Vårdförbundet ifrågasätter inledningsvis att förbundet inte är remissinstans i ärendet. Förslagen berör i högsta grad barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor; yrkesgrupper som förbundet organiserar. Förbundet kan konstatera att det bland remissinstanserna endast finns två organisationer som på något sätt företräder professionerna i vården, Svenska skolläkarföreningen och Sveriges psykologförbund. Urvalet av remissinstanser är för litet för så viktiga och ingripande förslag som utredningen presenterar.
I betänkandet lämnas en rad omfattande och ingripande förslag rörande ändringar av sekretessen i hälso- och sjukvården. Förbundet kan dock konstatera att hälso- och sjukvården endast nämns en gång i kommittédirektiven och då bara i förbigående utifrån hur svårt det kan vara för hälso- och sjukvårdspersonal att tillämpa och tolka bestämmelser om sekretess. Vårdförbundet ifrågasätter därför omfattningen av de förslag som utredningen lämnat beträffande hälso- och sjukvård.
Vårdförbundet håller med om att arbetet med att förebygga och bekämpa brott behöver effektiviseras. Förbundet anser dock inte att det ska ske genom ett utökat uppgiftslämnande från hälso- och sjukvården. Förbundet anser att de föreslagna bestämmelserna rörande hälso- och sjukvården innebär ett oproportionerligt intrång i enskildas personliga integritet.
Skyddet för patienternas integritet är en av de viktigaste förutsättningarna för att patienterna ska känna trygghet och kunna lita på hälso- och sjukvården. Sekretessen är mycket viktig för patienternas förtroende för vården. Skyddet för integriteten är också av avgörande betydelse för patientsäkerheten. Det är av yttersta vikt att avsteg från sekretessen och tystnadsplikten ska vara väl motiverade och inte lämnar utrymme för godtyckliga bedömningar.
Vårdförbundet är utifrån ovanstående kritiskt till utredningens förslag. De föreslagna försämringarna av hälso- och sjukvårdssekretessen kan försämra patienterna förtroende för hälso- och sjukvården. Detta kan leda till att patienter avstår från att söka vård eller låter bli att berätta sådant som vården behöver veta för att kunna ge en god och säker vård.
Förslagen är inte heller förenliga med hälso- och sjukvårdspersonalens viktigaste uppdrag; att ge en god och säker vård, värna om patientens självbestämmande och integritet samt visa patienten omtanke och respekt. Ett utökat informationslämnande skulle också vara i strid med professionernas etiska regler och koder.
Förutom detta kan utökat uppgiftslämnande till brottsbekämpande myndigheter påverka hälso- och sjukvårdspersonalen negativt genom att det kan utöka arbetsbelastningen som redan är ansträngd. Merarbete i form av att ta fram information, sammanställa den och bedöma om utlämnandet är lagligt kan ta mycket tid och resurser i anspråk. Detta vore olyckligt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv som redan är problematiskt. Risken för våld och hot mot hälso- och sjukvårdspersonalen kan också öka om personalen blir skyldig att lämna ut uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Våld och hot är redan idag ett stort arbetsmiljöproblem i hälso- och sjukvården och det kan ytterligare försämras om personalen uppfattas som polisens förlängda arm.
Vårdförbundet anser inte att de föreslagna ändringarna av OSL vare sig förenklar eller underlättar hälso- och sjukvårdspersonalens tillämpning av regelverket. Det kan inte förväntas att hälso- och sjukvårdspersonal ska ägna värdefull arbetstid till att tolka och analysera de legala förutsättningarna för utlämnande av uppgifter till brottsbekämpande myndigheter.
Vårdförbundet anser slutligen att det ökade intrånget i enskildas personliga integritet som förslagen innebär, inte står i proportion till den förväntade nyttan för brottsbekämpningen. Förbundet noterar att det redan av betänkandet framgår att Polismyndigheten haft svårt att närmare ange varför information behövs från hälso- och sjukvården och vilka hinder som det idag finns för utlämnande av uppgifter. Intressant är också att utredningen anger att den inte kunnat identifiera några absoluta, rättsliga, hinder mot att den information som efterfrågas lämnas ut redan med stöd av dagens regelverk. Förbundet ifrågasätter därför också behovet av de föreslagna ändringarna.
Synpunkter på förslag som berör hälso- och sjukvården
Vårdförbundets remissvar begränsar sig till de förslag som berör hälso- och sjukvården.
