Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven
Vårdförbundet väljer härmed att lämna remissvar gällande utredningen SOU 2021:11 trots att förbundet inte är remissinstans. Vårdförbundet anser det anmärkningsvärt att som skolsköterskornas yrkes- och fackförbund inte funnits med under utredningens gång och inte heller utsedd remissinstans. Utredningen hade fått möjlighet till en mer nyanserad bild och framförallt en bredare bild av elevhälsan om Vårdförbundet bjudits in i utredningsarbetet. Betänkandet lyfter pedagogiken inom elevhälsan mer än den lika viktiga medicinska, psykologiska och psykosociala grenen inom elevhälsan. Vårdförbundet hade här kunnat bidra med sin expertkunskap inom området till utredningens fördel.
Vårdförbundet instämmer i det utredningen föreslår gällande att nuvarande reglering kompletteras med följande tillägg;
Elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och organisationsnivå. Elevhälsans arbete ska omfatta insatser riktade till enskilda elever, grupper av elever, grupper av lärare eller annan skol-personal eller till skolan i dess helhet, utifrån behov.
Arbetet ska ske i samverkan med övrig personal på skolan. Organisation, rutiner och arbetssätt på skolan ska främja samverkan mellan elevhälsans professioner, lärare och övrig personal på skolan. Varje profession har ansvar att bidra med sin specifika kompetens i de situationer där den behövs. För samverkan och samordning med den övriga personalen krävs att elevhälsans kompetenser finns närvarande – fysiskt eller digitalt – i sådan utsträckning som behövs.
Elevhälsan ska bidra till skolans kvalitetsarbete. Elevhälsan ska bidra med tvärprofessionell kompetens till skolans kvalitetsarbete. Elevhälsan ska bidra med aktuell kunskap om elevernas fysiska, psykiska och psykosociala hälsa, om hinder för elevernas lärande, utveckling och hälsa och om de övergripande förutsättningarna för lärande, utveckling och hälsa på skolan. Elevernas perspektiv ska tillvaratas och hela skolans miljö uppmärksammas.
Vid behov ska elevhälsan samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten. Skolans arbete för elevernas lärande, utveckling och hälsa kan innebära samverkan med andra samhällsfunktioner. Elevhälsan utgör ofta en viktig aktör vid samverkan med externa aktörer. För elevhälsan kan samverkan med andra samhällsfunktioner vara såväl åtgärdande som förebyggande och hälsofrämjande. Varje yrkesgrupp inom elevhälsan har ett ansvar för att, där det är relevant, bidra med sin specifika kompetens vid samverkan med aktörer utanför skolan.
Dock finns några delar av betänkandet som Vårdförbundet önskar kommentera.
6.5.2 Utredningen har i kartläggningen sett behov av en höjd kompetens hos lärare, rektorer och elevhälsopersonal när det gäller hur hela skolan kan arbeta tillsammans för en hälsofrämjande skolutveckling och för ett mer verkningsfullt stödarbete. Utredningen lyfter här det hälsofrämjande arbetet, ett arbete som ingår i skolsköterskans kompetens och dagligen arbetar med. Trots detta nämns inte skolsköterskan och inte heller insatser för skolsköterskans kompetensutveckling. Självklart är kompetensutveckling något som är viktigt för alla professioner inom elevhälsan och Vårdförbundet anser att utredningen borde mer specifikt lyft de olika professionernas behov av kompetensutveckling.
6.5.3 Vårdförbundet tillstyrker utredningens förslag till att skolverket bör säkerställa att hälso- och sjukvårdslagstiftningen om styrning och ledning av elevhälsans medicinska insatser berörs inom rektorsprogrammet och i skolchefsutbildningen. Förbundet har länge sett en brist på kunskaper kring vårdgivaransvaret hos skolhuvudmän och ledningen på skolor. Denna brist kan i vissa fall leda till att arbetet skolsköterskan är ålagd att göra försvåras då rektorer och skolchefer inte vet vilket ansvar som ligger inom deras verksamhet.
6.6.1 Vårdförbundet ser positivt på utredningens förslag gällande att skolverket ska ges i uppdrag att ansvara för att ta fram kunskapssammanställningar inom områdena elev-hälsa och stöd som kan bidra till att förbättra huvudmäns, rektorers och lärares möjligheter att välja effektiva insatser. Förbundet anser det däremot anmärkningsvärt att de i princip endast lyfter den pedagogiska vinklingen. Kunskapssammanställning inom exempelvis det hälsofrämjande arbetet borde vara lika viktigt och därför hade det varit rimligt att socialstyrelsen hade varit del i kunskapssammanställningarna och inte som förslaget säger en rådgivande instans som bör samrådas med när det är relevant.
