Vårdförbundet välkomnar Patientmaktsutredningens förslag om patientlag. Vårdförbundet delar utredningens uppfattning att patientlagen kan stärka och tydliggöra patientens ställning i vården.
Vårdförbundets utgångspunkter
Vårdförbundets grundläggande utgångspunkt är att varje människa är unik och att alla människor har samma värde och samma rätt till en god och säker vård. Det ska vara den styrande principen för all vård.
Vårdförbundets kongress antog 2008 ”Vision 2018 för hälsa och helhet”. Av visionen framgår bl.a. att Vårdförbundet vill att det ska finnas en samlad och tydlig vårdtagarlagstiftning. Den lagstiftningen som reglerar individens rätt och samhällets och professionernas skyldigheter ska finnas samlad så att det inte blir oklarheter mellan olika delar av vården. Lagstiftningen ska stödja verksamheten så att det blir ett sammanhängande system där individen inte hamnar mellan olika vårdgivare. Av visionen framgår också att vårdtagaren ska kunna delta i sin egen vård, vårdplanering och dokumentation. Det framgår också att en handlingsplan ska upprättas vid kontakt med vården och att vårdvägledare och fast vårdkontakt ska vara självklara rättigheter. Vårdtagaren kunna välja vård och vårdgivare.
Ang. utredningens förslag
Allmänt
Patientmaktsutredningens förslag om patientlag stämmer mycket väl överens med Vårdförbundets politik inom detta område. En viktig del av vår politik är patientens ställning i vården ska stärkas och att individen och dennes behov ska stå i centrum. Vårdförbundet anser vårdtagarens ställning och inflytande kan stärkas genom en samlad vårdtagarlagstiftning. Förbundet vill på sikt stärka vårdtagarens ställning ytterligare genom införandet av en samlad vård- och omsorgslagstiftning. Idag är det två lagstiftningar som är styrande för vården och omsorgen; hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och socialtjänstlagen (SOL). Detta innebär utmaningar, främst inom kommunernas äldreomsorg, att ge en sammanhållen vård och omsorg för den enskilde individen. I den kommunala vården och omsorgen arbetar personalen enligt olika regelverk beroende på vilken åtgärd eller vilken tjänst den enskilde individen/medborgaren har behov av. Detta gäller inte bara HSL och SOL, utan även exempelvis reglering om dokumentation och informationshantering, sekretess och beslutsformer.
Vård på lika villkor
I 1 kap. 4 § patientlagen anges att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Även om det inte ingått i Patientmaktsutredningens uppdrag vill Vårdförbundet framhålla att ”vård på lika villkor” även borde omfatta asylsökande och s.k. papperslösa. Varje vårdtagare ska, utan åtskillnad, ha rätt till vård oberoende av vårdtagarens rättsliga status. Så länge som vårdtagare inte har det kan vi inte tala om att vården ges med respekt för alla människors lika värde och med respekt för den enskilda människans värdighet.
Patientcentrerad vård
Utredningen lyfter på ett mycket bra sätt upp vikten av patientcentrerad vård. Oavsett om man kallar det patientcentrerad, personcentrerad eller patientfokuserad är det av största vikt att vården ser patienten som en unik människa som har en egen vilja, egna preferenser och vilja att vara delaktig i beslut om den egna vården, så som beskrivs i utredningen. Förbundet delar den uppfattning som bl.a. Socialstyrelsen har (s. 79) om att vården fortfarande domineras av ett verksamhets- och yrkesperspektiv. Det krävs ett paradigmskifte där vi genom att flytta fokus från organisation till individ skapar förutsättningar för vårdtagarens delaktighet och självbestämmande och en grund för trygghet och tillit.
Barnets bästa
Vårdförbundet välkomnar särskilt att patientlagen är tydlig med att barnets bästa ska beaktas när hälso- och sjukvård ges till barn. Det är också mycket bra att barnets ställning stärks genom bestämmelserna om information och samtycke. Vårdförbundet anser att det är bra att man utgår från det enskilda barnets mognad och utveckling. Även om det kan vara svårt för den enskilde yrkesutövaren att bedöma detta, är det bättre än att införa fasta åldersgränser för olika typer av situationer. När det gäller mognadsbedömningar instämmer Vårdförbundet i att det bör tas fram en vägledning som baseras på ett vetenskapligt tillfredsställande underlag.
