Remissvar Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa
Vårdförbundet instämmer i huvudsak i kommissionens problembeskrivning och förslag.
Vårdförbundet instämmer i huvudsak i kommissionens problembeskrivning och förslag, samt särskilt i slutsatsen "att det krävs ett envetet, tålmodigt och aldrig avstannande arbete för att åstadkomma mer likvärdiga förutsättningar, och därmed också mer jämlika villkor och förhållanden, för människor i olika sociala skikt och grupper". Förbundet saknar dock generellt en djupare konkretion när det gäller förslagen i betänkandet. Detta lägger ett stort ansvar på Regeringen, ansvariga myndigheter och andra aktörer att föra arbetet vidare med samverkan runt det konkreta arbetet för en mer jämlik hälsa. Om inte detta sker riskerar Kommissionens arbete att inte lämna några bestående avtryck.
Generella synpunkter
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har drygt 114 000 medlemmar. Vårdförbundet anser att jämlik hälsa och en personcentrerad vård måste vara övergripande mål i vården. Det är nödvändigt om vården skall kunna bidra till att möta behovet av en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Vårdförbundet har flera medlemsgrupper som har en lång tradition av arbete inom centrala folkhälsoområden. Det gäller bland annat distriktssköterskor, barnmorskor på mödravårdscentraler, barnsjuksköterskor på barnavårdscentraler och skolsköterskor.
I förbundets svar på remissen avseende delbetänkandet För en god och jämlik hälsa (SOU 2017:4) har vi utvecklat förbundets syn på jämlik hälsa och personcentrerad vård. Vi har där även lyft fram det faktum att för att uppnå ett samhälle med jämlik hälsa behöver också samtliga av välfärdens områden tilldelas ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär att anpassa form och innehåll efter de resurser och förmågor befolkningen i ett visst område har. Men också att ta ansvar för att se de resurser och förmågor varje enskild person har och kompensera där förmågorna sviktar. Vi hänvisar till remissvaret på SOU 2017:4 för ett utförligare resonemang om detta.
Kommissionens slutbetänkande och det underlag som tagits fram under arbetet ger en bred bild av läget när det gäller den ökande ojämlikheten i hälsa i dagens Sverige. Man pekar också i betänkandet på ett antal områden där insatser behöver göras och beslut behöver fattas. Vårdförbundet ser allvarligt på den tilltagande ojämlikheten avseende befolkningens hälsa. Förbundet instämmer helt i Kommissionens slutsats att ojämlikheten i hälsa inte kan lösas enbart genom insatser för bättre levnadsvanor eller i hälso- och sjukvården. Men utan att arbeta med levnadsvanor och en mer jämlik hälso- och sjukvård kommer vi heller inte att nå en jämlik hälsa.
Vårdförbundet hade gärna sett att Kommissionen hade varit mer konkret när det gäller förslag till åtgärder men har förståelse för problemet med att gå på djupet inom ett så brett område. I betänkandet finns hänvisningar till ett stort antal förslag från tidigare utredningar som berör folkhälsoområdet. Konsekvensen av detta blir att ett stort ansvar vilar på Regeringen, ansvariga myndigheter och andra aktörer att föra arbetet vidare med samverkan runt det konkreta arbetet för en mer jämlik hälsa. Om inte detta sker riskerar Kommissionens arbete att inte lämna några bestående avtryck.
I delbetänkandet SOU 2017:4 föreslog Kommissionen en reducering av antalet folkhälsomål från elva till åtta. Vårdförbundet tillstyrkte detta i vårt remissvar men vill här framföra en reservation. Reduktionen av antalet hälsopolitiska mål kan upplevas som en nedprioritering av miljöfaktorers, smittspridningens och den sexuella och reproduktiva hälsans betydelse för folkhälsan. Förbundet anser inte att skrivningarna i betänkandet full ut kompenserar för detta, framför allt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa som är en central del i det hälsofrämjande arbetet.
Kommissionen pekar på de utmaningar som välfärdssystemen står inför med bland annat ökande försörjningskvot och betydelsen av att de levererar innehåll med kvalitet för invånarna. Om systemen brister i det senare hotas tilliten både till välfärdssystemen och till politiken i stort. Vårdförbundet instämmer i detta och vill framhålla att satsningar på det förebyggande hälsoarbetet är samhällsekonomiskt lönsamt, förutom att det minskar onödigt lidande och för tidig död.
Mot bakgrund av dessa utmaningar finner Vårdförbundet det anmärkningsvärt att digitaliseringen som samhällsförändrande kraft samt möjlighet och hot i arbetet för en jämlik hälsa nästan helt förbigås. Den snabbt framåtskridande tekniska utvecklingen ger stora möjligheter både för invånarna att själv hantera sin hälsa och för välfärdens institutioner att effektivisera sitt arbete och leverera bättre och mer personaliserade tjänster till invånarna. Den ger också oanade möjligheter till datainsamling och bearbetning, som kan tjäna kunskaps- och kvalitetsutvecklingen i allmänhet inom välfärdens områden och som underlag för den styrning och samverkan som beskrivs i kapitel 5. Den storskaliga användningen av data som krävs i framtiden ställer också höga krav på informationssäkerhet och integritetsskydd, något som idag inte beaktas tillräckligt av välfärdssektorns aktörer.
Kommentarer till förslagen i betänkandet
4.1 Det tidiga livets villkor.
Vårdförbundet instämmer i att jämlika uppväxtvillkor för barn utgör en av grunderna för att skapa en jämlik hälsa i hela befolkningen. Förbundet ser mycket allvarligt på det faktum att ojämlikheten i hälsa ökar inom befolkningen och menar att detta understryker behovet av insatser tidigt i livet.
Förbundet delar den oro som återspeglas i betänkandet (sid. 94, 2:a stycket) när det gäller faktorer som försvårar samverkan och försvagar vårdkedjan mellan mödrahälsovård, specialistmödrahälsovård, förlossning, BB, barnhälsovård och elevhälsa. Särskilt gäller detta avsaknaden av områdesansvar inom primärvården. Vårdförbundet tillstyrker därför Kommissionens förslag att stödja utvecklingen av en nationell kvalitetsuppföljning och att utreda hur en sammanhållen barn-, elev- och ungdomshälsa kan skapas med de syften som beskrivs i de nio punkterna på sid. 85-86. Detta förslag är också i linje med regeringens arbete "med den nära vården" och den särskilda utredarens uppdrag . Särskilt viktigt är detta för arbetet med att fånga upp och arbeta förebyggande med psykisk ohälsa hos barn och unga.