7.3.6 om en ny lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna
Vårdförbundet välkomnar att uppgiftsskyldigheten i 5 - 7 §§ i den föreslagna lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna inte ska omfatta hälso- och sjukvården. En sådan uppgiftsskyldighet skulle så som framgår av betänkandet kunna riskera verksamheternas möjlighet att utföra sitt huvuduppdrag och innebära ett oproportionerligt intrång i den personliga integriteten.
8.3 En uppgiftsskyldighet avseende kontaktuppgifter
Vårdförbundet motsätter sig förslaget om att hälso- och sjukvården ska lämna ut kontaktuppgifter till brottsbekämpningen. Förbundet delar inte uppfattningen att kontaktuppgifter till patienter och andra enskilda som varit i kontakt med vården är mindre integritetskänsliga. De kan mycket väl avslöja känsliga uppgifter. En skyldighet att lämna ut uppgifterna kan skada förtroendet för vården och medföra att personer avstår från att söka och ta emot vård.
Om en uppgiftsskyldighet ändå införs anser Vårdförbundet att den bör den vara begränsad till uppgifter om en enskild individ och till misstankar om allvarliga brott. Annars skulle uppgiftsskyldigheten kunna innebära risker för ett alltför stort utlämnande av personuppgifter.
12.7.4 Uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet
Vårdförbundet har inga synpunkter på förslaget om ändring av 10 kap. 18 c § OSL.
12.7.5 Uppgifter om begångna brott
Uppgifter som rör misstankar om vissa begångna brott Som framgår av betänkandet är sekretessen inom hälso- och sjukvården ett viktigt skydd för den enskildes integritet och det måste därför finnas starka skäl att utvidga det område där personal får lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Tröskeln för när man får bryta hälso- och sjukvårdssekretessen vid begångna brott har sänkts flera gånger, bl.a. när minimistraffet sänktes från två års fängelse till ett års fängelse. Dessutom har, så som framgår av betänkandet, ett antal brott fått skärpta påföljder med höjt straffminimum vilket också medfört att fler uppgifter kan lämnas från hälso- och sjukvården. Vårdförbundet motsätter sig ytterligare försämringar av sekretesskyddet i 10 kap. 23 § OSL. Den nuvarande regleringen utgör en rimlig avvägning mellan de motstående intressena av att bekämpa brott och skyddet för den enskildes integritet. En ytterligare sänkning skulle få för stora negativa konsekvenser, se ovan under Allmänna synpunkter. Förbundet kan inte se att vinsterna för brottsbekämpningen står i proportion till den påverkan förslaget kan få för hälso- och sjukvården.
Här är det också viktigt att uppmärksamma att det inte bara handlar om möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgifter. Om en uppgift inte omfattas av sekretess innebär det också att hälso- och sjukvårdspersonalen får en skyldighet att vid förfrågan lämna ut uppgifter till polismyndigheten eller någon annan brottsbekämpande myndighet. En sådan utvidgning som nu föreslås kan innebära en utökad arbetsbelastning för berörd personal. Detta har överhuvudtaget inte berörts i betänkandet.
I betänkandet nämns ett alternativ som förts fram under utredningens kartläggning innebärande att ha kvar krav på ett års minimistraff, men införa en lägre gräns på sex månader för brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (brott mot liv och hälsa, frihet och frid, sexualbrott) samt brott enligt skattebrottslagen och lagen om straff för smuggling. Vårdförbundet anser att det skulle kunna vara godtagbart att sänka tröskeln för brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken, men inte för brott enligt skattebrottslagen och lagen om straff för smuggling. Vid en sänkning för brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken skulle hälso- och sjukvårdspersonal få bryta mot sekretess exempelvis vid mindre grov människohandel, mindre grov våldtäkt och sexuellt övergrepp. Det handlar om brott som riktas mot personer och där integritetsskyddsaspekten skulle kunna vika för intresset att beivra brott.
Det ska inte krävas en identifierad person som är misstänkt för brottet Vårdförbundet motsätter sig förslaget om att det inte ska krävas en identifierad person som är misstänkt för brottet. Förslaget skulle kunna innebära att ett stort antal uppgifter skulle kunna lämnas ut och att många uppgifter skulle kunna avse personer som inte ens kan misstänkas för brott.
13.7.3 Tullverket får en möjlighet att begära ut uppgifter om vistelse på sjukvårdsinrättning
Vårdförbundet kan inte se att det är tillräckligt motiverat varför Tullverket ska få en möjlighet att begära ut uppgifter om vistelse på sjukvårdsinrättning. Förbundet avstyrker förslaget.
