Remissvar på Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78). Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet. Vårdförbundet välkomnar att villkor enligt kollektivavtal kan och ska ställas i offentliga upphandlingar, men har synpunkter på hur förslaget utformats.
Bakgrund
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Medlemmarna i Vårdförbundet arbetar inom såväl offentlig som privat verksamhet. Förbundet har drygt 113 000 medlemmar, varav drygt 90 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av dessa är cirka 11 000 verksamma inom enskild hälso- och sjukvård som drivs av privata aktörer.
Vården och omsorgen behöver ett utbud av olika vårdgivare och utförare där privata aktörer har en given plats. De som får förtroendet att leverera vårdtjänster ska, oavsett om det är fråga om offentlig eller enskild verksamhet, utgå ifrån de behov som finns hos befolkningen. Varje individ ska ha möjlighet att själv välja vård och vårdgivare respektive omsorg och utförare. För att garantera rätten till ett fritt och individuellt val är det nödvändigt att vården och omsorgen präglas av öppenhet och av mångfald i fråga om innehåll, form och utförare. En ökad reell valfrihet bidrar till att medborgarens ställning stärks och att vården och omsorgen utgår från medborgarens behov.
Vårt fokus är verksamheternas kvalitet och innehåll samt medarbetarnas anställningsvillkor och arbetsmiljö.
Vårdförbundets principiella uppfattning är att det vid offentlig upphandling alltid ska ställas krav på att löne- och anställningsvillkor är i nivå med de kollektivavtal som normalt tillämpas där arbetet utförs. Helst bör man kunna ställa krav på kollektivavtal. Man ska inte kunna vinna upphandlingar genom att konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Synpunkter på betänkandet
Vårdförbundet har all respekt för svårigheterna att förena kraven i Upphandlings- och Utstationeringsdirektiven med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vårdförbundet ser tyvärr en rad svårigheter med den reglering som föreslås i delbetänkandet. Förslaget är krångligt och det synes vara svårt att genomföra i praktiken. Det ger inte möjlighet att ställa krav på att löne- och anställningsvillkor är i nivå med de kollektivavtal som normalt tillämpas där arbetet utförs.
Några av de delar som Vårdförbundet ser nackdelar eller problem med är följande:
Bara obligatoriskt i vissa branscher
Enligt betänkandet ska det vara obligatoriskt för upphandlande myndigheter att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor avseende lön, semester och arbetstid i de fall där det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor. Upphandlingsmyndigheten ska bestämma när det ska vara obligatoriskt och vilka villkor som ska gälla. Vårdförbundet anser att man vid offentliga upphandlingar alltid ska ställa krav på goda arbetsrättsliga villkor. Det ska inte vara en bedömningsfråga för Upphandlingsmyndigheten eller de upphandlande myndigheterna.
Frivilligt i andra branscher
Enligt delbetänkandet får en upphandlande myndighet ställa arbetsrättsliga kontraktsvillkor även i andra fall än när Upphandlingsmyndigheten bedömt att det ska vara obligatoriskt. Som framgår ovan anser förbundet att det inte ska vara frivilligt, utan obligatoriskt vid alla upphandlingar.
Nivåerna
De särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren ska enligt betänkandet bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av lag. I de fall villkoren i ett centralt kollektivavtal är förmånligare för arbetstagarna än vad som följer av lag, ska kontraktsvillkoren motsvara den lägsta nivå som gäller enligt detta centrala kollektivavtal.
För villkor som omfattas av den så kallade hårda kärnan (lön, arbetstid och semester) i utstationeringslagen, föreslås att nivån ska bestämmas enligt den miniminivå som anges enligt den lagen, även när villkoren inte specifikt gäller leverantörer med utstationerad arbetskraft. Anställningsvillkoren lön, semester och arbetstid ska alltså vara desamma för arbetstagare hos inhemska utförare som utstationerade arbetstagare (även uthyrda utstationerade).