7.6 Vårdförbundet tillstyrker förslaget om uppgiftsskyldighet för huvudmän inom skolväsendet att obligatoriskt redovisa tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Precis som utredningen skriver är det viktigt med nationell statistik för att underlätta jämförelser, uppföljning och analys. Förbundet vill dock understryka att redovisningen inte ska ske på individnivå och avstyrker därmed förslaget att redovisningen ska innefatta personnummer.
7.7.2 Vårdförbundet tillstyrker utredningens förslag att elevhälsans nuvarande uppdrag ska förtydligas med bestämmelser om att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och organisationsnivå samt ske i samverkan med övrig personal på skolan. Elevhälsan ska vidare bidra till skolans kvalitetsarbete. Vid behov ska elevhälsan även samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Utredningen lyfter flera viktiga aspekter om samverkan, både inom elevhälsan och med externa aktörer. Detta har också tagits upp i delbetänkandet Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:34). I delbetänkandet lyfts problematik med informationsdelning inom vård och omsorg om unga (s. 206). Vårdförbundet ser det som angeläget att samverkan underlättas och ett sätt att underlätta det är att införa möjligheter att dela information. Det har nyligen i delbetänkandet Informationsöverföring inom vård och omsorg (SOU 2021:4) föreslagits bestämmelser om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation för vissa insatser för äldre och personer med funktionshinder. Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation skulle dock kunna vara av värde även när det handlar om vård och omsorg om barn och unga för att för att undanröja de problem som utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga uppmärksammat. Detta gäller särskilt i de fall där det finns lagstadgade krav på samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ett exempel på sådant område är frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Det skulle exempelvis vara av värde om elevhälsans medicinska insatser skulle kunna ta del av insatser till barn och unga inom socialtjänsten.
7.7.3 Vårdförbundet avstyrker utredningens förslag om en numerär reglering då förbundet ser en risk med en sådan reglering och delar utredningens farhågor som lyfts i diskussionen kring numerär reglering. Förbundet överensstämmer med utredningen när de påtalar vikten av att det finns tillräcklig tillgång på samtliga lagstadgade kompetenser inom elevhälsan och att det är en förutsättning för att elevhälsan ska kunna fullgöra sitt uppdrag med god kvalitet. Förutsättningarna på respektive skola och rektorsområde skiljer sig däremot och elevhälsans professioner har olika utmaningar på olika skolor. Vårdförbundet anser att en beräkningsmodell, där man tar hänsyn till flera faktorer som, demografi, socioekonomi, nyanlände/ensamkommande, årskurs osv. hade varit att föredra. Skolsköterskans arbete tillsammans med skolläkare, psykolog, kurator, specialpedagog och pedagoger ger förutsättningar för ett teambaserat arbetssätt. För detta krävs en ömsesidig respekt. Elevhälsans värde skapas i mötet mellan elev och personal. Skolsköterskan är en ovärderlig person för många barn och ungdomar och har utifrån sin kompetens en unik möjlighet att driva utvecklingen mot en personcentrerad elevhälsa. Elevens kunskap om sig själv, makt över sin egen hälsa, tillsammans med teamets samlade kunskap utgör grunden för ett personcentrerat arbetssätt. Trots att det allmänna hälsoläget för barn och unga i Sverige generellt sett är gott, så är den höga andel barn och unga med psykisk ohälsa oroande. Vi vet att hälsan i befolkningen är ojämlikt fördelad, det är de svagaste grupperna i samhället som har det svårast och som även påverkar deras barn.
Vårdförbundet anser att elevhälsan skall ha ett kompensatoriskt uppdrag för jämlik hälsa. Om skolorganisationen i en kommun avspeglar en social segregation bör det ur ett folkhälsoperspektiv medföra krav på hur elevhälsan dimensioneras. Hänsyn bör tas till att en skolas olika förutsättningar ger varierande behov, till exempel antalet ensamkommande barn och ungdomar i en kommun. Idag kan en skolsköterska ensam ha stora elevgrupper och/eller ansvar för flera skolor.
