Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19
Vårdförbundet är kritiskt till Folkhälsomyndighetens förslag. Besöksförbud är inhumant och strider mot den enskildes självbestämmanderätt. Det bör i stället vara mer fokus på andra verksamma åtgärder som kan förhindra smittspridning.
Vårdförbundets synpunkter
Vårdförbundet håller med om att de äldre ska skyddas mot smittspridning av covid-19. Förbundet är dock kritiskt till att det ska ske genom besöksförbud.
Rätten till självbestämmande är grundläggande såväl inom hälso- och sjukvården som inom socialtjänsten. Den rätten gäller oavsett ålder. Ett besöksförbud skulle strida mot såväl patientlagen som socialtjänstlagen. Enligt patientlagen har alla patienter, även de äldre, dessutom rätt till delaktighet. Det finns också krav på att vården, så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. Varje person ska, utifrån en personcentrerad vård, få en individuell bedömning.
Det är inhumant att förbjuda äldre personer att träffa sina nära och kära i sitt eget hem. För många är det kanske deras sista tid i livet. De äldre måste, så som alla andra i samhället, ha rätt att själva bestämma vilka de vill träffa i den egna bostaden. Det egna bostaden är inte, och ska inte vara, en institution där man saknar inflytande över den egna tillvaron. Att hindra äldre från att möta sina närstående är inte acceptabelt.
I stället för besöksförbud ser Vårdförbundet att man kan komma långt med att förhindra smittspridning om man på allvar vidtar de sju åtgärder som listas i förslaget till allmänna råd. Om Folkhälsomyndighetens förslag ändå beslutas anser förbundet att kraven för förbud behöver skärpas. För att kunna förbjuda besök anser Vårdförbundet att den kommun (eller region) som vill ha besöksförbud ska kunna bevisa att de vidtagit de grundläggande åtgärder som krävs för att förhindra smittspridning samt att samtliga av de sju listade åtgärderna ska ha genomförts. Vårdförbundet anser således att det inte ska vara fråga om ett allmänt råd där man anger att en kommun (eller region) bör kunna visa att åtgärder vidtagits samt att man bara exemplifierar de grundläggande åtgärderna. Det som anges som allmänt råd bör omformuleras till en tvingande föreskrift. Förbundet anser vidare att man beträffande den första åtgärden, tillämpa och följa basala hygienrutiner, inte kan ange ”kan” när det är en författningsreglerad åtgärd som är tvingande. När det gäller åtgärd 5 anser förbundet att den bör kompletteras enligt följande: säkerställa att det särskilda boendet har tillräcklig tillgång till, och medverkan av medicinsk kompetens.
Oavsett om kraven formuleras som ett allmänt råd eller föreskrift, anser förbundet att man behöver utveckla hur och på vilket sätt man ska visa att åtgärderna vidtagits.
Vårdförbundet anser vidare att ett beslut om besöksförbud inte bör avse ett län eller del av ett län. Det bör vara möjligt att avgränsa förbudet till ett eller flera särskilda boenden inom en kommun, utifrån de behov som finns just på den/de boendena.
Om det fattas beslut om besöksförbud måste det klargöras att detta inte på något sätt innebär att man kan göra några avsteg från de sju angivna smittspridningshindrande åtgärderna. Ett förbud får aldrig minska kraven på effektiva evidensbaserade åtgärder.
Utöver detta bör också riskanalyser genomföras. Innan man beslutar om ett besöksförbud krävs också att man genomför samråd med boenden och närstående.
Vårdförbundet tror inte att ett förbud är nödvändigt, utan att den kan vara tillräckligt med en avrådan. Vårdförbundet anser med andra ord att ett besöksförbud inte är proportionerligt i förhållande till syftet att skydda personer på äldreboenden från smitta av covid-19.
Utöver detta vill Vårdförbundet lyfta följande:
De äldre har redan behövt genomlida ett väldigt långt besöksförbud där vi sett att den ensamhet och den ofrivilliga isolering som det innebär, har lett till ökad psykisk ohälsa. Ytterligare ett besöksförbud skulle kunna försämra den psykiska ohälsan ytterligare och också öka andra negativa effekter.
Ett besöksförbud kan också påverka personalen negativt. De kan ställas inför svåra etiska dilemman om de ska agera vakter och hålla besökare borta från boenden. Det kan också för sjuksköterskorna innebära en ökad belastning med en mer intensifierad kontakt med närstående för dialog om hälsotillståndet.
Vårdförbundet efterfrågar också om det finns kunskap om att besökare är mer smittsamma än personalen på boendena och om och det finns något som talar för att det tidigare besöksförbudet påverkat dödstalen.
