Föreskrifter om anmälan av allvarliga vårdskador (lex Maria)
Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över förslag till nya föreskrifter om anmälan av allvarliga vårdskador (lex Maria). Vårdförbundet svarade på en remiss från Socialstyrelsen om ändrade regler för anmälningsskyldighet i september 2012. Flertalet av de synpunkter som då framfördes är fortfarande relevanta och aktuella. Remissvaret från 2012 bifogas därför till detta svar.
Allmänt
Det är inledningsvis olyckligt att svarstiden angående denna viktiga remiss är så kort.
Socialstyrelsen informerade den 9 juni 2015 om att de nya föreskrifterna om utredning av vårdskador (SOSFS 2015:12) ska ersätta Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:28) om anmälningsskyldighet enligt lex Maria. Det kom då ingen information om att IVO skulle komma med ”egna” föreskrifter. Det hade varit önskvärt om myndigheterna hade kunnat samordna informationen i denna fråga.
Enligt en artikel i Dagens Medicin 2015-09-29 ska de nya föreskrifterna ”inbjuda till att öka anmälningarna, förenkla anmälningsförfarandet och tydliggöra för vårdgivarna”. Det är oroväckande att det finns uppgifter om att det bara är en tiondel av alla händelser som borde föranlett en anmälan som anmäls. Vårdförbundet håller med om att det är angeläget att öka anmälningarna. Ett sätt att öka anmälningarna kan vara att förenkla och förtydliga anmälningsförfarandet. Man bör dock även utreda och i möjligaste mån åtgärda även andra anledningar till att så få fall anmäls.
Förslaget innehåller bara bindande regler och inte några allmänna råd. Vårdförbundet har inga invändningar mot att det bara är föreskrifter, men kan se att det finns behov av någon form av vägledning eller rekommendationer om hur föreskrifterna ska tolkas om man vill att det ska bli lättare att anmäla.
Vad som ska anmälas
En vägledning om anmälan skulle bl.a. kunna innehålla exempel på vad som ska anmälas. Idag finns det exempel i de allmänna råden i SOSFS 2005:28 som skulle kunna utvecklas ytterligare i en vägledning.
Idag är det obligatoriskt att anmäla om en patient i samband med undersökning, vård eller behandling begått självmord eller inom fyra veckor efter vårdkontakt begått självmord och detta kommit till vårdgivarens kännedom. Vårdförbundet anser att denna föreskrift bör behållas. Se motiveringen i Vårdförbundets remissvar 2012.
Anmälningsansvarig
En vägledning skulle också kunna förtydliga vem som bör vara anmälningsansvarig. Av SOSFS 2015:12 om utredning av vårdskador framgår att den anmälningsansvarige bör delta i vårdgivarens systematiska patientsäkerhetsarbete samt ha en sådan position i organisationen att han eller hon kan göra jämförelser mellan rapporterade händelser. I SOSFS 2005:28 anges idag att den anmälningsansvarige inte bör svara för anmälan i vilken direkt underställd personal är inblandad. Det anges också att vårdgivaren bör se till att tid och resurser avsätt för arbetet med anmälningar enligt lex Maria. Vårdförbundet anser att dessa rekommendationer bör finnas med i en vägledning till föreskrifterna.
När ska anmälan göras?
Idag är det ett krav att anmälan ska göras inom två månader från det att händelsen inträffade. Det bör vara ett krav även i fortsättning, dvs. i form av en föreskrift.
Lex Maria som en del av det systematiska patientsäkerhetsarbetet
Anmälningar enligt lex Maria har sedan länge utgjort en mycket viktig del i det systematiska patientsäkerhetsarbetet. Det är händelser som ska anmälas, inte enskilda individer i vården. Erfarenheterna från inträffade händelser ska kunna tas till vara i lärande syfte (prop. 2009/10:210, s. 197). Av förarbetena framgår vidare att ”Det primära syftet med anmälningsskyldigheten (lex Maria) är att Socialstyrelsen ska få vetskap om allvarliga risker i hälso- och sjukvården så att myndigheten kan sprida kunskap om dessa risker till andra vårdgivare samt att myndigheten ska kunna använda informationen i sitt tillsyns- och normeringsarbete.” Vårdförbundet anser att det är väldigt viktig att ha fortsatt fokus på det systematiska patientsäkerhetsarbetet.
Vårdförbundet är därför frågande till att en anmälan om allvarlig vårdskada ska innehålla uppgift ”om hälso- och sjukvårdspersonalen har utfört sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och enligt gällande rutiner”. Vi förstår att denna uppgift kommer från Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd om utredning av vårdskador (SOSFS 2015:12). Vårdförbundet är kritiskt till att en utredning om vårdskador ska innehålla denna uppgift och anser inte att den ska behöva utgöra en del av en s.k. lex Maria-anmälan. Både utredningar om vårdskador och lex Maria-anmälningar ska vara fokuserade på händelsen som sådan och vad man kan göra för att händelsen inte ska inträffa igen. Man ska ställa sig frågan varför händelsen inträffade och inte vem som var ansvarig. Att ställa krav på att vårdgivarna ska bedöma om personalen utfört sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och enligt gällande rutiner kan tolkas som en återgång till individsyn och syndabockstänkande. Detta är inte önskvärt och har inte heller stöd i patientsäkerhetslagen eller dess förarbeten.
