Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende
Remissvar om förslag till föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende. Vårdförbundet tillstyrker i huvudsak förslaget.
Allmänna synpunkter
Vårdförbundet var positivt till den s.k. Missbruksutredningens förslag i betänkandet Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35). Nu aktuella förslag till föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende är i linje med Missbruksutredningens förslag, varför Vårdförbundet i huvudsak är positivt till de föreslagna förändringarna. Opioidberoende medför ett stort lidande för drabbade personer och det är därför välkommet med de föreslagna ändringarna som ökar tillgängligheten till behandling. Förbundet ser också att förslagen kan öka förutsättningarna en god vård på lika villkor samt en mer personcentrerad vård där vården är sammanhållen och utgår från varje persons förmågor, vilja och behov.
Synpunkter på ändringarna
4 kap. 2 § - Förslaget om att ersätta kravet på ”dokumenterat” opioidberoende till ett ”bedömt” opioidberoende under minst ett år är bra då dokumentationen ibland är bristfällig. Bristfällig dokumentation ska inte behöva leda till att en patient blir utan adekvat behandling.
4 kap. 3 § - Det är också bra att läkare med specialistkompetens i beroendemedicin också ska få ordinera läkemedelsbehandling och inte enbart psykiatriker. Det är i detta sammanhang också viktigt att uppmärksamma behovet av sjuksköterskor med specialistutbildning i psykiatrisk vård och gärna fördjupning i beroendeproblematik vid läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering vid opiodberoende.
4 kap. 5 § - Förslaget om att vårdenheterna, i kombination med läkemedelsbehandlingen, ska erbjuda psykologisk eller psykosocial behandling eller rehabilitering är mycket bra. Det behövs för att stärka individerna och öka deras förutsättningar att klara av att ändra och bryta gamla beteendemönster, vilket i sin tur förebygger återfall. Vikten av stöd samt psykologisk och psykosocial behandling eller rehabilitering är särskilt angelägen i samband med nedtrappning/utsättande av läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, då en del av dessa patienter har svårt att sluta med ex.vis Subutex-behandling.
4 kap. 7-9 §§ -Vårdförbundet är positivt till att vissa nuvarande, uttryckliga, hinder mot att inleda behandling, t.ex. pågående LVM-vård, tas bort. Det är också bra att uttryckliga krav på att i vissa situationer avbryta behandlingen tas bort. På s. 2 i konsekvensutredningen anges att ”endast medicinska skäl ska motivera hinder mot inskrivning i behandling och ofrivillig utskrivning”. I förslaget till föreskrifter och allmänna råd anges att behandling inte får ordineras om den innebär ”en påtaglig medicinsk risk för patienten”. Innebär detta att man inte ska kunna fortsätta med redan inledd behandling om det finns ”en påtaglig medicinsk risk för patienten”? Det bör förtydligas i vilka situationer och på vilka grunder en patient ska kunna skrivas ut mot sin vilja. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att tillgodose patientens rätt till information och delaktighet.
4 kap. 10-11 §§ - I förslaget till plan för vården anges att planen ska upprättas ”i samråd med patienten. Vårdförbundet vill framhålla att patienten bör kunna vara en mer aktiv part än vad förslaget till reglering anger. I en personcentrerad vård träffas en gemensam överenskommelse om mål, strategier och uppföljning där patientens egen roll och ansvar tydliggörs. Överenskommelsen ska utgå från personens egna drivkrafter, resurser och förmågor samt känslomässiga, sociala och praktiska behov. Ur omvårdnadsperspektiv är det väl känt att följsamhet till medicinsk behandling är beroende av en god allians mellan personen och vården. Det är därför av stor vikt att partnerskapet mellan personen och vårdpersonalen/teamet handlar om respekt för varandras kunskaper; å ena sidan personens kunskap om sig själv, sina hälsoproblem eller hur det är att leva med sjukdomen, å andra sidan vårdpersonalens kunskap om sjukdomen i sig, diagnostik, vård, behandling och rehabilitering.
5 kap 1-3 §§ - Det är positivt att patienter ges möjlighet att successivt själv få hantera sina läkemedel redan efter tre månader, i stället för nuvarande sex månader. Samtidigt finns det individer som har ett behov av tydlig struktur och ramar, men som har svårt att upprätta detta själva. För dessa kan det bli ett för snabbt egenansvar. Det är därför viktigt med en individuell bedömning i varje enskilt fall för att inte missa de som kan behöva en längre tid med daglig läkemedelshämtning.
Vårdförbundet har beträffande detta remissvar inhämtat synpunkter från Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor (PRF). PRF skickar sitt remissvar direkt till Socialstyrelsen.
Föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende
Remissvar om förslag till föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende. Vårdförbundet tillstyrker i huvudsak förslaget.