Vi vill också här särskilt lyfta fram behovet av att ge sjuksköterskor inom barnhälsovården försutsättningar för och utbildning i att identifiera och motivera till en förändring av riskfyllda levnadsvanor (sid. 83).
Vårdförbundet vill i detta sammanhang understryka kommissionens konstaterande att det tidiga livet inkluderar fosterstadiet. Därför vill vi också lyfta fram den centrala roll som barnmorskorna inom mödravården har i det förebyggande hälsoarbetet. Det gäller särskilt i relation till grupper med lägre socioekonomiskt status. En väl fungerande mödravård stödjer bättre levnadsvanor och lägger grunden för ett förtroendefullt samarbete mellan barn, föräldrar och BVC/elevhälsan.
Vårdförbundet tillstyrker de av Kommissionen förslagna metoder och medel (sid. 92) som sätter barns bästa i centrum. Här kan de förslagna familjecentralerna ha en central roll med sin tvärsektoriella samverkan mellan professioner och verksamheter. När det gäller det föreslagna utökade hembesöksprogrammet i BVC-verksamheten anser förbundet att det även bör innefatta besök inom förskoleverksamhet och elevhälsan för att stärka samverkan inom barnhälsovården.
För att uppnå en jämlik hälsa för hela befolkningen bör tillgången på gratis rörelseaktiviteter för ungdomar utvecklas, då de ekonomiska incitamenten för många familjer är avgörande för om de unga får tillgång till rörelse.
4.2 Kompetenser och kunskaper
Vårdförbundet instämmer helt i kommissionens syn att skolan har en unik potential som arena för ett hälsofrämjande och förebyggande arbete, med stor betydelse för det livslånga lärandet om vikten av ett hälsobefrämjande levnadssätt. Förbundet vill särskilt trycka på behovet av att skapa lärandemiljöer där det hälsofrämjande arbetet fokuserar på att skapa gemenskap och trygghet, se måltiden som en del av undervisningen och bedriva daglig fysisk aktivitet under hela skoltiden.
Skolan har en unik möjlighet att fånga upp tidig ohälsa och då särskilt psykisk ohälsa. Här har elevhälsan en central roll. Det är därför oacceptabelt att denna verksamhet i många fall präglas av underbemanning och tidsbrist, vilket skapar en ojämlik tillgång till insatser (sid 112). Vårdförbundet vill här särskilt lyfta fram elevhälsans tillgänglighet som en faktor med stor betydelse för elever från sämre socioekonomiska förhållanden. Förbundet har länge drivit frågan om att elevhälsan måste ha rätt kompetens och resurser för att kunna leva upp till sitt ansvar.
Vi vill i detta sammanhang peka på de krav som ställts av Riksföreningen för skolsköterskor och Svenska Skolläkarföreningen avseende förutsättningar för att alla barn och ungdomar ska få en likvärdig och hälsofrämjande elevhälsa : • att skolan tar sitt ansvar som vårdgivare och enbart anställer legitimerade sjuksköterskor med adekvat utbildning som skolsköterska. • att departement och statliga myndigheter definierar att begreppet skolsköterska avser legitimerad sjuksköterska med adekvat utbildning. • att tillsyn av den medicinska elevhälsan genomförs regelbundet för att granska huvudmannens ansvar.
Vårdförbundet vill här också lyfta fram skolkommissionens förslag betänkandet Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35 sid 271) att: • Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och läroplanen för gymnasieskolan ska förstydligas med avseende på skolans uppdrag att främja elevers hälsa och välbefinnande. • Frågan om hur elevhälsan kan göras mer ändamålsenlig, tillgänglig och likvärdig bör utredas. • Berörda myndigheters ansvar och samverkan gällande elevhälsoområdet bör förtydligas och omfattas av den myndighetsöversyn som kommissionen föreslår
4.3 Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö
Vårdförbundet välkomnar att sambandet mellan arbete och hälsa lyfts fram som ett målområde inom Kommissionens uppdrag. Utredningens betoning av arbetets betydelse för, liksom utanförskapets starka negativa inverkan på, hälsa och ekonomi är väsentlig för att kunna rikta insatser rätt. Förbundet tillstyrker de förslag som Kommissionen lägger fram i betänkandet, men vill framhålla att arbetsmiljöområdet hade förtjänat en djupare analys. Vi ser att den redogörelse som ges skulle ha behövt kompletterats med ett mer ingående sektorsperspektiv på de arbetsmiljö- och hälsoutmaningar som finns.
Vårdförbundet vill här framhålla att det både behövs mer kunskap om inträdesmöjlighet till arbetsmarknaden för de utsatta grupperna och om den missmatch som finns på arbetsmarknad mellan arbetsutbud och arbetssökande för att kunna lägga fram förslag på effektiva åtgärder.
Det finns en politisk samsyn om behovet av förvärvsarbete i högre ålder. Men det förutsätter att arbetslivet ger större möjlighet till hälsosamma arbetsmiljöer under hela arbetslivet som är anpassade till individen. Inom detta område finns i arbetslivet en avsaknad av hållbarhetstänkande vilket behöver åtgärdas. Det är särskilt anmärkningsvärt att vårdsektorn genererar så höga sjuktal bland de anställda.
Förbundet hade gärna sett att utredningen bidragit med en närmare analys av de senaste årens sjukfrånvaroförändringar som konsekvenser av den demografiska utvecklingen i relation till arbetsmarknaden. Det finns fortsatt behov av att, på ett mer sammanhållet sätt än vad som görs idag, definiera sjukfrånvaro och följa dess utveckling ur ett folkhälsoperspektiv. Utifrån ett partsperspektiv saknas idag en övergripande gemensam och mer precis bild av nuläge, orsak och verkan.
4.4 Inkomster och försörjningsmöjligheter
Vårdförbundet instämmer i att inkomster och försörjningsmöjligheter har ett avgörande inflytande på möjligheten till en god hälsa och att kunna återställa en sviktande hälsa. Förbundet vill därför särskilt tillstyrka Kommissionens förslag att ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet återställs så att de säkerställer inkomstbortfallsprincipen.
