Vårdförbundet avstyrker promemorians förslag. Så som förslaget är formulerat förhindrar det utveckling och effektivisering av universitetssjukhusen. Förbundet avstyrker också att förslaget ska gälla retroaktivt.
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har drygt 113 000 medlemmar, varav drygt 90 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av dessa är cirka 11 000 verksamma inom enskild hälso- och sjukvård som drivs av privata aktörer.
Vårdförbundets syn på privat verksamhet inom hälso- och sjukvård
Vården och omsorgen behöver såväl offentliga som privata utförare. De som får förtroendet att leverera vårdtjänster ska, oavsett om det är fråga om offentlig eller enskild verksamhet, utgå ifrån de behov som finns hos befolkningen. Varje individ ska ha möjlighet att själv välja vård och vårdgivare respektive omsorg och utförare. För att garantera rätten till ett fritt och individuellt val är det nödvändigt att vården och omsorgen präglas av öppenhet och av mångfald i fråga om innehåll, form och utförare. En ökad reell valfrihet bidrar till att medborgarens ställning stärks och att vården och omsorgen utgår från medborgarens behov. Vårdförbundets primära fokus är verksamheternas kvalitet och innehåll, insyn och transparens samt medarbetarnas anställningsvillkor och arbetsmiljö.
När det gäller möjligheter och begränsningar av att överlåta driftsansansvar av hälso- och sjukvårdsverksamhet har Vårdförbundet i flera tidigare remissvar under de senaste 14 åren framhållit att man bör utgå från vårdnivå i stället för ”sjukhus”. Att utgå från ”sjukhus” bygger på en traditionell syn på vården där byggnader och hus kommer i förgrunden, i stället för att rikta fokus på den verksamhet och den vårdnivå det handlar om. All hälso- och sjukvård, även högspecialiserad vård, har ett ansvar att hålla samman vården för varje person. Den högspecialiserade vården bör koncentreras till några platser i landet. Detta dels på grund av stora investeringskostnader och dels för att möjliggöra högsta möjliga kvalitet och en jämlik tillgång till vården. Staten behöver ta ansvar för regelsystem, finansiering och geografisk spridning av den högspecialiserade vården samtidigt som samverkan med övrig vård ska garanteras. Vårdförbundet anser att nationell och regional högspecialiserad vård (så som de beskrivs i betänkandet Träning ger färdighet; SOU 2015:98) i huvudsak ska drivas offentligt. Det bör inte vara möjligt att privatisera sådan vård annat än för avgränsade och specifika uppgifter.
Synpunkter på förslagen i promemorian
Promemorian är mycket kortfattad och överväganden och förslag beskrivs på endast 17 sidor. Förslaget lämnar många frågor obesvarade och dess motiv och konsekvenser är enligt Vårdförbundet inte tillräckligt analyserade och genomtänkta.
Förbud mot privatisering av universitetssjukhus
Vårdförbundet håller med om att universitetssjukhusen har en viktig roll för utveckling av svensk hälso- och sjukvård och för klinisk forskning och utbildning. Universitetssjukhusen ansvarar också för en stor del av den högspecialiserade vården, men all vård som bedrivs på universitetssjukhus är inte högspecialiserad.
Vårdförbundet anser att det är rimligt att den vård som är högspecialiserad inte ska kunna privatiseras. Vårdförbundet vill således utgå från en vårdnivå istället för begreppet universitetssjukhus. Det bör dock, som anges ovan, vara möjligt med undantag för avgränsade och specifika uppgifter.
Till saken hör att det, såvitt Vårdförbundet känner till, inte finns något landsting som har för avsikt, eller som ens överväger, att privatisera universitetssjukhus. Förbundet är därför tveksamt till om det i praktiken idag behövs en reglering som syftar till att förhindra att universitetssjukhus privatiseras. Svensk hälso- och sjukvård står inför många stora, mer aktuella och angelägna, utmaningar som borde prioriteras istället för nu aktuellt förslag.
