Kvinnors löner är 9,9 procent lägre än mäns. Omräknat till tid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 varje dag, medan män får betalt för hela sin arbetsdag fram till klockan 17:00.

Coronapandemin, med tiotusentals döda och en extrem arbetsbelastning inom vård och omsorg, visar att kvinnors dåliga löner och arbetsvillkor har livs- och samhällsfarliga konsekvenser.

Trots att kvinnor har högre utbildning än män tjänar kvinnor fortfarande mindre. Kvinnors heltidslöner är i genomsnitt 9,9 procent lägre än mäns. Det motsvarar 3 700 kronor i månaden och 44 400 kronor på ett år.

Omräknat till tid betyder det att kvinnor jobbar gratis efter klockan 16:12 varje dag, medan män får betalt för hela sin arbetsdag.

Coronapandemin har gjort det tydligt att undervärderingen av kvinnodominerade yrken och sektorer har livs- och samhällsfarliga konsekvenser. Kombinationen av otrygga anställningar, hårt pressad arbetsmiljö, brist på kompetensutveckling och bristande förutsättningar för ett närvarande ledarskap inom äldreomsorgen är en huvudorsak till att så många avlidit till följd av covid-19.

Arbetsmiljön inom vården är så pressad att anställda drabbats av posttraumatisk stress.

Låt detta bli en väckarklocka för det akuta behovet att rätta till de ojämställda villkoren på svensk arbetsmarknad en gång för alla. Som Sveriges bredaste nätverk för jämställda löner kräver vi inom 16:12-rörelsen:

  • Heltidsarbete som norm, trygga anställningsformer och jämställd arbetsmiljö. Kvinnodominerade branscher har mer ofrivilligt deltidsarbete, fler osäkra anställningar, sämre löneutveckling och större brister i arbetsmiljön jämfört med andra branscher. Regering, kommuner, regioner och andra arbetsgivare måste ge kvinnor och män samma möjlighet till goda och trygga arbetsvillkor.

  • Synliggör och åtgärda strukturella löneskillnader. I yrken och branscher där kvinnor är i majoritet är lönerna lägre än i mansdominerade yrken och branscher. Det gäller även när kraven på utbildning, färdigheter och ansvar är likvärdiga. Staten och arbetsmarknadens parter måste ta sitt ansvar och bryta denna strukturella värdediskriminering så att löneläget motsvarar yrkets krav på hela arbetsmarknaden.

  •  Säkerställ ett mer jämställt uttag av föräldraledigheten. Män tar ut en knapp tredjedel av föräldraledigheten, fyrtio procent av all vab och utför varje dag en timme mindre obetalt hemarbete. För att bryta mönstret krävs att regering och riksdag tar tydliga steg för en jämställd föräldraförsäkring.

  • Jämställda pensioner. Kvinnor har 31 procent lägre pensioner än män och två tredjedelar av fattigpensionärerna i Sverige är kvinnor. Jämställda löner och en jämnare fördelning av det obetalda arbetet krävs för jämställda pensioner, men en sådan förändring tar tid. Därför behöver pensionssystemet reformeras genom bland annat en höjning av pensionsavgiften och en modernisering av garantipensionen redan nu. Skillnaden mellan kvinnor och mäns tjänstepension beror både på löneskillnaderna och att avsättningen till tjänstepensionen skiljer sig åt mellan branscher. Dessa skillnader behöver utjämnas.

  • Öka tillsynen och skärp sanktionerna för de arbetsgivare som ignorerar lagens krav. För att lagen om årliga lönekartläggningar ska följas måste Diskrimineringsombudsmannens tillsyn skärpas och arbetsgivare som bryter mot reglerna möta kännbara påföljder. DO och arbetsmarknadens parter måste också arbeta mer aktivt för att motverka alla typer av diskriminering, sexuella trakasserier och övergrepp i arbetslivet.


    Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad (VHEK)
    Britta Lejon, förbundsordförande, Fackförbundet ST
    Britt-Marie Söderberg Torstensson, ordförande, Winnet Sverige
    Bulle Davidsson, ordförande, Kvinnor i Svenska kyrkan
    Carina Ohlsson, förbundsordförande, S-kvinnor
    Carolina Gustafsson, ordförande, Kvinnors organisering, Vänsterpartiet
    Cecilia Elving, ordförande, Liberala Kvinnor
    Camilla Wagner, ordförande, Fredrika Bremer-förbundet
    Christina Zeidlitz, president, Sverigeunionen av Soroptimistklubbar
    Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby
    Ewa Larsson, ordförande, Gröna kvinnor
    Gunnel Hall, ordförande, Kvinnor Kan
    Gunvor Ngarambe, ordförande, Internationella Kvinnoförbundet (IKF) Stockholm
    Heike Erkers, förbundsordförande, Akademikerförbundet SSR
    Helena Hellström Gefwert, sammankallande i Miljöpartiets Jämställdhets- och mångfaldskommitté
    Hilma Björk, utredare, Forena
    Ida Kåhlin, ordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
    Linda Palmetzhofer, förbundsordförande Handelsanställdas förbund
    Magnus Pettersson, förbundsordförande, Fastighetsanställdas Förbund
    Malin Ackholt, förbundsordförande, Hotell- och restaurangfacket
    Maria Johansson, ordförande, FQ - Forum kvinnor och funktionshinder
    Maria Rashidi, ordförande, Kvinnors rätt
    Olga Persson, ordförande Unizon
    Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet
    Sofia Jarl, förbundsordförande, Centerkvinnorna
    Ulrika Boëthius, förbundsordförande, Finansförbundet
    Veronica Magnusson, förbundsordförande, Vision

Läs debattartikeln i Aftonbladet.