Förbundet vill framhålla att insatser för att få människor i arbete tydligt bör inriktas på investeringar i kompetens så att de långsiktigt blir etablerade på arbetsmarknaden och inte hamnar i lågtröskelinsatser som leder till osäkra arbetsförhållanden och fattigdom.
4.5 Boende och god närmiljö
Vårdförbundet instämmer i kommissionens bedömning att tillgång till en god och ekonomiskt överkomlig bostad i ett område som är socialt hållbart och med sund boendemiljö på jämlika villkor är viktigt för att åstadkomma en jämlik hälsa i befolkningen. Därför är den tilltagande bostadssegregationen med bland annat trångboddhet i utsatta områden ett stort folkhälsoproblem.
Förbundet vill särskilt lyfta fram frågorna om förbättrad luftkvalitet, minskat trafikbuller och tillgång till grönstruktur samt likvärdig tillgång till en god förskole- och skolmiljö som viktiga bidrag till en god och jämlik hälsa. Dessa frågor blir allt mer aktuella med en ökande koncentration av befolkningen till städerna.
Ovanstående behov ställer krav på ett större hälsoperspektiv i samhällsplaneringen. Sociala- och hälsokonsekvensanalyser som beskrivs på sid. 181 i betänkandet är ett bra sätt att lyfta fram dessa frågor i samhällsplaneringen. Vårdförbundet stödjer Kommissionens förslag att uppdra åt Boverket och Folkhälsomyndigheten att sammanställa och sprida kunskap om detta.
4.6 Levnadsvanor
Många levnadsvanor grundläggs tidigt i livet. Ohälsosamma levnadsvanor orsakar en stor del av dagens sjukdomsbörda. För de som redan är i utsatta situationer; till exempel genom små ekonomiska möjligheter, låg utbildningsnivå, arbetslöshet, ohälsa; kan det även med bästa vilja vara svårt att upprätthålla eller tillägna sig goda levnadsvanor. Vårdförbundet instämmer i huvudsak i Kommissionens föreslag och särskilt i bedömningen att man inte bara kan inrikta sig på individnivån. Det är också viktigt att samhället på ett systematiskt sätt tar ansvar för att främja och underlätta hälsosamma val.
För livsmedel nämns en punktskatt på socker som ett sätt att begränsa tillgången på hälsoskadliga produkter. Det saknas dock tydliga förslag om hur ett främjande av konsumtion av nyttig och näringsrik mat skulle kunna se ut. WHO:s globala handlingsplan nämner marknadsföring mot barn som ett exempel på insatser som kan ha betydelse. När det gäller tobak finns fortfarande insatser kvar att göra för att fullt ut implementera ramkonventionen om tobakskontroll. Likaså är det viktigt att fortsatt hålla nere alkoholkonsumtionen med hjälp av pris och tillgänglighet. Även när det gäller andra beroendesjukdomar anser förbundet att kunskap bör spridas om hur professionerna inom hälso- och sjukvård kan stödja och upptäcka dessa på ett strukturerat sätt.
Förbundet vill särskilt understryka Kommissionens förslag när det gäller landstingens insatser i det förebyggande arbetet för en god folkhälsa (sidan 201). Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar för det förebyggande arbetet kring levnadsvanor. Ett ansvar som bör få ett större utrymme än idag. Vårdförbundet vill i detta sammanhang understryka att hälso- och sjukvård bedrivs både av landsting, kommuner och privata vårdgivare. Det bör vara ett ansvar för alla vårdgivare att lyfta fram det hälsofrämjande och förebyggande delarna i sin verksamhet.
4.7 Kontroll, inflytande och delaktighet
Vårdförbundet instämmer i Kommissionens bedömning att invånarnas kontroll, inflytande och delaktighet är viktiga faktorer för att uppnå en god och jämlik hälsa. Det gäller inom alla samhällsområden. Förbundet tillstyrker att Folkhälsomyndigheten ges ett uppdrag att ansvara för en regelbunden och strukturerad uppföljning av ojämlikhet i hälsa bland grupper i särskilt utsatta situationer. I dessa grupper räknar vi även in de i utsatt socioekonomisk situation.
Förbundet vill särskilt lyfta fram Kommissionens förslag avseende att främja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är angeläget att det tas fram en definition av vad en ungdomsmottagning är och en nationell vägledning kring uppdraget. Även tillgängligheten till ungdomsmottagningarna behöver förbättras. Här finns också en tydlig koppling till elevhälsan och familjecentralerna. Förbundet vill även lyfta fram UMO.se som ett positivt exempel för det övriga hälsobefrämjande och förebyggande arbetet.
Elevhälsan är en ofta förbisedd tillgång när det gäller skolans sex- och samlevnadsundervisning. Den nödvändiga förstärkningen av elevhälsan (se avsnitt 4.2) måste även innefatta att skolsköterskornas kompetens utnyttjas inom detta område.
4.8 Jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Vårdförbundet instämmer i Kommissionens bedömning att trots intentioner om vård på lika villkor förekommer omotiverade skillnader i vårdens insatser och resultat mellan olika sociala grupper. Förbundet instämmer i att arbetet bör inriktas på att vården verkar förebyggande och hälsofrämjande samt att behandlingar utgår från patientens behov och möjligheter för att kunna åstadkomma en god och jämlik hälsa. Kommissionen lyfter fram betydelsen av preventivt arbete, primär och sekundär prevention. Vårdförbundet vill poängtera vikten av att det preventiva arbetet även innefattar det som ibland benämns tertiär prevention, det vill säga förebyggande av försämring av sjukdom. En allt större del av befolkningen lever idag med kroniska tillstånd och det är en viktig uppgift för hälso- och sjukvården att se till att de bevarar så mycket hälsa som möjligt.
Vårdförbundet har under flera år arbetat för att vården skall ställa om till ett personcentrerat förhållningssätt. Vi ser mycket positivt på att Kommissionen har lyft fram detta förhållningssätt och bemötandefrågorna samt tillstyrker förslagen på sidan 238. Grundläggande i omställningen mot en personcentrerad vård är arbetet för en jämlik hälsa. I detta perspektiv blir det särskilt viktigt att förbättra tillgängligheten för att möta personer med olika behov i enlighet med Kommissionens förslag (sidan 236). Det gäller särskilt i socioekonomiskt utsatta områden. Här kan påpekas att etableringsfriheten för vårdgivare inte har minskat ojämlikheten i utbud och tillgänglighet, snarare tvärt om (se sid. 251).