Förslagets retroaktiva verkan
Förslaget, så som det är skrivet, innebär att landstingen måste backa tillbaka till hur universitetsjukhusen var organiserade år 2007. Det finns inget i lagförslaget som medger undantag från detta. Vårdförbundet anser att det är orimligt att cementera en vårdorganisation i hur förhållandena var 2007. Vården har en mycket snabb kunskapsutveckling och den vård som kräver ett universitetssjukhus resurser ett år behöver inte göra det nästa år. Så som förslaget är skrivet hindrar det utveckling och effektivisering av vården. Om promemorians förslag går igenom i någon del, måste det finnas möjligheter att anpassa innehållet i universitetssjukvården efter vilka behov det finns av de resurser som ett universitetssjukhus ska tillhandahålla. Något som också behöver utredas vidare är hur promemorians förslag förhåller sig till förslagen om nivåstrukturering av högspecialiserad vård i betänkandet Träning ger färdighet (SOU 2015:98).
Vårdförbundet är också frågande till om det rent praktiskt går att återföra de enheter som tidigare "avknoppats". Är det överhuvudtaget lämpligt att återföra väl fungerande verksamheter till en högre vårdnivå än vad innehållet i vården motiverar? Det finns idag också vårdval för flera verksamheter som tidigare bedrivits på universitetssjukhus. En återgång till universitetssjukhusen skulle innebära att vårdvalen upphör och att patienternas valfrihet minskar. Detta är inte heller en önskvärd utveckling.
Universitetssjukhusens centrala roll för klinisk forskning och utbildning (s. 25)
Vårdförbundet instämmer i att universitetssjukhusen har en central roll för klinisk forskning och utbildning. Förbundet reagerar dock på att det i promemorian enbart fokuseras på utbildning av en yrkesgrupp, läkare. Universitetssjukhusen utbildar fler yrkesgrupper än läkare och detta borde framgå av promemorian. Något som också bör observeras är att klinisk forskning blir allt viktigare i primärvård m.m. Det finns också en utredning (Effektiv vård; SOU 2016:2) som föreslagit en utökad akademiskt präglad kommunal hälso- och sjukvård. Hela detta avsnitt behöver skrivas om och utvecklas för att ge en mer utförlig och heltäckande bild av klinisk forskning och utbildning.
Driftsformer för universitetssjukhus (Ds 2016:28)
Vårdförbundet avstyrker promemorians förslag. Så som förslaget är formulerat förhindrar det utveckling och effektivisering av universitetssjukhusen. Förbundet avstyrker också att förslaget ska gälla retroaktivt.
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har drygt 113 000 medlemmar, varav drygt 90 000 är yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård. Av dessa är cirka 11 000 verksamma inom enskild hälso- och sjukvård som drivs av privata aktörer.
Vårdförbundets syn på privat verksamhet inom hälso- och sjukvård
Vården och omsorgen behöver såväl offentliga som privata utförare. De som får förtroendet att leverera vårdtjänster ska, oavsett om det är fråga om offentlig eller enskild verksamhet, utgå ifrån de behov som finns hos befolkningen. Varje individ ska ha möjlighet att själv välja vård och vårdgivare respektive omsorg och utförare. För att garantera rätten till ett fritt och individuellt val är det nödvändigt att vården och omsorgen präglas av öppenhet och av mångfald i fråga om innehåll, form och utförare. En ökad reell valfrihet bidrar till att medborgarens ställning stärks och att vården och omsorgen utgår från medborgarens behov. Vårdförbundets primära fokus är verksamheternas kvalitet och innehåll, insyn och transparens samt medarbetarnas anställningsvillkor och arbetsmiljö.
När det gäller möjligheter och begränsningar av att överlåta driftsansansvar av hälso- och sjukvårdsverksamhet har Vårdförbundet i flera tidigare remissvar under de senaste 14 åren framhållit att man bör utgå från vårdnivå i stället för ”sjukhus”. Att utgå från ”sjukhus” bygger på en traditionell syn på vården där byggnader och hus kommer i förgrunden, i stället för att rikta fokus på den verksamhet och den vårdnivå det handlar om. All hälso- och sjukvård, även högspecialiserad vård, har ett ansvar att hålla samman vården för varje person. Den högspecialiserade vården bör koncentreras till några platser i landet. Detta dels på grund av stora investeringskostnader och dels för att möjliggöra högsta möjliga kvalitet och en jämlik tillgång till vården. Staten behöver ta ansvar för regelsystem, finansiering och geografisk spridning av den högspecialiserade vården samtidigt som samverkan med övrig vård ska garanteras. Vårdförbundet anser att nationell och regional högspecialiserad vård (så som de beskrivs i betänkandet Träning ger färdighet; SOU 2015:98) i huvudsak ska drivas offentligt. Det bör inte vara möjligt att privatisera sådan vård annat än för avgränsade och specifika uppgifter.