Information
Det är bra att informationspliktens omfattning och innehåll förtydligas. Särskilt bra är det att det i lagen anges att informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Det är också viktigt att informationen ges i ett sammanhang som ger patienten förutsättningar att ta till sig informationen på ett bra sätt; lugn och ro, gott om tid, möjlighet att ställa frågor m.m.
Vårdförbundet vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma vikten av att vårdpersonalen har de språkkunskaper som är nödvändiga för yrket. För vårdpersonal utbildad i andra länder än EU-länder, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz ställer Socialstyrelsen krav på att yrkesutövaren har goda kunskaper i svenska språket. När det gäller yrkesutövare utbildade i EU-länder, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz är det arbetsgivarens och den enskilde yrkesutövarens ansvar att de nödvändiga språkkunskaperna finns. Detta borde klargöras och förtydligas eftersom språkkunskaper är viktiga bl.a. för att kunna ge information och för att kunna försäkra sig om att patienten har förstått den information som getts.
Samtycke
Utredningen föreslår att det i patientlagen tydliggörs att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av annan lagstiftning. Vårdförbundet anser att det, även om det utvecklats en praxis om detta, är bra att frågan om samtycke regleras tydligt i patientlagen.
Hälso- och sjukvård till vuxna beslutsoförmögna
Vårdförbundet är positivt till att frågan om hälso- och sjukvård till vuxna beslutsoförmögna regleras i patientlagen i avvaktan på resultatet av Utredningen om beslutsoförmögna personers ställning i hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst. Vårdförbundet anser att det är positivt att utredningen i denna del är tydlig patientens egen inställning till den aktuella vårdåtgärden så långt möjligt ska klarläggas och att detta ska vara vägledande i beslut om vården. Positivt är också att utredningen i detta sammanhang lyfter betydelsen av personcentrerad omvårdnad och att det som gäller för personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom även borde gälla även för personer som av annan anledning än demenssjukdom saknar förmåga att besluta om vårdinsatser.
Förnyad medicinsk bedömning (second opinion)
Det är bra att förnyad medicinsk bedömning (second opinion) bara ska villkoras av att det ska handla om en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Det är oroande att second opinion, fast det funnits sedan 1999, fått så litet genomslag i vården. Det kan till viss del förklaras av de villkor som begränsade möjligheterna tidigare. Förbundet tror dock att en viktigare förklaring är bristande kunskap om bestämmelsen och att man pga. det inte informerar patienterna om möjligheten.
Ökad valfrihet
Vårdförbundet är positivt till att patienter ska ges möjlighet att välja offentligt finansierad primärvård och öppen specialistvård inom hela landet. Man bör följa upp att landstingens remissregler inte försvårar valfriheten.
Den nationella vårdgarantin
Vårdförbundet håller med om att vårdgarantin bör vidareutvecklas bl.a. genom att prioritera att diagnostiska åtgärder omfattas av garantin. Förbundet delar också utredningens uppfattning om att det är angeläget att det utvecklas gemensamma metoder och definitioner som gör det möjligt att följa patientens väg genom vården och att man också bygger in åtgärder för att förhindra undanträngning av vissa patientgrupper. Implementering Som utredningen mycket riktigt påpekat finns det idag kunskapsbrister hos vårdgivare, vårdpersonal och allmänheten om innebörden av nuvarande lagstiftning. För att den föreslagna nya lagen ska göra skillnad krävs att det genomförs genomtänkta utbildningsinsatser på alla nivåer för att nå de önskade effekterna av patientlagen. Förbundet delar utredningens uppfattning att reformen bör följas upp noga. VÅRDFÖRBUNDET Sineva Ribeiro Förbundsordförande
Delbetänkandet Patientlag (SOU 2013:2)
Vårdförbundet välkomnar Patientmaktsutredningens förslag om patientlag. Vårdförbundet delar utredningens uppfattning att patientlagen kan stärka och tydliggöra patientens ställning i vården.