Allmänna synpunkter
Vårdförbundet var positivt till den s.k. Missbruksutredningens förslag i betänkandet Bättre insatser vid missbruk och beroende (SOU 2011:35). Nu aktuella förslag till föreskrifter och allmänna råd om läkemedelsassisterad behandling vid opiodberoende är i linje med Missbruksutredningens förslag, varför Vårdförbundet i huvudsak är positivt till de föreslagna förändringarna. Opioidberoende medför ett stort lidande för drabbade personer och det är därför välkommet med de föreslagna ändringarna som ökar tillgängligheten till behandling. Förbundet ser också att förslagen kan öka förutsättningarna en god vård på lika villkor samt en mer personcentrerad vård där vården är sammanhållen och utgår från varje persons förmågor, vilja och behov.
Synpunkter på ändringarna
4 kap. 2 § - Förslaget om att ersätta kravet på ”dokumenterat” opioidberoende till ett ”bedömt” opioidberoende under minst ett år är bra då dokumentationen ibland är bristfällig. Bristfällig dokumentation ska inte behöva leda till att en patient blir utan adekvat behandling.
4 kap. 3 § - Det är också bra att läkare med specialistkompetens i beroendemedicin också ska få ordinera läkemedelsbehandling och inte enbart psykiatriker. Det är i detta sammanhang också viktigt att uppmärksamma behovet av sjuksköterskor med specialistutbildning i psykiatrisk vård och gärna fördjupning i beroendeproblematik vid läkemedelsassisterad behandling och rehabilitering vid opiodberoende.
4 kap. 5 § - Förslaget om att vårdenheterna, i kombination med läkemedelsbehandlingen, ska erbjuda psykologisk eller psykosocial behandling eller rehabilitering är mycket bra. Det behövs för att stärka individerna och öka deras förutsättningar att klara av att ändra och bryta gamla beteendemönster, vilket i sin tur förebygger återfall. Vikten av stöd samt psykologisk och psykosocial behandling eller rehabilitering är särskilt angelägen i samband med nedtrappning/utsättande av läkemedelsassisterad behandling vid opioidberoende, då en del av dessa patienter har svårt att sluta med ex.vis Subutex-behandling.
4 kap. 7-9 §§ -Vårdförbundet är positivt till att vissa nuvarande, uttryckliga, hinder mot att inleda behandling, t.ex. pågående LVM-vård, tas bort. Det är också bra att uttryckliga krav på att i vissa situationer avbryta behandlingen tas bort. På s. 2 i konsekvensutredningen anges att ”endast medicinska skäl ska motivera hinder mot inskrivning i behandling och ofrivillig utskrivning”. I förslaget till föreskrifter och allmänna råd anges att behandling inte får ordineras om den innebär ”en påtaglig medicinsk risk för patienten”. Innebär detta att man inte ska kunna fortsätta med redan inledd behandling om det finns ”en påtaglig medicinsk risk för patienten”? Det bör förtydligas i vilka situationer och på vilka grunder en patient ska kunna skrivas ut mot sin vilja. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att tillgodose patientens rätt till information och delaktighet.
4 kap. 10-11 §§ - I förslaget till plan för vården anges att planen ska upprättas ”i samråd med patienten. Vårdförbundet vill framhålla att patienten bör kunna vara en mer aktiv part än vad förslaget till reglering anger. I en personcentrerad vård träffas en gemensam överenskommelse om mål, strategier och uppföljning där patientens egen roll och ansvar tydliggörs. Överenskommelsen ska utgå från personens egna drivkrafter, resurser och förmågor samt känslomässiga, sociala och praktiska behov. Ur omvårdnadsperspektiv är det väl känt att följsamhet till medicinsk behandling är beroende av en god allians mellan personen och vården. Det är därför av stor vikt att partnerskapet mellan personen och vårdpersonalen/teamet handlar om respekt för varandras kunskaper; å ena sidan personens kunskap om sig själv, sina hälsoproblem eller hur det är att leva med sjukdomen, å andra sidan vårdpersonalens kunskap om sjukdomen i sig, diagnostik, vård, behandling och rehabilitering.
5 kap 1-3 §§ - Det är positivt att patienter ges möjlighet att successivt själv få hantera sina läkemedel redan efter tre månader, i stället för nuvarande sex månader. Samtidigt finns det individer som har ett behov av tydlig struktur och ramar, men som har svårt att upprätta detta själva. För dessa kan det bli ett för snabbt egenansvar. Det är därför viktigt med en individuell bedömning i varje enskilt fall för att inte missa de som kan behöva en längre tid med daglig läkemedelshämtning.
Vårdförbundet har beträffande detta remissvar inhämtat synpunkter från Psykiatriska Riksföreningen för Sjuksköterskor (PRF). PRF skickar sitt remissvar direkt till Socialstyrelsen.
VÅRDFÖRBUNDET
Carita Fallström, Förbundsjurist
Ort och datum
Handläggare
Stockholm 2015-09-11
Carita Fallström
Vår referens
Er referens
30601-2015/1246
4.1.1-13559/2015