Föreskrifter om anmälan av allvarliga vårdskador (lex Maria)
Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över förslag till nya föreskrifter om anmälan av allvarliga vårdskador (lex Maria). Vårdförbundet svarade på en remiss från Socialstyrelsen om ändrade regler för anmälningsskyldighet i september 2012. Flertalet av de synpunkter som då framfördes är fortfarande relevanta och aktuella. Remissvaret från 2012 bifogas därför till detta svar.
Allmänt
Det är inledningsvis olyckligt att svarstiden angående denna viktiga remiss är så kort.
Socialstyrelsen informerade den 9 juni 2015 om att de nya föreskrifterna om utredning av vårdskador (SOSFS 2015:12) ska ersätta Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna råd (SOSFS 2005:28) om anmälningsskyldighet enligt lex Maria. Det kom då ingen information om att IVO skulle komma med ”egna” föreskrifter. Det hade varit önskvärt om myndigheterna hade kunnat samordna informationen i denna fråga.
Enligt en artikel i Dagens Medicin 2015-09-29 ska de nya föreskrifterna ”inbjuda till att öka anmälningarna, förenkla anmälningsförfarandet och tydliggöra för vårdgivarna”. Det är oroväckande att det finns uppgifter om att det bara är en tiondel av alla händelser som borde föranlett en anmälan som anmäls. Vårdförbundet håller med om att det är angeläget att öka anmälningarna. Ett sätt att öka anmälningarna kan vara att förenkla och förtydliga anmälningsförfarandet. Man bör dock även utreda och i möjligaste mån åtgärda även andra anledningar till att så få fall anmäls.
Förslaget innehåller bara bindande regler och inte några allmänna råd. Vårdförbundet har inga invändningar mot att det bara är föreskrifter, men kan se att det finns behov av någon form av vägledning eller rekommendationer om hur föreskrifterna ska tolkas om man vill att det ska bli lättare att anmäla.
Vad som ska anmälas
En vägledning om anmälan skulle bl.a. kunna innehålla exempel på vad som ska anmälas. Idag finns det exempel i de allmänna råden i SOSFS 2005:28 som skulle kunna utvecklas ytterligare i en vägledning.
Idag är det obligatoriskt att anmäla om en patient i samband med undersökning, vård eller behandling begått självmord eller inom fyra veckor efter vårdkontakt begått självmord och detta kommit till vårdgivarens kännedom. Vårdförbundet anser att denna föreskrift bör behållas. Se motiveringen i Vårdförbundets remissvar 2012.
Anmälningsansvarig
En vägledning skulle också kunna förtydliga vem som bör vara anmälningsansvarig. Av SOSFS 2015:12 om utredning av vårdskador framgår att den anmälningsansvarige bör delta i vårdgivarens systematiska patientsäkerhetsarbete samt ha en sådan position i organisationen att han eller hon kan göra jämförelser mellan rapporterade händelser. I SOSFS 2005:28 anges idag att den anmälningsansvarige inte bör svara för anmälan i vilken direkt underställd personal är inblandad. Det anges också att vårdgivaren bör se till att tid och resurser avsätt för arbetet med anmälningar enligt lex Maria. Vårdförbundet anser att dessa rekommendationer bör finnas med i en vägledning till föreskrifterna.
När ska anmälan göras?
Idag är det ett krav att anmälan ska göras inom två månader från det att händelsen inträffade. Det bör vara ett krav även i fortsättning, dvs. i form av en föreskrift.
Lex Maria som en del av det systematiska patientsäkerhetsarbetet
Anmälningar enligt lex Maria har sedan länge utgjort en mycket viktig del i det systematiska patientsäkerhetsarbetet. Det är händelser som ska anmälas, inte enskilda individer i vården. Erfarenheterna från inträffade händelser ska kunna tas till vara i lärande syfte (prop. 2009/10:210, s. 197). Av förarbetena framgår vidare att ”Det primära syftet med anmälningsskyldigheten (lex Maria) är att Socialstyrelsen ska få vetskap om allvarliga risker i hälso- och sjukvården så att myndigheten kan sprida kunskap om dessa risker till andra vårdgivare samt att myndigheten ska kunna använda informationen i sitt tillsyns- och normeringsarbete.” Vårdförbundet anser att det är väldigt viktig att ha fortsatt fokus på det systematiska patientsäkerhetsarbetet.
Vårdförbundet är därför frågande till att en anmälan om allvarlig vårdskada ska innehålla uppgift ”om hälso- och sjukvårdspersonalen har utfört sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och enligt gällande rutiner”. Vi förstår att denna uppgift kommer från Socialstyrelsens nya föreskrifter och allmänna råd om utredning av vårdskador (SOSFS 2015:12). Vårdförbundet är kritiskt till att en utredning om vårdskador ska innehålla denna uppgift och anser inte att den ska behöva utgöra en del av en s.k. lex Maria-anmälan. Både utredningar om vårdskador och lex Maria-anmälningar ska vara fokuserade på händelsen som sådan och vad man kan göra för att händelsen inte ska inträffa igen. Man ska ställa sig frågan varför händelsen inträffade och inte vem som var ansvarig. Att ställa krav på att vårdgivarna ska bedöma om personalen utfört sitt arbete i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet och enligt gällande rutiner kan tolkas som en återgång till individsyn och syndabockstänkande. Detta är inte önskvärt och har inte heller stöd i patientsäkerhetslagen eller dess förarbeten.
VÅRDFÖRBUNDET
Carita Fallström
Förbundsjurist
Ort och datum
Stockholm 2015-10-14
Våra referenser
Era referenser
30601-2015/1862
2.8 – 19505/2015