Personcentrerad vård är ett hållbart sätt att bedriva vård, men kräver initialt en stor omställning med stora förändringar i vårdens arbetssätt och organisering. För att möjliggöra denna nödvändiga omställning behöver staten tillskjuta ekonomiska medel som skapar utrymme och tid för ett långsiktigt genomgripande utvecklingsarbete.
I kommissionens förslag avseende förbättrad tillgänglighet och förebyggande arbete pekas landstingen särskilt ut. Vi vill här framhålla att de även i tillämpliga delar gäller kommunernas hälso- och sjukvård som med en åldrande befolkning får en allt mer central roll.
Vårdförbundet instämmer i Kommissionens förslag att tandvården ska ses som en del av hälso- och sjukvården. Det blir allt mer uppenbart att kostnaderna för tandvård har en förstärkande effekt på den ojämlika hälsan. Med den kunskap som finns om betydelsen av tandhälsa för den generella hälsan (sid. 248) blir det inte försvarbart att ha kvar den höga självfinansieringsgraden inom tandvården.
Vårdförbundet anser att kommissionens förslag kring hur landstingen bör styra, leda och organisera sin verksamhet mot en jämlik vård är viktiga. Det gäller särskilt förslaget om tilläggsuppdrag till utredaren för arbetet med att utveckla primärvården (dir. 2017:24): att tillsammans med landsting utveckla de bästa formerna för ett återupprätta områdesansvar för befolkningens hälsa och hur detta bäst kopplas till primärvården och andra aktörer. Det faktum att områdesansvaret har försvunnit har försvårat för Vårdförbundets medlemsgrupper att bedriva ett effektivt förebyggande hälsoarbete. Ett återinfört områdesansvar behöver inte förhindra det fria vårdvalet. Här kan också noteras att vissa ersättningsmodeller som tillämpas inom primärvården direkt motverkar ett långsiktigt förebyggande hälsoarbete.
Omställningen till personcentrerad vård ställer stora krav på ledarskap i vårdorganisationen. Myndigheten för Vårdanalys har i rapporten "Visa vägen i vården – ledarskap för stärkt utvecklingskraft" visat på vad som krävs för att stärka ledarskapets förutsättningar på alla nivåer, nationellt, regionalt, lokalt osv, också i perspektivet av jämlik hälsa. Vårdförbundet anser att ledarskapets betydelse i omställningsarbetet inte nog kan understrykas och vill särskilt lyfta fram det faktum att chefer inom hälso- och sjukvården ofta har alldeles för många underställda för att kunna bedriva ett personcentrerat ledarskap.
Som nämndes inledningsvis anser Vårdförbundet att det är anmärkningsvärt att Kommissionen i princip förbigår digitaliseringen som samhällsförändrande faktor. Det gäller särskilt hälso- och sjukvårdens område där digitala tjänster inom eHälsa och välfärdsteknologi skapar oanade möjligheter för att personcentrera vården och ge invånaren verktyg för att på egen hand vårda sin hälsa och behandla sjukdom. Den digitala utvecklingen ställer stora krav på vårdgivarna att arbeta med tjänstedesign för att utforma vårdens och omsorgens tjänster utifrån användarnas behov.
5 Mer strategisk styrning och uppföljning
Vårdförbundet har i sitt remissvar på Kommissionens delbetänkande avseende utvecklig av det folkhälsopolitiska ramverket utvecklat sin syn på dessa frågor. Vi instämmer i behovet av att stärka den tvärsektoriella samordningen och att alla aktörer i samhället har fokus på att i samverkan arbeta för en jämlik hälsa.
Vårdförbundet ser det som positivt att kommissionen tar upp att man bör titta på ekonomiska finansieringsmodeller i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet och att dessa i högre grad bör använda ett socioekonomiskt perspektiv. Förbundets utgångspunkt är att befolkningens behov och resurser ska styra ersättningarna. Här ser vi att ersättningsformer som kapitering, socioekonomiskt index, mått som beskriver behov/situation istället för diagnos etc. ska användas. Ersättningsformerna behöver samtidigt fortsätta att utvecklas och behöver också kombineras med en ökad dialog med verksamheterna. Vårdförbundet instämmer i att upphandlingsinstrumentet bör utvecklas och användas som ett medel för att främja en god och jämlik hälsa.
Omställningen till mer fokus på förebyggande och främjande insatser bör, som Kommissionen påpekar, ses som infrastrukturinvesteringar i humankapital. Det är investeringar som är bra ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. De och utvecklingen av digitala välfärdstjänster för invånarna kommer också kräva en investeringspuckel som måste finansieras. Annars kommer vårdens omställning att fördröjas med svåra konsekvenser som följd.
Vårdförbundet instämmer i kommissionens bedömning att det krävs ett stärkt kunskapsbaserat arbete för att stärka förutsättningarna för arbetet med en god och jämlik hälsa. Vårdförbundet menar att till den strategiska styrningen hör att följa hälsoutvecklingen i befolkningen. Det behövs en utökad kunskap både hos uppdragsgivare och utförare om människors behov och situation. Det kräver en kontinuerlig och öppen dialog med befolkningen och uppföljningsparametrar som speglar jämlikhet i hälsa. När det gäller behovet av att i större utsträckning kunna använda registerdata för utvärdering instämmer Vårdförbundet. Samtidigt vill vi framhålla att det måste ske i samförstånd med invånarna och med bibehållen respekt för den personliga integriteten.
Kommissionen föreslår inrättandet av ett Råd för en god och jämlik hälsa med uppgift att främja forskning, utvärdering och en tätare dialog mellan relevanta aktörer kring frågor om en god och jämlik hälsa. Vårdförbundet ser behovet av pådrivare inom detta område och tillstyrker förslaget. Vi vill samtidigt understryka vikten av att involvera alla vårdens professioner i rådets arbete.
Remissvar Nästa steg på vägen mot en mer jämlik hälsa
Vårdförbundet instämmer i huvudsak i kommissionens problembeskrivning och förslag.