13.7.4 Uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka terrorbrott och brott mot Sveriges säkerhet
Vårdförbundet motsätter sig förslaget om ändring av 10 kap. 18 b § OSL innebärande att hälso- och sjukvårdssekretess inte ska hindra att uppgifter lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen vid misstanke om att enskild kommer att begå brott.
I ett tidigare betänkande rörande 10 kap. 18 b § OSL, Informationsutbyte vid samverkan mot terrorism (SOU 2018:65), framhölls att sekretessreglerna inom socialtjänsten utgör ett viktigt skydd för den enskildes integritet samt att det måste finnas starka skäl att utvidga det område där personal får bryta mot sekretess. I betänkandet angavs som motivering för att inte genomföra bestämmelsen att det skulle kunna medföra att uppgifter om icke brottsliga gärningar och beteenden skulle kunna lämnas ut, att enskilda riskerade att pekas ut som blivande terrorister på felaktiga grunder, att det skulle kunna skada förtroendet för socialtjänsten, att det skulle kunna uppfattas som diskriminerande eller att det skulle kunna vara i strid med grundläggande fri- och rättigheter så som religionsfrihet och yttrandefrihet. Det togs också upp att socialtjänsten troligen inte skulle ha så mycket information att lämna i förebyggande syfte mot terrorism. Vårdförbundet instämmer i den bedömning som utredningen gjorde och anser att motsvarande bedömning även gäller för hälso- och sjukvården, dvs. att det finns risk för att uppgifter om icke brottsliga gärningar och beteenden skulle kunna lämnas ut, att enskilda riskerar att pekas ut som blivande terrorister på felaktiga grunder, att det skulle kunna skada förtroendet för hälso- och sjukvården, att det skulle kunna uppfattas som diskriminerande och att det skulle kunna vara i strid med grundläggande fri- och rättigheter. Man kan också ifrågasätta hur mycket information hälso- och sjukvården kan lämna i förebyggande syfte.
Vårdförbundet har också synpunkter på några av de konkreta omständigheter som enligt nu aktuellt betänkande skulle kunna tyda på att det finns risk för att en enskild ska begå brott (s. 538) och som skulle kunna föranleda ett utlämnande av uppgifter. Förbundet anser att det är orimligt att utgå från att det finns risk för att en enskild ska begå terroristbrott om personen drar sig undan från skolan och fritidsaktiviteter eller uppvisar ett avskedsbeteende. Förbundet ifrågasätter också relevansen av att ta med den konkreta omständigheten att personer använder vissa typer av symboler. Detta skulle kunna vara i strid med regelverk om yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
13.7.5 Uppgifter om begångna terrorbrott
Terroristbrott utgör allvarliga hot mot samhället och enskilda individer och det är därför angeläget att begångna terrorbrott utreds och lagförs. Flera av brotten i terroristbrottslagen har minimistraffet ett års fängelse vilket medför att hälso- och sjukvårdssekretess, vid begångna brott, kan brytas enligt 10 kap. 23 § OSL. Det finns dock också många brott i terroristbrottslagen som saknar minimistraff. Vårdförbundet kan se att det är angeläget att uppgifter om begångna terrorbrott kan lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Förbundet har därför inga synpunkter på förslaget om ändringar av 10 kap. 22 a § OSL.
13.7.6 En ny skyldighet att lämna vissa uppgifter till Säkerhetspolisen införs i patientsäkerhetslagen
Vårdförbundet är kritiskt till förslaget om utvidgad skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna ut uppgifter som begärs av Säkerhetspolisen. Vårdförbundet anser att det inte tillräckligt väl motiverats varför en utvidgad uppgiftsskyldighet i patientsäkerhetslagen är nödvändig för att Säkerhetspolisen ska kunna utföra sitt uppdrag. Det är inte visat att Säkerhetspolisens intresse av att ta del av ytterligare uppgifter från hälso- och sjukvården är viktigare och har företräde framför behovet av att skydda patienternas integritet.
De invändningar Vårdförbundet anfört beträffande ändring av 10 kap. 18 b § OSL gör sig gällande även här.
Den föreslagna bestämmelsen är allmänt också hållen och kan i princip omfatta alla möjliga uppgifter. Förslaget lämnar utrymme för alltför godtyckliga bedömningar. Om den föreslagna bestämmelsen ändå genomförs behöver den förtydligas.
