Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer
Vårdförbundet är positivt till förslaget till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. De kan säkra behovet av skydd och stöd vid våld i nära relationer.
Vårdförbundet har inhämtat synpunkter på förslaget från riksföreningarna för medicinskt ansvariga sjuksköterskor, distriktssköterskor, skolsköterskor och barnsjuksköterskor. Detta svar bygger huvudsakligen på deras synpunkter.
Socialstyrelsen förväntar sig att föreskrifterna ska förbättra arbetet med, och omhändertagandet av, våldsutsatta vuxna, barn som utsatts för eller bevittnat våld samt våldsutövare. Förbundet kan inte annat än instämma i denna förhoppning. Tyvärr har erfarenheterna, och också tillsynen, visat att efterlevnaden och tillämpningen av redan nu gällande författningar inom detta område visar stora brister. Det torde därför krävas ytterligare åtgärder för att socialtjänsten och vården ska ta detta till sig. Det skulle kunna vara bra med en handbok som ger närmare vägledning av hur föreskriften ska tillämpas. Där skulle det exempelvis kunna finnas mer information om vad regler om tystnadsplikt och sekretess innebär i detta sammanhang. Undertecknads erfarenhet är att det finns en stor osäkerhet beträffande detta i vården.
Vårdförbunden välkomnar att föreskrifterna tar upp vikten av förebyggande arbete, information till grupper och enskilda samt att personal uppmanas att aktivt ställa frågor när det finns misstanke om våld eller andra övergrepp, så att fler kan ta del av stöd och insatser. Det förebyggande arbetet är nödvändigt för att på lång sikt minska våldet.
Det är bra att föreskriften är tydlig med att socialnämnden ska inleda en utredning om barns behov av stöd och hjälp utan dröjsmål.
Förslaget handlar av förklarliga skäl om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ansvar m.m. Något som också är viktigt att uppmärksamma i detta sammanhang är också skolans roll och ansvar. Eftersom detta inte kan regleras i de föreslagna föreskrifterna vore det bra om det kunde uppmärksammas i en handbok eller vägledning till föreskrifterna.
Kravet på rutiner i 1 och 2 §§ i 8 kap. välkomnas. Bra och tydliga rutiner är viktiga, men de måste också vara väl kända och tillämpas av all personal.
Särskilt bra är det att det ska finnas rutiner för hur anmälningsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen ska fullgöras. Det är en återkommande fråga till undertecknad, särskilt beträffande skolans verksamhet där det finns flera olika personalkategorier som kan uppmärksamma att barn kan vara våldsutsatta eller ha bevittnat våld. Även om den föreslagna föreskriften riktar sig mot vårdgivare kan framtagande av rutiner för de medicinska delarna av elevhälsan bidra till att klargöra hur man hanterar anmälningsskyldigheten även i övriga delar av elevhälsan.
Inom äldreomsorg och LSS-verksamhet möter vård- och omsorgspersonalen våld i nära relationer, men saknar ofta information om vart de ska vända sig för att råd och stöd. Med de nya föreskrifterna är förhoppningen att utveckling sker av socialnämndernas arbete med våld i nära relationer och att våld mellan äldre eller funktionsnedsatta och deras närstående uppmärksammas. Det behövs tydliga riktlinjer och rutiner för hur vård- och omsorgspersonalen ska agera i dessa situationer.
Vidare är det, bl.a. mot bakgrund av ovanstående, bra med de skrivningar som finns om intern och extern samverkan och samordning. Avseende samverkan beträffande barn är det viktigt att förskola/skola och barnhälsovård/elevhälsan samverkar. Detta då förskola/skola är en naturlig arena och samverkanspartner i barnets vardag. Det är också av vikt för pedagogernas förståelse för och bemötande av barn som bevittnad våld i nära relationer.
I de allmänna råden anges att vårdgivaren bör se till att personalen i hälso- och sjukvårdens och tandvårdens verksamheter har kunskap och kompetens om våld eller andra övergrepp av eller mot närstående för att kunna ge god vård. Det är bra att föreskriften är tydlig med behovet kunskap och kompetens. Det skulle vara ännu bättre om dessa krav är tvingande genom föreskrifter, och inte bara vägledande genom allmänna råd. Vidare skulle man kunna förstärka denna del med att vårdgivaren ansvarar för att hälso- och sjukvårdpersonalen får förutsättningar till vidareutbildning och fortbildning inom detta område.
När det gäller de delar som handlar om barn borde Barnkonventionens kärna i Artikel 3 -"Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn" - tydligare genomsyra hela dokumentet. Barnets bästa skall alltid lyftas fram då olika intressen krockar eller då olika behov skall beaktas hos de inblandade parterna. Det bör tydliggöras att vårdpersonal som möter barn ska ha kompetens om barns utveckling och behov. Det bör också vara tydligt vad som menas med "kunskaper om barns behov" beträffande personal i skyddade boenden som tar emot barn.
Socialstyrelsens förslag till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer
Vårdförbundet är positivt till förslaget till föreskrifter och allmänna råd om våld i nära relationer. De kan säkra behovet av skydd och stöd vid våld i nära relationer.