Precis som utredningen poängterar krävs att elevhälsans kompetenser finns närvarande för en god samverkan och samordning med den övriga personalen. Vidare skriver utredningen att närvaron ska vara i sådan utsträckning som behövs för att samverkan och samordning ska möjliggöras. Vårdförbundet vill även understryka vikten av tillgänglighet vilket förbundet också ser som en förutsättning för en god kvalitet och för rätt förutsättningar till personcentrerad elevhälsa. Med en numerär regelgering blir risken än större att skolor med ett litet elevantal får sämre tillgänglighet till elevhälsan då exempelvis skolsköterskan inte finns på plats i den utsträckning som behövs för att möjliggöra god tillgänglighet.
Bättre möjligheter för elever att nå kunskapskraven
Vårdförbundet väljer härmed att lämna remissvar gällande utredningen SOU 2021:11 trots att förbundet inte är remissinstans. Vårdförbundet anser det anmärkningsvärt att som skolsköterskornas yrkes- och fackförbund inte funnits med under utredningens gång och inte heller utsedd remissinstans. Utredningen hade fått möjlighet till en mer nyanserad bild och framförallt en bredare bild av elevhälsan om Vårdförbundet bjudits in i utredningsarbetet. Betänkandet lyfter pedagogiken inom elevhälsan mer än den lika viktiga medicinska, psykologiska och psykosociala grenen inom elevhälsan. Vårdförbundet hade här kunnat bidra med sin expertkunskap inom området till utredningens fördel.
Vårdförbundet instämmer i det utredningen föreslår gällande att nuvarande reglering kompletteras med följande tillägg;
Dock finns några delar av betänkandet som Vårdförbundet önskar kommentera.
6.5.2 Utredningen har i kartläggningen sett behov av en höjd kompetens hos lärare, rektorer och elevhälsopersonal när det gäller hur hela skolan kan arbeta tillsammans för en hälsofrämjande skolutveckling och för ett mer verkningsfullt stödarbete. Utredningen lyfter här det hälsofrämjande arbetet, ett arbete som ingår i skolsköterskans kompetens och dagligen arbetar med. Trots detta nämns inte skolsköterskan och inte heller insatser för skolsköterskans kompetensutveckling. Självklart är kompetensutveckling något som är viktigt för alla professioner inom elevhälsan och Vårdförbundet anser att utredningen borde mer specifikt lyft de olika professionernas behov av kompetensutveckling.
6.5.3 Vårdförbundet tillstyrker utredningens förslag till att skolverket bör säkerställa att hälso- och sjukvårdslagstiftningen om styrning och ledning av elevhälsans medicinska insatser berörs inom rektorsprogrammet och i skolchefsutbildningen. Förbundet har länge sett en brist på kunskaper kring vårdgivaransvaret hos skolhuvudmän och ledningen på skolor. Denna brist kan i vissa fall leda till att arbetet skolsköterskan är ålagd att göra försvåras då rektorer och skolchefer inte vet vilket ansvar som ligger inom deras verksamhet.
6.6.1 Vårdförbundet ser positivt på utredningens förslag gällande att skolverket ska ges i uppdrag att ansvara för att ta fram kunskapssammanställningar inom områdena elev-hälsa och stöd som kan bidra till att förbättra huvudmäns, rektorers och lärares möjligheter att välja effektiva insatser. Förbundet anser det däremot anmärkningsvärt att de i princip endast lyfter den pedagogiska vinklingen. Kunskapssammanställning inom exempelvis det hälsofrämjande arbetet borde vara lika viktigt och därför hade det varit rimligt att socialstyrelsen hade varit del i kunskapssammanställningarna och inte som förslaget säger en rådgivande instans som bör samrådas med när det är relevant.
7.6 Vårdförbundet tillstyrker förslaget om uppgiftsskyldighet för huvudmän inom skolväsendet att obligatoriskt redovisa tillgång till skolläkare, skolsköterska, psykolog och kurator. Precis som utredningen skriver är det viktigt med nationell statistik för att underlätta jämförelser, uppföljning och analys. Förbundet vill dock understryka att redovisningen inte ska ske på individnivå och avstyrker därmed förslaget att redovisningen ska innefatta personnummer.
7.7.2 Vårdförbundet tillstyrker utredningens förslag att elevhälsans nuvarande uppdrag ska förtydligas med bestämmelser om att elevhälsans arbete ska bedrivas på individ-, grupp- och organisationsnivå samt ske i samverkan med övrig personal på skolan. Elevhälsan ska vidare bidra till skolans kvalitetsarbete. Vid behov ska elevhälsan även samverka med hälso- och sjukvården och socialtjänsten.