Vårdförbundet instämmer i huvudsak i kommissionens problembeskrivning och förslag, samt särskilt i slutsatsen "att det krävs ett envetet, tålmodigt och aldrig avstannande arbete för att åstadkomma mer likvärdiga förutsättningar, och därmed också mer jämlika villkor och förhållanden, för människor i olika sociala skikt och grupper". Förbundet saknar dock generellt en djupare konkretion när det gäller förslagen i betänkandet. Detta lägger ett stort ansvar på Regeringen, ansvariga myndigheter och andra aktörer att föra arbetet vidare med samverkan runt det konkreta arbetet för en mer jämlik hälsa. Om inte detta sker riskerar Kommissionens arbete att inte lämna några bestående avtryck.
Generella synpunkter
Vårdförbundet är ett yrkes- och fackförbund för legitimerade barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor. Förbundet har drygt 114 000 medlemmar. Vårdförbundet anser att jämlik hälsa och en personcentrerad vård måste vara övergripande mål i vården. Det är nödvändigt om vården skall kunna bidra till att möta behovet av en god och jämlik hälsa i hela befolkningen. Vårdförbundet har flera medlemsgrupper som har en lång tradition av arbete inom centrala folkhälsoområden. Det gäller bland annat distriktssköterskor, barnmorskor på mödravårdscentraler, barnsjuksköterskor på barnavårdscentraler och skolsköterskor.
I förbundets svar på remissen avseende delbetänkandet För en god och jämlik hälsa (SOU 2017:4) har vi utvecklat förbundets syn på jämlik hälsa och personcentrerad vård. Vi har där även lyft fram det faktum att för att uppnå ett samhälle med jämlik hälsa behöver också samtliga av välfärdens områden tilldelas ett kompensatoriskt uppdrag. Det innebär att anpassa form och innehåll efter de resurser och förmågor befolkningen i ett visst område har. Men också att ta ansvar för att se de resurser och förmågor varje enskild person har och kompensera där förmågorna sviktar. Vi hänvisar till remissvaret på SOU 2017:4 för ett utförligare resonemang om detta.
Kommissionens slutbetänkande och det underlag som tagits fram under arbetet ger en bred bild av läget när det gäller den ökande ojämlikheten i hälsa i dagens Sverige. Man pekar också i betänkandet på ett antal områden där insatser behöver göras och beslut behöver fattas. Vårdförbundet ser allvarligt på den tilltagande ojämlikheten avseende befolkningens hälsa. Förbundet instämmer helt i Kommissionens slutsats att ojämlikheten i hälsa inte kan lösas enbart genom insatser för bättre levnadsvanor eller i hälso- och sjukvården. Men utan att arbeta med levnadsvanor och en mer jämlik hälso- och sjukvård kommer vi heller inte att nå en jämlik hälsa.
Vårdförbundet hade gärna sett att Kommissionen hade varit mer konkret när det gäller förslag till åtgärder men har förståelse för problemet med att gå på djupet inom ett så brett område. I betänkandet finns hänvisningar till ett stort antal förslag från tidigare utredningar som berör folkhälsoområdet. Konsekvensen av detta blir att ett stort ansvar vilar på Regeringen, ansvariga myndigheter och andra aktörer att föra arbetet vidare med samverkan runt det konkreta arbetet för en mer jämlik hälsa. Om inte detta sker riskerar Kommissionens arbete att inte lämna några bestående avtryck.
I delbetänkandet SOU 2017:4 föreslog Kommissionen en reducering av antalet folkhälsomål från elva till åtta. Vårdförbundet tillstyrkte detta i vårt remissvar men vill här framföra en reservation. Reduktionen av antalet hälsopolitiska mål kan upplevas som en nedprioritering av miljöfaktorers, smittspridningens och den sexuella och reproduktiva hälsans betydelse för folkhälsan. Förbundet anser inte att skrivningarna i betänkandet full ut kompenserar för detta, framför allt när det gäller sexuell och reproduktiv hälsa som är en central del i det hälsofrämjande arbetet.
Kommissionen pekar på de utmaningar som välfärdssystemen står inför med bland annat ökande försörjningskvot och betydelsen av att de levererar innehåll med kvalitet för invånarna. Om systemen brister i det senare hotas tilliten både till välfärdssystemen och till politiken i stort. Vårdförbundet instämmer i detta och vill framhålla att satsningar på det förebyggande hälsoarbetet är samhällsekonomiskt lönsamt, förutom att det minskar onödigt lidande och för tidig död.
Mot bakgrund av dessa utmaningar finner Vårdförbundet det anmärkningsvärt att digitaliseringen som samhällsförändrande kraft samt möjlighet och hot i arbetet för en jämlik hälsa nästan helt förbigås. Den snabbt framåtskridande tekniska utvecklingen ger stora möjligheter både för invånarna att själv hantera sin hälsa och för välfärdens institutioner att effektivisera sitt arbete och leverera bättre och mer personaliserade tjänster till invånarna. Den ger också oanade möjligheter till datainsamling och bearbetning, som kan tjäna kunskaps- och kvalitetsutvecklingen i allmänhet inom välfärdens områden och som underlag för den styrning och samverkan som beskrivs i kapitel 5. Den storskaliga användningen av data som krävs i framtiden ställer också höga krav på informationssäkerhet och integritetsskydd, något som idag inte beaktas tillräckligt av välfärdssektorns aktörer.
Kommentarer till förslagen i betänkandet
4.1 Det tidiga livets villkor.
Vårdförbundet instämmer i att jämlika uppväxtvillkor för barn utgör en av grunderna för att skapa en jämlik hälsa i hela befolkningen. Förbundet ser mycket allvarligt på det faktum att ojämlikheten i hälsa ökar inom befolkningen och menar att detta understryker behovet av insatser tidigt i livet.
Förbundet delar den oro som återspeglas i betänkandet (sid. 94, 2:a stycket) när det gäller faktorer som försvårar samverkan och försvagar vårdkedjan mellan mödrahälsovård, specialistmödrahälsovård, förlossning, BB, barnhälsovård och elevhälsa. Särskilt gäller detta avsaknaden av områdesansvar inom primärvården. Vårdförbundet tillstyrker därför Kommissionens förslag att stödja utvecklingen av en nationell kvalitetsuppföljning och att utreda hur en sammanhållen barn-, elev- och ungdomshälsa kan skapas med de syften som beskrivs i de nio punkterna på sid. 85-86. Detta förslag är också i linje med regeringens arbete "med den nära vården" och den särskilda utredarens uppdrag . Särskilt viktigt är detta för arbetet med att fånga upp och arbeta förebyggande med psykisk ohälsa hos barn och unga.