Av texten i betänkandet framgår att det är viktigt att Säkerhetspolisen i sin begäran redogör för skälen för utlämnandet på ett sådant sätt att det tydligt framgår att förutsättningarna för ett utlämnande enligt bestämmelsen är uppfyllda. Det är inte tillräckligt att detta enbart anges i förarbeten. Det bör även framgå direkt av lagtexten. Det måste finnas en möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonalen att bedöma om efterfrågade uppgifter verkligen behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar terrorbrott eller brott mot Sveriges säkerhet.
Vidare bör det klargöras vilken typ av uppgifter som ska lämnas ut, så att icke relevanta uppgifter om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden inte riskerar att lämnas ut.
Ökat informationsflöde till brottsbekämpningen
Vårdförbundets allmänna synpunkter
Vårdförbundet ifrågasätter inledningsvis att förbundet inte är remissinstans i ärendet. Förslagen berör i högsta grad barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor; yrkesgrupper som förbundet organiserar. Förbundet kan konstatera att det bland remissinstanserna endast finns två organisationer som på något sätt företräder professionerna i vården, Svenska skolläkarföreningen och Sveriges psykologförbund. Urvalet av remissinstanser är för litet för så viktiga och ingripande förslag som utredningen presenterar.
I betänkandet lämnas en rad omfattande och ingripande förslag rörande ändringar av sekretessen i hälso- och sjukvården. Förbundet kan dock konstatera att hälso- och sjukvården endast nämns en gång i kommittédirektiven och då bara i förbigående utifrån hur svårt det kan vara för hälso- och sjukvårdspersonal att tillämpa och tolka bestämmelser om sekretess. Vårdförbundet ifrågasätter därför omfattningen av de förslag som utredningen lämnat beträffande hälso- och sjukvård.
Vårdförbundet håller med om att arbetet med att förebygga och bekämpa brott behöver effektiviseras. Förbundet anser dock inte att det ska ske genom ett utökat uppgiftslämnande från hälso- och sjukvården. Förbundet anser att de föreslagna bestämmelserna rörande hälso- och sjukvården innebär ett oproportionerligt intrång i enskildas personliga integritet.
Skyddet för patienternas integritet är en av de viktigaste förutsättningarna för att patienterna ska känna trygghet och kunna lita på hälso- och sjukvården. Sekretessen är mycket viktig för patienternas förtroende för vården. Skyddet för integriteten är också av avgörande betydelse för patientsäkerheten. Det är av yttersta vikt att avsteg från sekretessen och tystnadsplikten ska vara väl motiverade och inte lämnar utrymme för godtyckliga bedömningar.
Vårdförbundet är utifrån ovanstående kritiskt till utredningens förslag. De föreslagna försämringarna av hälso- och sjukvårdssekretessen kan försämra patienterna förtroende för hälso- och sjukvården. Detta kan leda till att patienter avstår från att söka vård eller låter bli att berätta sådant som vården behöver veta för att kunna ge en god och säker vård.
Förslagen är inte heller förenliga med hälso- och sjukvårdspersonalens viktigaste uppdrag; att ge en god och säker vård, värna om patientens självbestämmande och integritet samt visa patienten omtanke och respekt. Ett utökat informationslämnande skulle också vara i strid med professionernas etiska regler och koder.
Förutom detta kan utökat uppgiftslämnande till brottsbekämpande myndigheter påverka hälso- och sjukvårdspersonalen negativt genom att det kan utöka arbetsbelastningen som redan är ansträngd. Merarbete i form av att ta fram information, sammanställa den och bedöma om utlämnandet är lagligt kan ta mycket tid och resurser i anspråk. Detta vore olyckligt ur ett kompetensförsörjningsperspektiv som redan är problematiskt. Risken för våld och hot mot hälso- och sjukvårdspersonalen kan också öka om personalen blir skyldig att lämna ut uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Våld och hot är redan idag ett stort arbetsmiljöproblem i hälso- och sjukvården och det kan ytterligare försämras om personalen uppfattas som polisens förlängda arm.
Vårdförbundet anser inte att de föreslagna ändringarna av OSL vare sig förenklar eller underlättar hälso- och sjukvårdspersonalens tillämpning av regelverket. Det kan inte förväntas att hälso- och sjukvårdspersonal ska ägna värdefull arbetstid till att tolka och analysera de legala förutsättningarna för utlämnande av uppgifter till brottsbekämpande myndigheter.