Vårdförbundets utgångspunkter
Vårdförbundets grundläggande utgångspunkt är att varje människa är unik och att alla människor har samma värde och samma rätt till en god och säker vård. Det ska vara den styrande principen för all vård.
Vårdförbundets kongress antog 2008 ”Vision 2018 för hälsa och helhet”. Av visionen framgår bl.a. att Vårdförbundet vill att det ska finnas en samlad och tydlig vårdtagarlagstiftning. Den lagstiftningen som reglerar individens rätt och samhällets och professionernas skyldigheter ska finnas samlad så att det inte blir oklarheter mellan olika delar av vården. Lagstiftningen ska stödja verksamheten så att det blir ett sammanhängande system där individen inte hamnar mellan olika vårdgivare. Av visionen framgår också att vårdtagaren ska kunna delta i sin egen vård, vårdplanering och dokumentation. Det framgår också att en handlingsplan ska upprättas vid kontakt med vården och att vårdvägledare och fast vårdkontakt ska vara självklara rättigheter. Vårdtagaren kunna välja vård och vårdgivare.
Ang. utredningens förslag
Allmänt
Patientmaktsutredningens förslag om patientlag stämmer mycket väl överens med Vårdförbundets politik inom detta område. En viktig del av vår politik är patientens ställning i vården ska stärkas och att individen och dennes behov ska stå i centrum.
Vårdförbundet anser vårdtagarens ställning och inflytande kan stärkas genom en samlad vårdtagarlagstiftning. Förbundet vill på sikt stärka vårdtagarens ställning ytterligare genom införandet av en samlad vård- och omsorgslagstiftning. Idag är det två lagstiftningar som är styrande för vården och omsorgen; hälso- och sjukvårdslagen (HSL) och socialtjänstlagen (SOL). Detta innebär utmaningar, främst inom kommunernas äldreomsorg, att ge en sammanhållen vård och omsorg för den enskilde individen. I den kommunala vården och omsorgen arbetar personalen enligt olika regelverk beroende på vilken åtgärd eller vilken tjänst den enskilde individen/medborgaren har behov av. Detta gäller inte bara HSL och SOL, utan även exempelvis reglering om dokumentation och informationshantering, sekretess och beslutsformer.
Vård på lika villkor
I 1 kap. 4 § patientlagen anges att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och en vård på lika villkor för hela befolkningen. Även om det inte ingått i Patientmaktsutredningens uppdrag vill Vårdförbundet framhålla att ”vård på lika villkor” även borde omfatta asylsökande och s.k. papperslösa. Varje vårdtagare ska, utan åtskillnad, ha rätt till vård oberoende av vårdtagarens rättsliga status. Så länge som vårdtagare inte har det kan vi inte tala om att vården ges med respekt för alla människors lika värde och med respekt för den enskilda människans värdighet.
Patientcentrerad vård
Utredningen lyfter på ett mycket bra sätt upp vikten av patientcentrerad vård. Oavsett om man kallar det patientcentrerad, personcentrerad eller patientfokuserad är det av största vikt att vården ser patienten som en unik människa som har en egen vilja, egna preferenser och vilja att vara delaktig i beslut om den egna vården, så som beskrivs i utredningen. Förbundet delar den uppfattning som bl.a. Socialstyrelsen har (s. 79) om att vården fortfarande domineras av ett verksamhets- och yrkesperspektiv. Det krävs ett paradigmskifte där vi genom att flytta fokus från organisation till individ skapar förutsättningar för vårdtagarens delaktighet och självbestämmande och en grund för trygghet och tillit.
Barnets bästa
Vårdförbundet välkomnar särskilt att patientlagen är tydlig med att barnets bästa ska beaktas när hälso- och sjukvård ges till barn. Det är också mycket bra att barnets ställning stärks genom bestämmelserna om information och samtycke. Vårdförbundet anser att det är bra att man utgår från det enskilda barnets mognad och utveckling. Även om det kan vara svårt för den enskilde yrkesutövaren att bedöma detta, är det bättre än att införa fasta åldersgränser för olika typer av situationer. När det gäller mognadsbedömningar instämmer Vårdförbundet i att det bör tas fram en vägledning som baseras på ett vetenskapligt tillfredsställande underlag.