Vi vill också här särskilt lyfta fram behovet av att ge sjuksköterskor inom barnhälsovården försutsättningar för och utbildning i att identifiera och motivera till en förändring av riskfyllda levnadsvanor (sid. 83).
Vårdförbundet vill i detta sammanhang understryka kommissionens konstaterande att det tidiga livet inkluderar fosterstadiet. Därför vill vi också lyfta fram den centrala roll som barnmorskorna inom mödravården har i det förebyggande hälsoarbetet. Det gäller särskilt i relation till grupper med lägre socioekonomiskt status. En väl fungerande mödravård stödjer bättre levnadsvanor och lägger grunden för ett förtroendefullt samarbete mellan barn, föräldrar och BVC/elevhälsan.
Vårdförbundet tillstyrker de av Kommissionen förslagna metoder och medel (sid. 92) som sätter barns bästa i centrum. Här kan de förslagna familjecentralerna ha en central roll med sin tvärsektoriella samverkan mellan professioner och verksamheter. När det gäller det föreslagna utökade hembesöksprogrammet i BVC-verksamheten anser förbundet att det även bör innefatta besök inom förskoleverksamhet och elevhälsan för att stärka samverkan inom barnhälsovården.
För att uppnå en jämlik hälsa för hela befolkningen bör tillgången på gratis rörelseaktiviteter för ungdomar utvecklas, då de ekonomiska incitamenten för många familjer är avgörande för om de unga får tillgång till rörelse.
4.2 Kompetenser och kunskaper
Vårdförbundet instämmer helt i kommissionens syn att skolan har en unik potential som arena för ett hälsofrämjande och förebyggande arbete, med stor betydelse för det livslånga lärandet om vikten av ett hälsobefrämjande levnadssätt. Förbundet vill särskilt trycka på behovet av att skapa lärandemiljöer där det hälsofrämjande arbetet fokuserar på att skapa gemenskap och trygghet, se måltiden som en del av undervisningen och bedriva daglig fysisk aktivitet under hela skoltiden.
Skolan har en unik möjlighet att fånga upp tidig ohälsa och då särskilt psykisk ohälsa. Här har elevhälsan en central roll. Det är därför oacceptabelt att denna verksamhet i många fall präglas av underbemanning och tidsbrist, vilket skapar en ojämlik tillgång till insatser (sid 112). Vårdförbundet vill här särskilt lyfta fram elevhälsans tillgänglighet som en faktor med stor betydelse för elever från sämre socioekonomiska förhållanden. Förbundet har länge drivit frågan om att elevhälsan måste ha rätt kompetens och resurser för att kunna leva upp till sitt ansvar.
Vi vill i detta sammanhang peka på de krav som ställts av Riksföreningen för skolsköterskor och Svenska Skolläkarföreningen avseende förutsättningar för att alla barn och ungdomar ska få en likvärdig och hälsofrämjande elevhälsa :
• att skolan tar sitt ansvar som vårdgivare och enbart anställer legitimerade sjuksköterskor med adekvat utbildning som skolsköterska.
• att departement och statliga myndigheter definierar att begreppet skolsköterska avser legitimerad sjuksköterska med adekvat utbildning.
• att tillsyn av den medicinska elevhälsan genomförs regelbundet för att granska huvudmannens ansvar.
Vårdförbundet vill här också lyfta fram skolkommissionens förslag betänkandet Samling för skolan - Nationell strategi för kunskap och likvärdighet (SOU 2017:35 sid 271) att:
• Läroplanen för grundskolan, förskoleklassen och fritidshemmet och läroplanen för gymnasieskolan ska förstydligas med avseende på skolans uppdrag att främja elevers hälsa och välbefinnande.
• Frågan om hur elevhälsan kan göras mer ändamålsenlig, tillgänglig och likvärdig bör utredas.
• Berörda myndigheters ansvar och samverkan gällande elevhälsoområdet bör förtydligas och omfattas av den myndighetsöversyn som kommissionen föreslår
4.3 Arbete, arbetsförhållanden och arbetsmiljö
Vårdförbundet välkomnar att sambandet mellan arbete och hälsa lyfts fram som ett målområde inom Kommissionens uppdrag. Utredningens betoning av arbetets betydelse för, liksom utanförskapets starka negativa inverkan på, hälsa och ekonomi är väsentlig för att kunna rikta insatser rätt. Förbundet tillstyrker de förslag som Kommissionen lägger fram i betänkandet, men vill framhålla att arbetsmiljöområdet hade förtjänat en djupare analys. Vi ser att den redogörelse som ges skulle ha behövt kompletterats med ett mer ingående sektorsperspektiv på de arbetsmiljö- och hälsoutmaningar som finns.
Vårdförbundet vill här framhålla att det både behövs mer kunskap om inträdesmöjlighet till arbetsmarknaden för de utsatta grupperna och om den missmatch som finns på arbetsmarknad mellan arbetsutbud och arbetssökande för att kunna lägga fram förslag på effektiva åtgärder.
Det finns en politisk samsyn om behovet av förvärvsarbete i högre ålder. Men det förutsätter att arbetslivet ger större möjlighet till hälsosamma arbetsmiljöer under hela arbetslivet som är anpassade till individen. Inom detta område finns i arbetslivet en avsaknad av hållbarhetstänkande vilket behöver åtgärdas. Det är särskilt anmärkningsvärt att vårdsektorn genererar så höga sjuktal bland de anställda.
Förbundet hade gärna sett att utredningen bidragit med en närmare analys av de senaste årens sjukfrånvaroförändringar som konsekvenser av den demografiska utvecklingen i relation till arbetsmarknaden. Det finns fortsatt behov av att, på ett mer sammanhållet sätt än vad som görs idag, definiera sjukfrånvaro och följa dess utveckling ur ett folkhälsoperspektiv. Utifrån ett partsperspektiv saknas idag en övergripande gemensam och mer precis bild av nuläge, orsak och verkan.
4.4 Inkomster och försörjningsmöjligheter
Vårdförbundet instämmer i att inkomster och försörjningsmöjligheter har ett avgörande inflytande på möjligheten till en god hälsa och att kunna återställa en sviktande hälsa. Förbundet vill därför särskilt tillstyrka Kommissionens förslag att ersättningsnivåerna i socialförsäkringssystemet återställs så att de säkerställer inkomstbortfallsprincipen.