Vårdförbundet har inhämtat synpunkter på förslaget från riksföreningarna för medicinskt ansvariga sjuksköterskor, distriktssköterskor, skolsköterskor och barnsjuksköterskor. Detta svar bygger huvudsakligen på deras synpunkter.
Socialstyrelsen förväntar sig att föreskrifterna ska förbättra arbetet med, och omhändertagandet av, våldsutsatta vuxna, barn som utsatts för eller bevittnat våld samt våldsutövare. Förbundet kan inte annat än instämma i denna förhoppning. Tyvärr har erfarenheterna, och också tillsynen, visat att efterlevnaden och tillämpningen av redan nu gällande författningar inom detta område visar stora brister. Det torde därför krävas ytterligare åtgärder för att socialtjänsten och vården ska ta detta till sig. Det skulle kunna vara bra med en handbok som ger närmare vägledning av hur föreskriften ska tillämpas. Där skulle det exempelvis kunna finnas mer information om vad regler om tystnadsplikt och sekretess innebär i detta sammanhang. Undertecknads erfarenhet är att det finns en stor osäkerhet beträffande detta i vården.
Vårdförbunden välkomnar att föreskrifterna tar upp vikten av förebyggande arbete, information till grupper och enskilda samt att personal uppmanas att aktivt ställa frågor när det finns misstanke om våld eller andra övergrepp, så att fler kan ta del av stöd och insatser. Det förebyggande arbetet är nödvändigt för att på lång sikt minska våldet.
Det är bra att föreskriften är tydlig med att socialnämnden ska inleda en utredning om barns behov av stöd och hjälp utan dröjsmål.
Förslaget handlar av förklarliga skäl om socialtjänstens och hälso- och sjukvårdens ansvar m.m. Något som också är viktigt att uppmärksamma i detta sammanhang är också skolans roll och ansvar. Eftersom detta inte kan regleras i de föreslagna föreskrifterna vore det bra om det kunde uppmärksammas i en handbok eller vägledning till föreskrifterna.
Kravet på rutiner i 1 och 2 §§ i 8 kap. välkomnas. Bra och tydliga rutiner är viktiga, men de måste också vara väl kända och tillämpas av all personal.
Särskilt bra är det att det ska finnas rutiner för hur anmälningsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen ska fullgöras. Det är en återkommande fråga till undertecknad, särskilt beträffande skolans verksamhet där det finns flera olika personalkategorier som kan uppmärksamma att barn kan vara våldsutsatta eller ha bevittnat våld. Även om den föreslagna föreskriften riktar sig mot vårdgivare kan framtagande av rutiner för de medicinska delarna av elevhälsan bidra till att klargöra hur man hanterar anmälningsskyldigheten även i övriga delar av elevhälsan.
Inom äldreomsorg och LSS-verksamhet möter vård- och omsorgspersonalen våld i nära relationer, men saknar ofta information om vart de ska vända sig för att råd och stöd. Med de nya föreskrifterna är förhoppningen att utveckling sker av socialnämndernas arbete med våld i nära relationer och att våld mellan äldre eller funktionsnedsatta och deras närstående uppmärksammas. Det behövs tydliga riktlinjer och rutiner för hur vård- och omsorgspersonalen ska agera i dessa situationer.
Vidare är det, bl.a. mot bakgrund av ovanstående, bra med de skrivningar som finns om intern och extern samverkan och samordning. Avseende samverkan beträffande barn är det viktigt att förskola/skola och barnhälsovård/elevhälsan samverkar. Detta då förskola/skola är en naturlig arena och samverkanspartner i barnets vardag. Det är också av vikt för pedagogernas förståelse för och bemötande av barn som bevittnad våld i nära relationer.
I de allmänna råden anges att vårdgivaren bör se till att personalen i hälso- och sjukvårdens och tandvårdens verksamheter har kunskap och kompetens om våld eller andra övergrepp av eller mot närstående för att kunna ge god vård. Det är bra att föreskriften är tydlig med behovet kunskap och kompetens. Det skulle vara ännu bättre om dessa krav är tvingande genom föreskrifter, och inte bara vägledande genom allmänna råd. Vidare skulle man kunna förstärka denna del med att vårdgivaren ansvarar för att hälso- och sjukvårdpersonalen får förutsättningar till vidareutbildning och fortbildning inom detta område.
När det gäller de delar som handlar om barn borde Barnkonventionens kärna i Artikel 3 -"Barnets bästa ska komma i främsta rummet vid alla beslut som rör barn" - tydligare genomsyra hela dokumentet. Barnets bästa skall alltid lyftas fram då olika intressen krockar eller då olika behov skall beaktas hos de inblandade parterna. Det bör tydliggöras att vårdpersonal som möter barn ska ha kompetens om barns utveckling och behov. Det bör också vara tydligt vad som menas med "kunskaper om barns behov" beträffande personal i skyddade boenden som tar emot barn.
VÅRDFÖRBUNDET
Carita Fallström, förbundsjurist