Privata utförare – Kontroll och insyn (SOU 2013:53)
Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet om och insyn (SOU 2013:53)
Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet. Vårdförbundet tillstyrker i huvudsak utredningens förslag och välkomnar särskilt följande delar:
Att begreppet kommunala entreprenader i kommunallagen ska ersätts med begreppet privat utförare.
Att det i kommunallagen, hälso- och sjukvårdslagen, socialtjänstlagen, lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade och tandvårdslagen tydliggörs att kommuner och landsting bibehåller sitt huvudmannaskap även om en verksamhet lämnas över till en privat utförare.
Att kommuner och landsting i förväg ska analysera vilka mål och riktlinjer som ska gälla för den upphandlade verksamheten och hur uppföljningen ska göras samt att kommuner och landsting ska kontrollera och följa upp verksamhet som bedrivs av privata utförare.
Att fullmäktige ska anta ett program med övergripande mål och riktlinjer för de kommunala angelägenheter som lämnas över till privata utförare samt hur fullmäktiges mål och riktlinjer samt övriga föreskrifter på området ska följas upp och hur allmänhetens insyn ska tillgodoses.
Att en kommun eller ett landsting som sluter ett avtal med en privat utförare genom avtalet ska tillförsäkra sig information som gör det möjligt att ge allmänheten skälig insyn i den verksamhet som lämnas över.
Att förutsättningarna för att använda en beställar-utförarorganisation ska regleras tydligare än idag.
När det gäller information om utförare när den enskilde har möjlighet att välja mellan olika alternativa utförare och det endast är möjligt att välja ett alternativ, instämmer Vårdförbundet i att information ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Förbundet är dock tveksamt till förslaget om att ändra 9 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) genom att flytta bestämmelsen om att informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig till kommunallagen. En hänvisning till kommunlagen kan leda till att regelverket blir svåröverskådligt och onödigt krångligt. Det vore bättre om bestämmelsen får finnas kvar i LOV och att motsvarande bestämmelse också införs i kommunallagen. Detta också mot bakgrund av att LOV används även av andra myndigheter än kommuner och landsting. LOV ska ju användas även av Arbetsförmedlingen enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Det vore då främmande att ha informationsbestämmelsen för en statlig myndighet i kommunallagen. Det finns ytterligare en lag om valfrihetssystem för andra aktörer än kommuner och landsting, lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering som gäller för upphandlande myndigheter. I denna lag finns en exakt motsvarighet till LOV om att informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Det är enklare för dem som ska tillämpa regelverken om valfrihetssystem om alla relevanta bestämmelser finns samlade i den lag som reglerar valfrihetssystemet.
När det gäller avsnittet om information om verksamhetens kvalitet och avvikelser i verksamheten (s. 246) skulle det kunna kompletteras med information om patientsäkerhetsberättelser som är obligatoriska för alla hälso- och sjukvårdsverksamheter (3 kap. 10 § patientsäkerhetslagen). Vårdgivaren ska senast den 1 mars varje år upprätta en patientsäkerhetsberättelse av vilken det ska framgå hur patientsäkerhetsarbetet har bedrivits under föregående kalenderår, vilka åtgärder som har vidtagits för att öka patientsäkerheten och vilka resultat som har uppnåtts. Kompletterande bestämmelser om patientsäkerhetsberättelsens innehåll finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Enligt dessa ska patientsäkerhetsberättelsen också innehålla information om hur patientsäkerheten följts upp och utvärderats genom egenkontroll, hur samverkan har möjliggjorts för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador, hur risker för vårdskador, rapporter om vårdskador, klagomål och synpunkter har hanterats. Patientsäkerhetsberättelsen ska också innehålla information om många utredningar (händelseanalyser) man genomfört om händelser som medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada samt hur många vårdskador som har bedömts som allvarliga. Patientsäkerhetsberättelsen ska hållas tillgänglig för var och en som önskar ta del av den. Detta gäller oavsett om verksamheten bedrivs offentlig eller enskilt.
Förbundet vill också kommentera avsnittet om självständiga verksamhetsgrenar (s. 300). Där nämns att ”t.ex. skolhälsovård ska ses som en självständig verksamhetsgren utan att det närmare analyserats varför…” . De medicinska insatserna inom elevhälsan (f.d. skolhälsovården) anses utgöra en självständig verksamhetsgren pga. att denna verksamhet normalt finns under samma kommunala nämnd (skolnämnd, utbildningsnämnd eller dylikt) som skolan, men att sekretessreglerna tillämpas olika beroende på vilken typ av verksamhet det är fråga om. Den sekretess som reglerar de medicinska insatserna inom elevhälsan (f.d. skolhälsovården) finns i 25 kap. offentlighets- och sekretesslagen (OSL), medan sekretessreglerna för skolan och de övriga delarna av elevhälsan finns i 23 kap. OSL. Vi anser inte att detta egentligen är svårtillämpat, däremot är kunskapen om sekretessreglerna ibland ganska dålig i skolorna. Skolsköterskor kan ibland, liksom skolläkare, ha svårt att få förståelse från rektorer, lärare och andra inom skolans värld om att de omfattas av helt andra sekretessregler än övriga skolan.