Förbundet vill framhålla att insatser för att få människor i arbete tydligt bör inriktas på investeringar i kompetens så att de långsiktigt blir etablerade på arbetsmarknaden och inte hamnar i lågtröskelinsatser som leder till osäkra arbetsförhållanden och fattigdom.
4.5 Boende och god närmiljö
Vårdförbundet instämmer i kommissionens bedömning att tillgång till en god och ekonomiskt överkomlig bostad i ett område som är socialt hållbart och med sund boendemiljö på jämlika villkor är viktigt för att åstadkomma en jämlik hälsa i befolkningen. Därför är den tilltagande bostadssegregationen med bland annat trångboddhet i utsatta områden ett stort folkhälsoproblem.
Förbundet vill särskilt lyfta fram frågorna om förbättrad luftkvalitet, minskat trafikbuller och tillgång till grönstruktur samt likvärdig tillgång till en god förskole- och skolmiljö som viktiga bidrag till en god och jämlik hälsa. Dessa frågor blir allt mer aktuella med en ökande koncentration av befolkningen till städerna.
Ovanstående behov ställer krav på ett större hälsoperspektiv i samhällsplaneringen. Sociala- och hälsokonsekvensanalyser som beskrivs på sid. 181 i betänkandet är ett bra sätt att lyfta fram dessa frågor i samhällsplaneringen. Vårdförbundet stödjer Kommissionens förslag att uppdra åt Boverket och Folkhälsomyndigheten att sammanställa och sprida kunskap om detta.
4.6 Levnadsvanor
Många levnadsvanor grundläggs tidigt i livet. Ohälsosamma levnadsvanor orsakar en stor del av dagens sjukdomsbörda. För de som redan är i utsatta situationer; till exempel genom små ekonomiska möjligheter, låg utbildningsnivå, arbetslöshet, ohälsa; kan det även med bästa vilja vara svårt att upprätthålla eller tillägna sig goda levnadsvanor. Vårdförbundet instämmer i huvudsak i Kommissionens föreslag och särskilt i bedömningen att man inte bara kan inrikta sig på individnivån. Det är också viktigt att samhället på ett systematiskt sätt tar ansvar för att främja och underlätta hälsosamma val.
För livsmedel nämns en punktskatt på socker som ett sätt att begränsa tillgången på hälsoskadliga produkter. Det saknas dock tydliga förslag om hur ett främjande av konsumtion av nyttig och näringsrik mat skulle kunna se ut. WHO:s globala handlingsplan nämner marknadsföring mot barn som ett exempel på insatser som kan ha betydelse. När det gäller tobak finns fortfarande insatser kvar att göra för att fullt ut implementera ramkonventionen om tobakskontroll. Likaså är det viktigt att fortsatt hålla nere alkoholkonsumtionen med hjälp av pris och tillgänglighet. Även när det gäller andra beroendesjukdomar anser förbundet att kunskap bör spridas om hur professionerna inom hälso- och sjukvård kan stödja och upptäcka dessa på ett strukturerat sätt.
Förbundet vill särskilt understryka Kommissionens förslag när det gäller landstingens insatser i det förebyggande arbetet för en god folkhälsa (sidan 201). Hälso- och sjukvården har ett stort ansvar för det förebyggande arbetet kring levnadsvanor. Ett ansvar som bör få ett större utrymme än idag. Vårdförbundet vill i detta sammanhang understryka att hälso- och sjukvård bedrivs både av landsting, kommuner och privata vårdgivare. Det bör vara ett ansvar för alla vårdgivare att lyfta fram det hälsofrämjande och förebyggande delarna i sin verksamhet.
4.7 Kontroll, inflytande och delaktighet
Vårdförbundet instämmer i Kommissionens bedömning att invånarnas kontroll, inflytande och delaktighet är viktiga faktorer för att uppnå en god och jämlik hälsa. Det gäller inom alla samhällsområden. Förbundet tillstyrker att Folkhälsomyndigheten ges ett uppdrag att ansvara för en regelbunden och strukturerad uppföljning av ojämlikhet i hälsa bland grupper i särskilt utsatta situationer. I dessa grupper räknar vi även in de i utsatt socioekonomisk situation.
Förbundet vill särskilt lyfta fram Kommissionens förslag avseende att främja sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter. Det är angeläget att det tas fram en definition av vad en ungdomsmottagning är och en nationell vägledning kring uppdraget. Även tillgängligheten till ungdomsmottagningarna behöver förbättras. Här finns också en tydlig koppling till elevhälsan och familjecentralerna. Förbundet vill även lyfta fram UMO.se som ett positivt exempel för det övriga hälsobefrämjande och förebyggande arbetet.
Elevhälsan är en ofta förbisedd tillgång när det gäller skolans sex- och samlevnadsundervisning. Den nödvändiga förstärkningen av elevhälsan (se avsnitt 4.2) måste även innefatta att skolsköterskornas kompetens utnyttjas inom detta område.
4.8 Jämlik och hälsofrämjande hälso- och sjukvård
Vårdförbundet instämmer i Kommissionens bedömning att trots intentioner om vård på lika villkor förekommer omotiverade skillnader i vårdens insatser och resultat mellan olika sociala grupper. Förbundet instämmer i att arbetet bör inriktas på att vården verkar förebyggande och hälsofrämjande samt att behandlingar utgår från patientens behov och möjligheter för att kunna åstadkomma en god och jämlik hälsa. Kommissionen lyfter fram betydelsen av preventivt arbete, primär och sekundär prevention. Vårdförbundet vill poängtera vikten av att det preventiva arbetet även innefattar det som ibland benämns tertiär prevention, det vill säga förebyggande av försämring av sjukdom. En allt större del av befolkningen lever idag med kroniska tillstånd och det är en viktig uppgift för hälso- och sjukvården att se till att de bevarar så mycket hälsa som möjligt.
Vårdförbundet har under flera år arbetat för att vården skall ställa om till ett personcentrerat förhållningssätt. Vi ser mycket positivt på att Kommissionen har lyft fram detta förhållningssätt och bemötandefrågorna samt tillstyrker förslagen på sidan 238. Grundläggande i omställningen mot en personcentrerad vård är arbetet för en jämlik hälsa. I detta perspektiv blir det särskilt viktigt att förbättra tillgängligheten för att möta personer med olika behov i enlighet med Kommissionens förslag (sidan 236). Det gäller särskilt i socioekonomiskt utsatta områden. Här kan påpekas att etableringsfriheten för vårdgivare inte har minskat ojämlikheten i utbud och tillgänglighet, snarare tvärt om (se sid. 251).