Synpunkter på förslagen i promemorian
Promemorian är mycket kortfattad och överväganden och förslag beskrivs på endast 17 sidor. Förslaget lämnar många frågor obesvarade och dess motiv och konsekvenser är enligt Vårdförbundet inte tillräckligt analyserade och genomtänkta.
Förbud mot privatisering av universitetssjukhus
Vårdförbundet håller med om att universitetssjukhusen har en viktig roll för utveckling av svensk hälso- och sjukvård och för klinisk forskning och utbildning. Universitetssjukhusen ansvarar också för en stor del av den högspecialiserade vården, men all vård som bedrivs på universitetssjukhus är inte högspecialiserad.
Vårdförbundet anser att det är rimligt att den vård som är högspecialiserad inte ska kunna privatiseras. Vårdförbundet vill således utgå från en vårdnivå istället för begreppet universitetssjukhus. Det bör dock, som anges ovan, vara möjligt med undantag för avgränsade och specifika uppgifter.
Till saken hör att det, såvitt Vårdförbundet känner till, inte finns något landsting som har för avsikt, eller som ens överväger, att privatisera universitetssjukhus. Förbundet är därför tveksamt till om det i praktiken idag behövs en reglering som syftar till att förhindra att universitetssjukhus privatiseras. Svensk hälso- och sjukvård står inför många stora, mer aktuella och angelägna, utmaningar som borde prioriteras istället för nu aktuellt förslag.
Förslagets retroaktiva verkan
Förslaget, så som det är skrivet, innebär att landstingen måste backa tillbaka till hur universitetsjukhusen var organiserade år 2007. Det finns inget i lagförslaget som medger undantag från detta. Vårdförbundet anser att det är orimligt att cementera en vårdorganisation i hur förhållandena var 2007. Vården har en mycket snabb kunskapsutveckling och den vård som kräver ett universitetssjukhus resurser ett år behöver inte göra det nästa år. Så som förslaget är skrivet hindrar det utveckling och effektivisering av vården. Om promemorians förslag går igenom i någon del, måste det finnas möjligheter att anpassa innehållet i universitetssjukvården efter vilka behov det finns av de resurser som ett universitetssjukhus ska tillhandahålla. Något som också behöver utredas vidare är hur promemorians förslag förhåller sig till förslagen om nivåstrukturering av högspecialiserad vård i betänkandet Träning ger färdighet (SOU 2015:98).
Vårdförbundet är också frågande till om det rent praktiskt går att återföra de enheter som tidigare "avknoppats". Är det överhuvudtaget lämpligt att återföra väl fungerande verksamheter till en högre vårdnivå än vad innehållet i vården motiverar? Det finns idag också vårdval för flera verksamheter som tidigare bedrivits på universitetssjukhus. En återgång till universitetssjukhusen skulle innebära att vårdvalen upphör och att patienternas valfrihet minskar. Detta är inte heller en önskvärd utveckling.
Universitetssjukhusens centrala roll för klinisk forskning och utbildning (s. 25)
Vårdförbundet instämmer i att universitetssjukhusen har en central roll för klinisk forskning och utbildning. Förbundet reagerar dock på att det i promemorian enbart fokuseras på utbildning av en yrkesgrupp, läkare. Universitetssjukhusen utbildar fler yrkesgrupper än läkare och detta borde framgå av promemorian. Något som också bör observeras är att klinisk forskning blir allt viktigare i primärvård m.m. Det finns också en utredning (Effektiv vård; SOU 2016:2) som föreslagit en utökad akademiskt präglad kommunal hälso- och sjukvård. Hela detta avsnitt behöver skrivas om och utvecklas för att ge en mer utförlig och heltäckande bild av klinisk forskning och utbildning.
VÅRDFÖRBUNDET
Sineva Ribeiro
Förbundsordförande