Utredningen lyfter flera viktiga aspekter om samverkan, både inom elevhälsan och med externa aktörer. Detta har också tagits upp i delbetänkandet Börja med barnen! En sammanhållen god och nära vård för barn och unga (SOU 2021:34). I delbetänkandet lyfts problematik med informationsdelning inom vård och omsorg om unga (s. 206). Vårdförbundet ser det som angeläget att samverkan underlättas och ett sätt att underlätta det är att införa möjligheter att dela information. Det har nyligen i delbetänkandet Informationsöverföring inom vård och omsorg (SOU 2021:4) föreslagits bestämmelser om sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation för vissa insatser för äldre och personer med funktionshinder. Sammanhållen vård- och omsorgsdokumentation skulle dock kunna vara av värde även när det handlar om vård och omsorg om barn och unga för att för att undanröja de problem som utredningen om en sammanhållen god och nära vård för barn och unga uppmärksammat. Detta gäller särskilt i de fall där det finns lagstadgade krav på samverkan mellan hälso- och sjukvård och socialtjänst. Ett exempel på sådant område är frågor som rör barn som far illa eller riskerar att fara illa. Det skulle exempelvis vara av värde om elevhälsans medicinska insatser skulle kunna ta del av insatser till barn och unga inom socialtjänsten.
7.7.3 Vårdförbundet avstyrker utredningens förslag om en numerär reglering då förbundet ser en risk med en sådan reglering och delar utredningens farhågor som lyfts i diskussionen kring numerär reglering. Förbundet överensstämmer med utredningen när de påtalar vikten av att det finns tillräcklig tillgång på samtliga lagstadgade kompetenser inom elevhälsan och att det är en förutsättning för att elevhälsan ska kunna fullgöra sitt uppdrag med god kvalitet. Förutsättningarna på respektive skola och rektorsområde skiljer sig däremot och elevhälsans professioner har olika utmaningar på olika skolor. Vårdförbundet anser att en beräkningsmodell, där man tar hänsyn till flera faktorer som, demografi, socioekonomi, nyanlände/ensamkommande, årskurs osv. hade varit att föredra. Skolsköterskans arbete tillsammans med skolläkare, psykolog, kurator, specialpedagog och pedagoger ger förutsättningar för ett teambaserat arbetssätt. För detta krävs en ömsesidig respekt. Elevhälsans värde skapas i mötet mellan elev och personal. Skolsköterskan är en ovärderlig person för många barn och ungdomar och har utifrån sin kompetens en unik möjlighet att driva utvecklingen mot en personcentrerad elevhälsa. Elevens kunskap om sig själv, makt över sin egen hälsa, tillsammans med teamets samlade kunskap utgör grunden för ett personcentrerat arbetssätt. Trots att det allmänna hälsoläget för barn och unga i Sverige generellt sett är gott, så är den höga andel barn och unga med psykisk ohälsa oroande. Vi vet att hälsan i befolkningen är ojämlikt fördelad, det är de svagaste grupperna i samhället som har det svårast och som även påverkar deras barn.
Vårdförbundet anser att elevhälsan skall ha ett kompensatoriskt uppdrag för jämlik hälsa. Om skolorganisationen i en kommun avspeglar en social segregation bör det ur ett folkhälsoperspektiv medföra krav på hur elevhälsan dimensioneras. Hänsyn bör tas till att en skolas olika förutsättningar ger varierande behov, till exempel antalet ensamkommande barn och ungdomar i en kommun. Idag kan en skolsköterska ensam ha stora elevgrupper och/eller ansvar för flera skolor.
Precis som utredningen poängterar krävs att elevhälsans kompetenser finns närvarande för en god samverkan och samordning med den övriga personalen. Vidare skriver utredningen att närvaron ska vara i sådan utsträckning som behövs för att samverkan och samordning ska möjliggöras. Vårdförbundet vill även understryka vikten av tillgänglighet vilket förbundet också ser som en förutsättning för en god kvalitet och för rätt förutsättningar till personcentrerad elevhälsa. Med en numerär regelgering blir risken än större att skolor med ett litet elevantal får sämre tillgänglighet till elevhälsan då exempelvis skolsköterskan inte finns på plats i den utsträckning som behövs för att möjliggöra god tillgänglighet.
Förbundsordförande Sineva Ribeiro