Personcentrerad vård är ett hållbart sätt att bedriva vård, men kräver initialt en stor omställning med stora förändringar i vårdens arbetssätt och organisering. För att möjliggöra denna nödvändiga omställning behöver staten tillskjuta ekonomiska medel som skapar utrymme och tid för ett långsiktigt genomgripande utvecklingsarbete.
I kommissionens förslag avseende förbättrad tillgänglighet och förebyggande arbete pekas landstingen särskilt ut. Vi vill här framhålla att de även i tillämpliga delar gäller kommunernas hälso- och sjukvård som med en åldrande befolkning får en allt mer central roll.
Vårdförbundet instämmer i Kommissionens förslag att tandvården ska ses som en del av hälso- och sjukvården. Det blir allt mer uppenbart att kostnaderna för tandvård har en förstärkande effekt på den ojämlika hälsan. Med den kunskap som finns om betydelsen av tandhälsa för den generella hälsan (sid. 248) blir det inte försvarbart att ha kvar den höga självfinansieringsgraden inom tandvården.
Vårdförbundet anser att kommissionens förslag kring hur landstingen bör styra, leda och organisera sin verksamhet mot en jämlik vård är viktiga. Det gäller särskilt förslaget om tilläggsuppdrag till utredaren för arbetet med att utveckla primärvården (dir. 2017:24): att tillsammans med landsting utveckla de bästa formerna för ett återupprätta områdesansvar för befolkningens hälsa och hur detta bäst kopplas till primärvården och andra aktörer. Det faktum att områdesansvaret har försvunnit har försvårat för Vårdförbundets medlemsgrupper att bedriva ett effektivt förebyggande hälsoarbete. Ett återinfört områdesansvar behöver inte förhindra det fria vårdvalet. Här kan också noteras att vissa ersättningsmodeller som tillämpas inom primärvården direkt motverkar ett långsiktigt förebyggande hälsoarbete.
Omställningen till personcentrerad vård ställer stora krav på ledarskap i vårdorganisationen. Myndigheten för Vårdanalys har i rapporten "Visa vägen i vården – ledarskap för stärkt utvecklingskraft" visat på vad som krävs för att stärka ledarskapets förutsättningar på alla nivåer, nationellt, regionalt, lokalt osv, också i perspektivet av jämlik hälsa. Vårdförbundet anser att ledarskapets betydelse i omställningsarbetet inte nog kan understrykas och vill särskilt lyfta fram det faktum att chefer inom hälso- och sjukvården ofta har alldeles för många underställda för att kunna bedriva ett personcentrerat ledarskap.
Som nämndes inledningsvis anser Vårdförbundet att det är anmärkningsvärt att Kommissionen i princip förbigår digitaliseringen som samhällsförändrande faktor. Det gäller särskilt hälso- och sjukvårdens område där digitala tjänster inom eHälsa och välfärdsteknologi skapar oanade möjligheter för att personcentrera vården och ge invånaren verktyg för att på egen hand vårda sin hälsa och behandla sjukdom. Den digitala utvecklingen ställer stora krav på vårdgivarna att arbeta med tjänstedesign för att utforma vårdens och omsorgens tjänster utifrån användarnas behov.
5 Mer strategisk styrning och uppföljning
Vårdförbundet har i sitt remissvar på Kommissionens delbetänkande avseende utvecklig av det folkhälsopolitiska ramverket utvecklat sin syn på dessa frågor. Vi instämmer i behovet av att stärka den tvärsektoriella samordningen och att alla aktörer i samhället har fokus på att i samverkan arbeta för en jämlik hälsa.
Vårdförbundet ser det som positivt att kommissionen tar upp att man bör titta på ekonomiska finansieringsmodeller i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet och att dessa i högre grad bör använda ett socioekonomiskt perspektiv. Förbundets utgångspunkt är att befolkningens behov och resurser ska styra ersättningarna. Här ser vi att ersättningsformer som kapitering, socioekonomiskt index, mått som beskriver behov/situation istället för diagnos etc. ska användas. Ersättningsformerna behöver samtidigt fortsätta att utvecklas och behöver också kombineras med en ökad dialog med verksamheterna. Vårdförbundet instämmer i att upphandlingsinstrumentet bör utvecklas och användas som ett medel för att främja en god och jämlik hälsa.
Omställningen till mer fokus på förebyggande och främjande insatser bör, som Kommissionen påpekar, ses som infrastrukturinvesteringar i humankapital. Det är investeringar som är bra ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. De och utvecklingen av digitala välfärdstjänster för invånarna kommer också kräva en investeringspuckel som måste finansieras. Annars kommer vårdens omställning att fördröjas med svåra konsekvenser som följd.
Vårdförbundet instämmer i kommissionens bedömning att det krävs ett stärkt kunskapsbaserat arbete för att stärka förutsättningarna för arbetet med en god och jämlik hälsa. Vårdförbundet menar att till den strategiska styrningen hör att följa hälsoutvecklingen i befolkningen. Det behövs en utökad kunskap både hos uppdragsgivare och utförare om människors behov och situation. Det kräver en kontinuerlig och öppen dialog med befolkningen och uppföljningsparametrar som speglar jämlikhet i hälsa. När det gäller behovet av att i större utsträckning kunna använda registerdata för utvärdering instämmer Vårdförbundet. Samtidigt vill vi framhålla att det måste ske i samförstånd med invånarna och med bibehållen respekt för den personliga integriteten.
Kommissionen föreslår inrättandet av ett Råd för en god och jämlik hälsa med uppgift att främja forskning, utvärdering och en tätare dialog mellan relevanta aktörer kring frågor om en god och jämlik hälsa. Vårdförbundet ser behovet av pådrivare inom detta område och tillstyrker förslaget. Vi vill samtidigt understryka vikten av att involvera alla vårdens professioner i rådets arbete.
1. Dir.2017:24
2. https://www.dagenssamhalle.se/debatt/skolan-maste-ta-sitt-ansvar-som-vardgivare-22272
3. http://www.vardanalys.se/Global/Rapporter%20pdf-filer/2017/2017-7-visa-vagen-web.pdf
Med vänlig hälsning
VÅRDFÖRBUNDET
Sineva Ribeiro
Förbundsordförande