Folkhälsomyndighetens föreskrifter och allmänna råd om tillfälligt förbud mot besök i särskilda boendeformer för äldre för att förhindra spridningen av sjukdomen covid-19
Vårdförbundet är kritiskt till Folkhälsomyndighetens förslag. Besöksförbud är inhumant och strider mot den enskildes självbestämmanderätt. Det bör i stället vara mer fokus på andra verksamma åtgärder som kan förhindra smittspridning.
Vårdförbundets synpunkter
Vårdförbundet håller med om att de äldre ska skyddas mot smittspridning av covid-19. Förbundet är dock kritiskt till att det ska ske genom besöksförbud.
Rätten till självbestämmande är grundläggande såväl inom hälso- och sjukvården som inom socialtjänsten. Den rätten gäller oavsett ålder. Ett besöksförbud skulle strida mot såväl patientlagen som socialtjänstlagen. Enligt patientlagen har alla patienter, även de äldre, dessutom rätt till delaktighet. Det finns också krav på att vården, så långt som möjligt ska utformas och genomföras i samråd med patienten. Varje person ska, utifrån en personcentrerad vård, få en individuell bedömning.
Det är inhumant att förbjuda äldre personer att träffa sina nära och kära i sitt eget hem. För många är det kanske deras sista tid i livet. De äldre måste, så som alla andra i samhället, ha rätt att själva bestämma vilka de vill träffa i den egna bostaden. Det egna bostaden är inte, och ska inte vara, en institution där man saknar inflytande över den egna tillvaron. Att hindra äldre från att möta sina närstående är inte acceptabelt.
I stället för besöksförbud ser Vårdförbundet att man kan komma långt med att förhindra smittspridning om man på allvar vidtar de sju åtgärder som listas i förslaget till allmänna råd. Om Folkhälsomyndighetens förslag ändå beslutas anser förbundet att kraven för förbud behöver skärpas. För att kunna förbjuda besök anser Vårdförbundet att den kommun (eller region) som vill ha besöksförbud ska kunna bevisa att de vidtagit de grundläggande åtgärder som krävs för att förhindra smittspridning samt att samtliga av de sju listade åtgärderna ska ha genomförts. Vårdförbundet anser således att det inte ska vara fråga om ett allmänt råd där man anger att en kommun (eller region) bör kunna visa att åtgärder vidtagits samt att man bara exemplifierar de grundläggande åtgärderna. Det som anges som allmänt råd bör omformuleras till en tvingande föreskrift. Förbundet anser vidare att man beträffande den första åtgärden, tillämpa och följa basala hygienrutiner, inte kan ange ”kan” när det är en författningsreglerad åtgärd som är tvingande. När det gäller åtgärd 5 anser förbundet att den bör kompletteras enligt följande: säkerställa att det särskilda boendet har tillräcklig tillgång till, och medverkan av medicinsk kompetens.
Oavsett om kraven formuleras som ett allmänt råd eller föreskrift, anser förbundet att man behöver utveckla hur och på vilket sätt man ska visa att åtgärderna vidtagits.
Vårdförbundet anser vidare att ett beslut om besöksförbud inte bör avse ett län eller del av ett län. Det bör vara möjligt att avgränsa förbudet till ett eller flera särskilda boenden inom en kommun, utifrån de behov som finns just på den/de boendena.
Om det fattas beslut om besöksförbud måste det klargöras att detta inte på något sätt innebär att man kan göra några avsteg från de sju angivna smittspridningshindrande åtgärderna. Ett förbud får aldrig minska kraven på effektiva evidensbaserade åtgärder.
Utöver detta bör också riskanalyser genomföras. Innan man beslutar om ett besöksförbud krävs också att man genomför samråd med boenden och närstående.
Vårdförbundet tror inte att ett förbud är nödvändigt, utan att den kan vara tillräckligt med en avrådan. Vårdförbundet anser med andra ord att ett besöksförbud inte är proportionerligt i förhållande till syftet att skydda personer på äldreboenden från smitta av covid-19.
Utöver detta vill Vårdförbundet lyfta följande:
De äldre har redan behövt genomlida ett väldigt långt besöksförbud där vi sett att den ensamhet och den ofrivilliga isolering som det innebär, har lett till ökad psykisk ohälsa. Ytterligare ett besöksförbud skulle kunna försämra den psykiska ohälsan ytterligare och också öka andra negativa effekter.
Ett besöksförbud kan också påverka personalen negativt. De kan ställas inför svåra etiska dilemman om de ska agera vakter och hålla besökare borta från boenden. Det kan också för sjuksköterskorna innebära en ökad belastning med en mer intensifierad kontakt med närstående för dialog om hälsotillståndet.
Vårdförbundet efterfrågar också om det finns kunskap om att besökare är mer smittsamma än personalen på boendena och om och det finns något som talar för att det tidigare besöksförbudet påverkat dödstalen.
Sineva Ribeiro
Förbundsordförande