Praktisk tjänstgöring för sjuksköterskor utbildade utanför EU och EES
Vårdförbundet är positivt till Socialstyrelsens förslag. Förbundet menar dock att språkkraven måste vara uppfyllda och att man ska ha godkänt i kursen svenska författningar innan den praktiska tjänstgöringen kan påbörjas.
Vårdförbundet är positivt till att Socialstyrelsen tagit fram ett förslag till intyg om praktisk tjänstgöring.
Förbundet är tveksamt beträffande i vilken ordning de olika stegen av legitimationsprocessen ska genomföras. För att kunna genomföra en praktisk tjänstgöring anser Vårdförbundet att såväl språk- som författningskrav bör vara uppfyllda. Ett godkänt resultat på kunskapsprovet räcker inte för att visa att man har språkliga förutsättningar att arbeta patientsäkert. Det är först efter godkända resultat på kunskapsprov, svenska och svenska författningar som praktisk tjänstgöring bör kunna påbörjas.
Brister i kommunikationen är en av de vanligaste orsakerna till vårdskador. Alldeles avgörande för patientsäkerhet och för god vård är att man som medarbetare kan kommunicera med patienter, anhöriga och annan hälso- och sjukvårdspersonal. Att korrekt ge och uppfatta information är väsentligt för de allra flesta av de krav som omfattas av intyget. Vikten av språkkunskaper gäller inte bara beträffande muntlig kommunikation, utan också beträffande skriftligt sådan. Det är därför väsentligt att språkkunskaperna är uppfyllda redan när den praktiska tjänstgöringen inleds.
Vårdförbundet anser också att man bör ha fått godkänt på kursen i svenska författningar innan den praktiska tjänstgöringen påbörjas. Framförallt är det viktigt att vid praktiktjänstgöringen ha kunskap om regelverk för patientsäkerhet (ex. systematiskt patientsäkerhetsarbete och avvikelserapportering), sekretess och tystnadsplikt, skyldigheter enligt patientlagen (2014:821), informationshantering och journalföring enligt patientdatalagen (2008:355) samt läkemedelshantering. Kunskap om regelverket är viktigt när det gäller bedömningen av flera av de krav som ska vara uppfyllda i intyget.
Vårdförbundet har inte synpunkter på kraven på handledare. Det bör dock tydliggöras ytterligare att handledarens roll skiljer sig från den som gäller vid verksamhetsförlagd utbildning. Att bedöma någons kompetens och lämplighet är en helt annan sak än att utbilda en student. Det är väsentligt att handledaren får de resurser som krävs för att genomföra bedömningen på bästa möjliga sätt. Inte minst handlar det om att det ska avsättas tillräckligt med tid för genomförande av uppdraget. Det får inte bli så att uppdraget blir ytterligare en arbetsuppgift i en redan hårt belastad vårdmiljö.
När det gäller längden på den praktiska tjänstgöringen och var provtjänstgöringen ska genomföras har förbundet inga synpunkter.
När det gäller de krav som ställs i intyget anser Vårdförbundet att de tydligare ska motsvara de krav som ställs i examensbeskrivningen för sjuksköterskeexamen i Högskoleförordningen (1993:100). Det gäller bl.a. att man ska kunna upprätta en omvårdnadsplan, identifiera behov av och genomföra hälsofrämjande och förebyggande arbete, initiera metodförbättring och kvalitetssäkring, m.m.
Det är viktigt att det efter lämplig tid görs en uppföljning av om de krav som ställs vid den praktiska tjänstgöringen är ändamålsenliga och om de ger tillräckligt underlag för att bedöma den sökandes kunskap, kompetens och lämplighet.
I övrigt hänvisar Vårdförbundet till det svar som Svensk Sjuksköterskeförening skickat in.
Praktisk tjänstgöring för sjuksköterskor utbildade utanför EU och EES
Vårdförbundet är positivt till Socialstyrelsens förslag. Förbundet menar dock att språkkraven måste vara uppfyllda och att man ska ha godkänt i kursen svenska författningar innan den praktiska tjänstgöringen kan påbörjas.
Vårdförbundet är positivt till att Socialstyrelsen tagit fram ett förslag till intyg om praktisk tjänstgöring.
Förbundet är tveksamt beträffande i vilken ordning de olika stegen av legitimationsprocessen ska genomföras. För att kunna genomföra en praktisk tjänstgöring anser Vårdförbundet att såväl språk- som författningskrav bör vara uppfyllda. Ett godkänt resultat på kunskapsprovet räcker inte för att visa att man har språkliga förutsättningar att arbeta patientsäkert. Det är först efter godkända resultat på kunskapsprov, svenska och svenska författningar som praktisk tjänstgöring bör kunna påbörjas.
Brister i kommunikationen är en av de vanligaste orsakerna till vårdskador. Alldeles avgörande för patientsäkerhet och för god vård är att man som medarbetare kan kommunicera med patienter, anhöriga och annan hälso- och sjukvårdspersonal. Att korrekt ge och uppfatta information är väsentligt för de allra flesta av de krav som omfattas av intyget. Vikten av språkkunskaper gäller inte bara beträffande muntlig kommunikation, utan också beträffande skriftligt sådan. Det är därför väsentligt att språkkunskaperna är uppfyllda redan när den praktiska tjänstgöringen inleds.
Vårdförbundet anser också att man bör ha fått godkänt på kursen i svenska författningar innan den praktiska tjänstgöringen påbörjas. Framförallt är det viktigt att vid praktiktjänstgöringen ha kunskap om regelverk för patientsäkerhet (ex. systematiskt patientsäkerhetsarbete och avvikelserapportering), sekretess och tystnadsplikt, skyldigheter enligt patientlagen (2014:821), informationshantering och journalföring enligt patientdatalagen (2008:355) samt läkemedelshantering. Kunskap om regelverket är viktigt när det gäller bedömningen av flera av de krav som ska vara uppfyllda i intyget.
Vårdförbundet har inte synpunkter på kraven på handledare. Det bör dock tydliggöras ytterligare att handledarens roll skiljer sig från den som gäller vid verksamhetsförlagd utbildning. Att bedöma någons kompetens och lämplighet är en helt annan sak än att utbilda en student. Det är väsentligt att handledaren får de resurser som krävs för att genomföra bedömningen på bästa möjliga sätt. Inte minst handlar det om att det ska avsättas tillräckligt med tid för genomförande av uppdraget. Det får inte bli så att uppdraget blir ytterligare en arbetsuppgift i en redan hårt belastad vårdmiljö.
När det gäller längden på den praktiska tjänstgöringen och var provtjänstgöringen ska genomföras har förbundet inga synpunkter.
När det gäller de krav som ställs i intyget anser Vårdförbundet att de tydligare ska motsvara de krav som ställs i examensbeskrivningen för sjuksköterskeexamen i Högskoleförordningen (1993:100). Det gäller bl.a. att man ska kunna upprätta en omvårdnadsplan, identifiera behov av och genomföra hälsofrämjande och förebyggande arbete, initiera metodförbättring och kvalitetssäkring, m.m.
Det är viktigt att det efter lämplig tid görs en uppföljning av om de krav som ställs vid den praktiska tjänstgöringen är ändamålsenliga och om de ger tillräckligt underlag för att bedöma den sökandes kunskap, kompetens och lämplighet.
I övrigt hänvisar Vårdförbundet till det svar som Svensk Sjuksköterskeförening skickat in.
VÅRDFÖRBUNDET
Carita Fallström
Förbundsjurist
Relaterat dokument