Vårdförbundet ser det som problematiskt att Upphandlingsmyndigheten och de upphandlande myndigheterna ska ange nivåerna på de arbetsrättsliga villkoren när de annars bestäms av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal. Utredningen menar att påverkan på lönebildningen minimeras eftersom förslaget innebär att det är miniminivåer som ska anges vid upphandlingarna. Vårdförbundet är inte övertygat om att så kommer att vara fallet. Att myndigheter fastställer vad som utgör miniminivåer kan mycket väl påverka lönebildningen och det på ett negativt sätt. Detta gäller särskilt beträffande ingångslöner och löneutveckling då Vårdförbundet har s.k. sifferlösa avtal med individuell lönesättning.
När det gäller nivåerna ser Vårdförbundet för närvarande inte några direkta problem med att kunna bestämma villkoren för semester och arbetstid. Däremot kan det vara problematiskt att fastställa lönenivåerna eftersom Vårdförbundet, så som anges ovan, har s.k. sifferlösa avtal med individuell lönesättning.
Lika villkor vid alla upphandlingar beträffande lön, semester och arbetstid för utstationerade respektive inhemsk arbetskraft
I delbetänkandet utgår man från att det kan antas att alla offentliga kontrakt potentiellt kan utföras med utstationerad arbetskraft. De arbetsrättsliga villkoren beträffande lön, semester och arbetstid ska därför ställas i enlighet med nivån på den s.k. hårda kärnan i utstationeringslagen. Alla anställda, oavsett om de är utstationerade eller inte, ska ha lön, semester och arbetstid enligt den lägsta nivå som gäller enligt lag eller centrala kollektivavtal. Vårdförbundet har förståelse för att det kan vara svårt att på förhand avgöra om det upphandlade kontraktet kan komma att utföras med utstationerad arbetskraft. Det finns dock områden där det inte är praktiskt möjligt att kontraktet utförs av utstationerad arbetskraft. Detta beskrivs på s. 66 ff i Konkurrensverkets rapport (2015:6) Arbets- och anställningsvillkor i nivå med svenska kollektivavtal vid offentlig upphandling och på s.147 i delbetänkandet. I de fall man bedömer att kontraktet inte kan utföras av utstationerad arbetskraft borde man kunna ställa krav som går utöver den s.k. hårda kärnan, dvs. i enlighet med de kollektivavtal som normalt tillämpas där arbetet utförs. Olika villkor för utstationerad respektive inhemsk arbetskraft beträffande annan ledighet än semester, försäkringar och tjänstepension
När det gäller arbetstagare som inte är utstationerade ska det gå att ställa krav utöver lön, semester och arbetstid. Som exempel anges annan ledighet än semester, försäkringar och tjänstepension. Vårdförbundet ser helst att krav på annan ledighet än semester, försäkringar och tjänstepension ska kunna ställas beträffande alla arbetstagare, även de som är utstationerade. Om olika villkor ställs skulle en konsekvens kunna vara att företag som använder sig av utstationerad arbetskraft gynnas på bekostnad av inhemska företag som är bundna av svenska kollektivavtal.
Uthyrda utstationerade
Den s.k. hårda kärnan med lägsta nivå på lön, semester och arbetstid ska enligt betänkandet även gälla uthyrda utstationerade. Vårdförbundet är mycket tveksamt till detta. Enligt utstationeringslagen ska uthyrda ha samma villkor som de som tillämpas för andra uthyrda arbetstagare i Sverige alternativt, minst lika förmånliga villkor som villkoren i det kollektivavtal som gäller i kundföretaget. Det kan då uppfattas som märkligt att man vid upphandling bara ska ställa krav på minimivillkor.
Översynen av lex Laval (SOU 2015:83)
Betänkandet av Utstationeringskommittén kom efter publiceringen av nu aktuellt delbetänkande. I SOU 2015:83 föreslås en rad ändringar av utstationeringslagen (exempelvis utstationeringskollektivavtal) och fråga är på vilket sätt dessa ändringar påverkar förslagen i nu aktuellt delbetänkande.
Upphandling och villkor enligt kollektivavtal
Remissvar på Upphandling och villkor enligt kollektivavtal (SOU 2015:78). Vårdförbundet har beretts tillfälle att yttra sig över delbetänkandet. Vårdförbundet välkomnar att villkor enligt kollektivavtal kan och ska ställas i offentliga upphandlingar, men har synpunkter på hur förslaget utformats.