Privata utförare – Kontroll och insyn (SOU 2013:53)
Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet om och insyn (SOU 2013:53)
Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet. Vårdförbundet tillstyrker i huvudsak utredningens förslag och välkomnar särskilt följande delar:
När det gäller information om utförare när den enskilde har möjlighet att välja mellan olika alternativa utförare och det endast är möjligt att välja ett alternativ, instämmer Vårdförbundet i att information ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig.
Förbundet är dock tveksamt till förslaget om att ändra 9 kap. 1 § lagen (2008:962) om valfrihetssystem (LOV) genom att flytta bestämmelsen om att informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig till kommunallagen. En hänvisning till kommunlagen kan leda till att regelverket blir svåröverskådligt och onödigt krångligt. Det vore bättre om bestämmelsen får finnas kvar i LOV och att motsvarande bestämmelse också införs i kommunallagen. Detta också mot bakgrund av att LOV används även av andra myndigheter än kommuner och landsting. LOV ska ju användas även av Arbetsförmedlingen enligt lagen (2010:197) om etableringsinsatser för vissa nyanlända invandrare. Det vore då främmande att ha informationsbestämmelsen för en statlig myndighet i kommunallagen. Det finns ytterligare en lag om valfrihetssystem för andra aktörer än kommuner och landsting, lagen (2013:311) om valfrihetssystem i fråga om tjänster för elektronisk identifiering som gäller för upphandlande myndigheter. I denna lag finns en exakt motsvarighet till LOV om att informationen ska vara saklig, relevant, jämförbar, lättförståelig och lättillgänglig. Det är enklare för dem som ska tillämpa regelverken om valfrihetssystem om alla relevanta bestämmelser finns samlade i den lag som reglerar valfrihetssystemet.
När det gäller avsnittet om information om verksamhetens kvalitet och avvikelser i verksamheten (s. 246) skulle det kunna kompletteras med information om patientsäkerhetsberättelser som är obligatoriska för alla hälso- och sjukvårdsverksamheter (3 kap. 10 § patientsäkerhetslagen). Vårdgivaren ska senast den 1 mars varje år upprätta en patientsäkerhetsberättelse av vilken det ska framgå hur patientsäkerhetsarbetet har bedrivits under föregående kalenderår, vilka åtgärder som har vidtagits för att öka patientsäkerheten och vilka resultat som har uppnåtts. Kompletterande bestämmelser om patientsäkerhetsberättelsens innehåll finns i Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2011:9) om ledningssystem för systematiskt kvalitetsarbete. Enligt dessa ska patientsäkerhetsberättelsen också innehålla information om hur patientsäkerheten följts upp och utvärderats genom egenkontroll, hur samverkan har möjliggjorts för att förebygga att patienter drabbas av vårdskador, hur risker för vårdskador, rapporter om vårdskador, klagomål och synpunkter har hanterats. Patientsäkerhetsberättelsen ska också innehålla information om många utredningar (händelseanalyser) man genomfört om händelser som medfört eller hade kunnat medföra en vårdskada samt hur många vårdskador som har bedömts som allvarliga. Patientsäkerhetsberättelsen ska hållas tillgänglig för var och en som önskar ta del av den. Detta gäller oavsett om verksamheten bedrivs offentlig eller enskilt.
Förbundet vill också kommentera avsnittet om självständiga verksamhetsgrenar (s. 300). Där nämns att ”t.ex. skolhälsovård ska ses som en självständig verksamhetsgren utan att det närmare analyserats varför…” . De medicinska insatserna inom elevhälsan (f.d. skolhälsovården) anses utgöra en självständig verksamhetsgren pga. att denna verksamhet normalt finns under samma kommunala nämnd (skolnämnd, utbildningsnämnd eller dylikt) som skolan, men att sekretessreglerna tillämpas olika beroende på vilken typ av verksamhet det är fråga om. Den sekretess som reglerar de medicinska insatserna inom elevhälsan (f.d. skolhälsovården) finns i 25 kap. offentlighets- och sekretesslagen (OSL), medan sekretessreglerna för skolan och de övriga delarna av elevhälsan finns i 23 kap. OSL. Vi anser inte att detta egentligen är svårtillämpat, däremot är kunskapen om sekretessreglerna ibland ganska dålig i skolorna. Skolsköterskor kan ibland, liksom skolläkare, ha svårt att få förståelse från rektorer, lärare och andra inom skolans värld om att de omfattas av helt andra sekretessregler än övriga skolan.
VÅRDFÖRBUNDET
Sineva Ribeiro
Förbundsordförande