellt kunna finnas ett behov av ett förtydligande om det vore så att det finns kunskap om att hälso- och sjukvården inte lever upp till kraven i 2 § andra stycket HSL. Fråga är om sådan kunskap finns.
I promemorian (s. 24) beskrivs att Stockholms läns landsting (SLL) tillåter landstingsägda bolag att ta emot patienter som omfattas av annat än offentlig finansiering, men att sådan verksamhet inte får inskränka uppdraget som vårdgivaren har från SLL eller försvåra uppfyllandet av vårdgarantin. Av promemorian (s. 34) framgår att det idag enbart är privata vårdgivare som utför vård inom ramen för sjukvårdsförsäkringarna. Promemorian innehåller inte något underlag som visar att det rent faktiskt förekommer att patienter med privat sjukvårdsförsäkring går före patienter vars vård finansieras med offentliga medel. SKL har tagit fram en rapport "Privata sjukvårdsförsäkringar i Sverige – omfattning och utveckling" (2012). Av den framgår att den som skrivit rapporten inte lyckats hitta något som tyder på att de landstingsdrivna sjukhusen i Stockholm erbjuder vård till svenska patienter med sjukvårdsförsäkring (s. 37).
För att kunna ta ställning till behovet av att förtydliga 2 § andra stycket HSL efterfrågar Vårdförbundet kunskap om hur vanligt det är att man inom offentligt finansierad hälso- och sjukvårdsverksamhet ger hälso- och sjukvård inom ramen för en privat sjukvårdsförsäkring. Kunskap behövs också om sådan vård leder till ett åsidsättande av 2 § andra stycket HSL.
När det gäller förslaget om att landsting i avtal med en privat utförare ska ställa villkor om de krav som gäller enligt föreslagna 2 j § kan det också ifrågasättas om bestämmelsen behövs. Oavsett om man avtalat om det eller ej, måste en privat vårdgivare följa 2 § andra stycket HSL. Man ska inte behöva ställa upp särskilda villkor i ett avtal som innebär att lagar ska följas.
I promemorian nämns offentliga vårdgivares försäljning av vård till internationella patienter m.m. (tjänsteexport). Syftet med tjänsteexport är bl.a. att ge ett ekonomiskt tillskott till landstinget. Det nämns ingenting i promemorian om omfattningen av tjänsteexport. Fråga är om det i sådan verksamhet finns risk för att internationella patienter kommer före patienter som står i en svensk vårdkö.
Vårdförbundet vill också rikta uppmärksamhet på att 2 § andra stycket HSL inte gäller för alla patienter. Papperslösa, asylsökande och EU-migranter utan uppehållsrätt har bara begränsad rätt till vård. Om Sverige fullt ut ska leva upp till principerna i HSL är det dags att genomföra det förslag som togs fram i betänkandet Vård efter behov och på lika villkor – en mänsklig rättighet (SOU 2011:48). Om man menar allvar med att den etiska plattformen för prioriteringsbeslut ska gälla för all vård, även inom ramen för privata sjukvårdsförsäkringar, kan man inte exkludera papperslösa, asylsökande och EU-migranter utan uppehållsrätt.
Att Vårdförbundet uttrycker tveksamhet till de föreslagna tilläggen till HSL innebär det inte att förbundet motsätter sig syftet med förslagen. Tvärtom är det förbundets uppfattning att frågan om privata sjukvårdsförsäkringar bör uppmärksammas mer. Även om privata sjukvårdsförsäkringar bara utgör en begränsad del av de utmaningar vi ser med jämlik vård och hälsa i Sverige, är det angeläget med mer kunskap om hur de privata sjukvårdsförsäkringarna påverkar svensk hälso- och sjukvård.
VÅRDFÖRBUNDET
Sineva Ribeiro
Förbundsordförande