Vårdförbundet anser slutligen att det ökade intrånget i enskildas personliga integritet som förslagen innebär, inte står i proportion till den förväntade nyttan för brottsbekämpningen. Förbundet noterar att det redan av betänkandet framgår att Polismyndigheten haft svårt att närmare ange varför information behövs från hälso- och sjukvården och vilka hinder som det idag finns för utlämnande av uppgifter. Intressant är också att utredningen anger att den inte kunnat identifiera några absoluta, rättsliga, hinder mot att den information som efterfrågas lämnas ut redan med stöd av dagens regelverk. Förbundet ifrågasätter därför också behovet av de föreslagna ändringarna.
Synpunkter på förslag som berör hälso- och sjukvården
Vårdförbundets remissvar begränsar sig till de förslag som berör hälso- och sjukvården.
7.3.6 om en ny lag om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna
Vårdförbundet välkomnar att uppgiftsskyldigheten i 5 - 7 §§ i den föreslagna lagen om skyldighet att lämna uppgifter till de brottsbekämpande myndigheterna inte ska omfatta hälso- och sjukvården. En sådan uppgiftsskyldighet skulle så som framgår av betänkandet kunna riskera verksamheternas möjlighet att utföra sitt huvuduppdrag och innebära ett oproportionerligt intrång i den personliga integriteten.
8.3 En uppgiftsskyldighet avseende kontaktuppgifter
Vårdförbundet motsätter sig förslaget om att hälso- och sjukvården ska lämna ut kontaktuppgifter till brottsbekämpningen. Förbundet delar inte uppfattningen att kontaktuppgifter till patienter och andra enskilda som varit i kontakt med vården är mindre integritetskänsliga. De kan mycket väl avslöja känsliga uppgifter. En skyldighet att lämna ut uppgifterna kan skada förtroendet för vården och medföra att personer avstår från att söka och ta emot vård.
Om en uppgiftsskyldighet ändå införs anser Vårdförbundet att den bör den vara begränsad till uppgifter om en enskild individ och till misstankar om allvarliga brott. Annars skulle uppgiftsskyldigheten kunna innebära risker för ett alltför stort utlämnande av personuppgifter.
12.7.4 Uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet
Vårdförbundet har inga synpunkter på förslaget om ändring av 10 kap. 18 c § OSL.
12.7.5 Uppgifter om begångna brott
Uppgifter som rör misstankar om vissa begångna brott
Som framgår av betänkandet är sekretessen inom hälso- och sjukvården ett viktigt skydd för den enskildes integritet och det måste därför finnas starka skäl att utvidga det område där personal får lämna uppgifter till brottsbekämpande myndigheter. Tröskeln för när man får bryta hälso- och sjukvårdssekretessen vid begångna brott har sänkts flera gånger, bl.a. när minimistraffet sänktes från två års fängelse till ett års fängelse. Dessutom har, så som framgår av betänkandet, ett antal brott fått skärpta påföljder med höjt straffminimum vilket också medfört att fler uppgifter kan lämnas från hälso- och sjukvården. Vårdförbundet motsätter sig ytterligare försämringar av sekretesskyddet i 10 kap. 23 § OSL. Den nuvarande regleringen utgör en rimlig avvägning mellan de motstående intressena av att bekämpa brott och skyddet för den enskildes integritet. En ytterligare sänkning skulle få för stora negativa konsekvenser, se ovan under Allmänna synpunkter. Förbundet kan inte se att vinsterna för brottsbekämpningen står i proportion till den påverkan förslaget kan få för hälso- och sjukvården.
Här är det också viktigt att uppmärksamma att det inte bara handlar om möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna uppgifter. Om en uppgift inte omfattas av sekretess innebär det också att hälso- och sjukvårdspersonalen får en skyldighet att vid förfrågan lämna ut uppgifter till polismyndigheten eller någon annan brottsbekämpande myndighet. En sådan utvidgning som nu föreslås kan innebära en utökad arbetsbelastning för berörd personal. Detta har överhuvudtaget inte berörts i betänkandet.
I betänkandet nämns ett alternativ som förts fram under utredningens kartläggning innebärande att ha kvar krav på ett års minimistraff, men införa en lägre gräns på sex månader för brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken (brott mot liv och hälsa, frihet och frid, sexualbrott) samt brott enligt skattebrottslagen och lagen om straff för smuggling. Vårdförbundet anser att det skulle kunna vara godtagbart att sänka tröskeln för brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken, men inte för brott enligt skattebrottslagen och lagen om straff för smuggling. Vid en sänkning för brott enligt 3, 4 och 6 kap. brottsbalken skulle hälso- och sjukvårdspersonal få bryta mot sekretess exempelvis vid mindre grov människohandel, mindre grov våldtäkt och sexuellt övergrepp. Det handlar om brott som riktas mot personer och där integritetsskyddsaspekten skulle kunna vika för intresset att beivra brott.