Bakgrund
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Medlemmarna i Vårdförbundet arbetar inom såväl offentlig som privat verksamhet. Förbundet har drygt 113 000 medlemmar, varav drygt 90 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av dessa är cirka 11 000 verksamma inom enskild hälso- och sjukvård som drivs av privata aktörer.
Vårdförbundets allmänna vårdpolitiska utgångspunkter
Vården och omsorgen behöver ett utbud av olika vårdgivare och utförare där privata aktörer har en given plats. De som får förtroendet att leverera vårdtjänster ska, oavsett om det är fråga om offentlig eller enskild verksamhet, utgå ifrån de behov som finns hos befolkningen. Varje individ ska ha möjlighet att själv välja vård och vårdgivare respektive omsorg och utförare. För att garantera rätten till ett fritt och individuellt val är det nödvändigt att vården och omsorgen präglas av öppenhet och av mångfald i fråga om innehåll, form och utförare. En ökad reell valfrihet bidrar till att medborgarens ställning stärks och att vården och omsorgen utgår från medborgarens behov.
Vårt fokus är verksamheternas kvalitet och innehåll samt medarbetarnas anställningsvillkor och arbetsmiljö.
Vårdförbundets principiella uppfattning är att det vid offentlig upphandling alltid ska ställas krav på att löne- och anställningsvillkor är i nivå med de kollektivavtal som normalt tillämpas där arbetet utförs. Helst bör man kunna ställa krav på kollektivavtal. Man ska inte kunna vinna upphandlingar genom att konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor.
Synpunkter på betänkandet
Vårdförbundet har all respekt för svårigheterna att förena kraven i Upphandlings- och Utstationeringsdirektiven med den svenska arbetsmarknadsmodellen. Vårdförbundet ser tyvärr en rad svårigheter med den reglering som föreslås i delbetänkandet. Förslaget är krångligt och det synes vara svårt att genomföra i praktiken. Det ger inte möjlighet att ställa krav på att löne- och anställningsvillkor är i nivå med de kollektivavtal som normalt tillämpas där arbetet utförs.
Några av de delar som Vårdförbundet ser nackdelar eller problem med är följande:
Bara obligatoriskt i vissa branscher
Enligt betänkandet ska det vara obligatoriskt för upphandlande myndigheter att ställa särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkor avseende lön, semester och arbetstid i de fall där det är behövligt med hänsyn till den bransch som upphandlingen avser och övriga omständigheter som kan medföra risk för oskäliga arbetsvillkor. Upphandlingsmyndigheten ska bestämma när det ska vara obligatoriskt och vilka villkor som ska gälla. Vårdförbundet anser att man vid offentliga upphandlingar alltid ska ställa krav på goda arbetsrättsliga villkor. Det ska inte vara en bedömningsfråga för Upphandlingsmyndigheten eller de upphandlande myndigheterna.
Frivilligt i andra branscher
Enligt delbetänkandet får en upphandlande myndighet ställa arbetsrättsliga kontraktsvillkor även i andra fall än när Upphandlingsmyndigheten bedömt att det ska vara obligatoriskt. Som framgår ovan anser förbundet att det inte ska vara frivilligt, utan obligatoriskt vid alla upphandlingar.
Nivåerna
De särskilda arbetsrättsliga kontraktsvillkoren ska enligt betänkandet bestämmas enligt den lägsta nivå som följer av lag. I de fall villkoren i ett centralt kollektivavtal är förmånligare för arbetstagarna än vad som följer av lag, ska kontraktsvillkoren motsvara den lägsta nivå som gäller enligt detta centrala kollektivavtal.
För villkor som omfattas av den så kallade hårda kärnan (lön, arbetstid och semester) i utstationeringslagen, föreslås att nivån ska bestämmas enligt den miniminivå som anges enligt den lagen, även när villkoren inte specifikt gäller leverantörer med utstationerad arbetskraft. Anställningsvillkoren lön, semester och arbetstid ska alltså vara desamma för arbetstagare hos inhemska utförare som utstationerade arbetstagare (även uthyrda utstationerade).