Information
Det är bra att informationspliktens omfattning och innehåll förtydligas. Särskilt bra är det att det i lagen anges att informationen ska anpassas till mottagarens ålder, mognad, erfarenhet, språkliga bakgrund och andra individuella förutsättningar. Det är också viktigt att informationen ges i ett sammanhang som ger patienten förutsättningar att ta till sig informationen på ett bra sätt; lugn och ro, gott om tid, möjlighet att ställa frågor m.m.
Vårdförbundet vill i detta sammanhang särskilt uppmärksamma vikten av att vårdpersonalen har de språkkunskaper som är nödvändiga för yrket. För vårdpersonal utbildad i andra länder än EU-länder, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz ställer Socialstyrelsen krav på att yrkesutövaren har goda kunskaper i svenska språket. När det gäller yrkesutövare utbildade i EU-länder, Norge, Island, Liechtenstein eller Schweiz är det arbetsgivarens och den enskilde yrkesutövarens ansvar att de nödvändiga språkkunskaperna finns. Detta borde klargöras och förtydligas eftersom språkkunskaper är viktiga bl.a. för att kunna ge information och för att kunna försäkra sig om att patienten har förstått den information som getts.
Samtycke
Utredningen föreslår att det i patientlagen tydliggörs att hälso- och sjukvård inte får ges utan patientens samtycke om inte annat följer av annan lagstiftning. Vårdförbundet anser att det, även om det utvecklats en praxis om detta, är bra att frågan om samtycke regleras tydligt i patientlagen.
Hälso- och sjukvård till vuxna beslutsoförmögna
Vårdförbundet är positivt till att frågan om hälso- och sjukvård till vuxna beslutsoförmögna regleras i patientlagen i avvaktan på resultatet av Utredningen om beslutsoförmögna personers ställning i hälso- och sjukvård, tandvård, socialtjänst. Vårdförbundet anser att det är positivt att utredningen i denna del är tydlig patientens egen inställning till den aktuella vårdåtgärden så långt möjligt ska klarläggas och att detta ska vara vägledande i beslut om vården. Positivt är också att utredningen i detta sammanhang lyfter betydelsen av personcentrerad omvårdnad och att det som gäller för personcentrerad omvårdnad vid demenssjukdom även borde gälla även för personer som av annan anledning än demenssjukdom saknar förmåga att besluta om vårdinsatser.
Förnyad medicinsk bedömning (second opinion)
Det är bra att förnyad medicinsk bedömning (second opinion) bara ska villkoras av att det ska handla om en livshotande eller särskilt allvarlig sjukdom eller skada. Det är oroande att second opinion, fast det funnits sedan 1999, fått så litet genomslag i vården. Det kan till viss del förklaras av de villkor som begränsade möjligheterna tidigare. Förbundet tror dock att en viktigare förklaring är bristande kunskap om bestämmelsen och att man pga. det inte informerar patienterna om möjligheten.
Ökad valfrihet
Vårdförbundet är positivt till att patienter ska ges möjlighet att välja offentligt finansierad primärvård och öppen specialistvård inom hela landet. Man bör följa upp att landstingens remissregler inte försvårar valfriheten.
Den nationella vårdgarantin
Vårdförbundet håller med om att vårdgarantin bör vidareutvecklas bl.a. genom att prioritera att diagnostiska åtgärder omfattas av garantin. Förbundet delar också utredningens uppfattning om att det är angeläget att det utvecklas gemensamma metoder och definitioner som gör det möjligt att följa patientens väg genom vården och att man också bygger in åtgärder för att förhindra undanträngning av vissa patientgrupper. Implementering Som utredningen mycket riktigt påpekat finns det idag kunskapsbrister hos vårdgivare, vårdpersonal och allmänheten om innebörden av nuvarande lagstiftning. För att den föreslagna nya lagen ska göra skillnad krävs att det genomförs genomtänkta utbildningsinsatser på alla nivåer för att nå de önskade effekterna av patientlagen. Förbundet delar utredningens uppfattning att reformen bör följas upp noga. VÅRDFÖRBUNDET
Sineva Ribeiro
Förbundsordförande