Det var mycket som var fel: lönen var usel och utbildning verkade inte spela någon roll. Pontus Karlsson tyckte att Vårdförbundet inte gjorde något åt saken och han var redo att lämna sitt jobb – men ett brev förändrade allt.
När Pontus fick sin första anställning som biomedicinsk analytiker på Unilabs på Skaraborgs sjukhus i Skövde upplevde han att hans roll inte togs på allvar.
– Det var brist på biomedicinska analytiker och de som togs in saknade den unika kunskap som vi med utbildning har. Lönenivån var i princip densamma, oavsett utbildning eller erfarenhet, och en känsla av hopplöshet infann sig.
Tillsammans med en tidigare studiekamrat skrev Pontus ett brev till Vårdförbundet och Institutet för biomedicinsk laboratorievetenskap (IBL).
– Vår kompetens verkade inte betyda något, eftersom andra tjänade lika mycket som vi. Jag ville inte slösa en massa tid och vara kvar på samma ställe om tio år.
Vårdförbundet bjöd in Pontus till ett möte och han inspirerades till att bli förtroendevald och började arbeta för att lyfta både lönefrågan och kunskapsnivån.
– Jag tror att vi behöver jobba på riksnivå för att höja lönerna. Jag har också gått kurser via Vårdförbundet, som exempelvis ”Vårdförbundets fackliga grundutbildning,” samt medicinskt inriktade kurser som jag föreläst kring på arbetsplatsen. Så nu vet fler att Vårdförbundet är deras fackliga förbund och hur kollektivavtalet fungerar.
Andra medlemmar berättar:
Barnmorskestudenten Ida valde att engagera sig istället för att vara missnöjd.
”11 timmars dygnsvila - positivt för hållbart yrkesliv” tycker medlemmarna Nathalie och Michaela
- Hjälpte informationen dig?