Vårdförbundet ser det som problematiskt att Upphandlingsmyndigheten och de upphandlande myndigheterna ska ange nivåerna på de arbetsrättsliga villkoren när de annars bestäms av arbetsmarknadens parter genom kollektivavtal. Utredningen menar att påverkan på lönebildningen minimeras eftersom förslaget innebär att det är miniminivåer som ska anges vid upphandlingarna. Vårdförbundet är inte övertygat om att så kommer att vara fallet. Att myndigheter fastställer vad som utgör miniminivåer kan mycket väl påverka lönebildningen och det på ett negativt sätt. Detta gäller särskilt beträffande ingångslöner och löneutveckling då Vårdförbundet har s.k. sifferlösa avtal med individuell lönesättning.
När det gäller nivåerna ser Vårdförbundet för närvarande inte några direkta problem med att kunna bestämma villkoren för semester och arbetstid. Däremot kan det vara problematiskt att fastställa lönenivåerna eftersom Vårdförbundet, så som anges ovan, har s.k. sifferlösa avtal med individuell lönesättning.
Lika villkor vid alla upphandlingar beträffande lön, semester och arbetstid för utstationerade respektive inhemsk arbetskraft
I delbetänkandet utgår man från att det kan antas att alla offentliga kontrakt potentiellt kan utföras med utstationerad arbetskraft. De arbetsrättsliga villkoren beträffande lön, semester och arbetstid ska därför ställas i enlighet med nivån på den s.k. hårda kärnan i utstationeringslagen. Alla anställda, oavsett om de är utstationerade eller inte, ska ha lön, semester och arbetstid enligt den lägsta nivå som gäller enligt lag eller centrala kollektivavtal. Vårdförbundet har förståelse för att det kan vara svårt att på förhand avgöra om det upphandlade kontraktet kan komma att utföras med utstationerad arbetskraft. Det finns dock områden där det inte är praktiskt möjligt att kontraktet utförs av utstationerad arbetskraft. Detta beskrivs på s. 66 ff i Konkurrensverkets rapport (2015:6) Arbets- och anställningsvillkor i nivå med svenska kollektivavtal vid offentlig upphandling och på s.147 i delbetänkandet. I de fall man bedömer att kontraktet inte kan utföras av utstationerad arbetskraft borde man kunna ställa krav som går utöver den s.k. hårda kärnan, dvs. i enlighet med de kollektivavtal som normalt tillämpas där arbetet utförs.
Olika villkor för utstationerad respektive inhemsk arbetskraft beträffande annan ledighet än semester, försäkringar och tjänstepension
När det gäller arbetstagare som inte är utstationerade ska det gå att ställa krav utöver lön, semester och arbetstid. Som exempel anges annan ledighet än semester, försäkringar och tjänstepension. Vårdförbundet ser helst att krav på annan ledighet än semester, försäkringar och tjänstepension ska kunna ställas beträffande alla arbetstagare, även de som är utstationerade. Om olika villkor ställs skulle en konsekvens kunna vara att företag som använder sig av utstationerad arbetskraft gynnas på bekostnad av inhemska företag som är bundna av svenska kollektivavtal.
Uthyrda utstationerade
Den s.k. hårda kärnan med lägsta nivå på lön, semester och arbetstid ska enligt betänkandet även gälla uthyrda utstationerade. Vårdförbundet är mycket tveksamt till detta. Enligt utstationeringslagen ska uthyrda ha samma villkor som de som tillämpas för andra uthyrda arbetstagare i Sverige alternativt, minst lika förmånliga villkor som villkoren i det kollektivavtal som gäller i kundföretaget. Det kan då uppfattas som märkligt att man vid upphandling bara ska ställa krav på minimivillkor.
Översynen av lex Laval (SOU 2015:83)
Betänkandet av Utstationeringskommittén kom efter publiceringen av nu aktuellt delbetänkande. I SOU 2015:83 föreslås en rad ändringar av utstationeringslagen (exempelvis utstationeringskollektivavtal) och fråga är på vilket sätt dessa ändringar påverkar förslagen i nu aktuellt delbetänkande.
VÅRDFÖRBUNDET
Carita Fallström
Förbundsjurist
Ort och datum
Stockholm 2015-10-16
Vår referens
30601-2015/1793