Det ska inte krävas en identifierad person som är misstänkt för brottet
Vårdförbundet motsätter sig förslaget om att det inte ska krävas en identifierad person som är misstänkt för brottet. Förslaget skulle kunna innebära att ett stort antal uppgifter skulle kunna lämnas ut och att många uppgifter skulle kunna avse personer som inte ens kan misstänkas för brott.
13.7.3 Tullverket får en möjlighet att begära ut uppgifter om vistelse på sjukvårdsinrättning
Vårdförbundet kan inte se att det är tillräckligt motiverat varför Tullverket ska få en möjlighet att begära ut uppgifter om vistelse på sjukvårdsinrättning. Förbundet avstyrker förslaget.
13.7.4 Uppgifter för att förebygga, förhindra eller upptäcka terrorbrott och brott mot Sveriges säkerhet
Vårdförbundet motsätter sig förslaget om ändring av 10 kap. 18 b § OSL innebärande att hälso- och sjukvårdssekretess inte ska hindra att uppgifter lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen vid misstanke om att enskild kommer att begå brott.
I ett tidigare betänkande rörande 10 kap. 18 b § OSL, Informationsutbyte vid samverkan mot terrorism (SOU 2018:65), framhölls att sekretessreglerna inom socialtjänsten utgör ett viktigt skydd för den enskildes integritet samt att det måste finnas starka skäl att utvidga det område där personal får bryta mot sekretess. I betänkandet angavs som motivering för att inte genomföra bestämmelsen att det skulle kunna medföra att uppgifter om icke brottsliga gärningar och beteenden skulle kunna lämnas ut, att enskilda riskerade att pekas ut som blivande terrorister på felaktiga grunder, att det skulle kunna skada förtroendet för socialtjänsten, att det skulle kunna uppfattas som diskriminerande eller att det skulle kunna vara i strid med grundläggande fri- och rättigheter så som religionsfrihet och yttrandefrihet. Det togs också upp att socialtjänsten troligen inte skulle ha så mycket information att lämna i förebyggande syfte mot terrorism. Vårdförbundet instämmer i den bedömning som utredningen gjorde och anser att motsvarande bedömning även gäller för hälso- och sjukvården, dvs. att det finns risk för att uppgifter om icke brottsliga gärningar och beteenden skulle kunna lämnas ut, att enskilda riskerar att pekas ut som blivande terrorister på felaktiga grunder, att det skulle kunna skada förtroendet för hälso- och sjukvården, att det skulle kunna uppfattas som diskriminerande och att det skulle kunna vara i strid med grundläggande fri- och rättigheter. Man kan också ifrågasätta hur mycket information hälso- och sjukvården kan lämna i förebyggande syfte.
Vårdförbundet har också synpunkter på några av de konkreta omständigheter som enligt nu aktuellt betänkande skulle kunna tyda på att det finns risk för att en enskild ska begå brott (s. 538) och som skulle kunna föranleda ett utlämnande av uppgifter. Förbundet anser att det är orimligt att utgå från att det finns risk för att en enskild ska begå terroristbrott om personen drar sig undan från skolan och fritidsaktiviteter eller uppvisar ett avskedsbeteende. Förbundet ifrågasätter också relevansen av att ta med den konkreta omständigheten att personer använder vissa typer av symboler. Detta skulle kunna vara i strid med regelverk om yttrandefrihet och åsiktsfrihet.
13.7.5 Uppgifter om begångna terrorbrott
Terroristbrott utgör allvarliga hot mot samhället och enskilda individer och det är därför angeläget att begångna terrorbrott utreds och lagförs. Flera av brotten i terroristbrottslagen har minimistraffet ett års fängelse vilket medför att hälso- och sjukvårdssekretess, vid begångna brott, kan brytas enligt 10 kap. 23 § OSL. Det finns dock också många brott i terroristbrottslagen som saknar minimistraff. Vårdförbundet kan se att det är angeläget att uppgifter om begångna terrorbrott kan lämnas till Polismyndigheten eller Säkerhetspolisen. Förbundet har därför inga synpunkter på förslaget om ändringar av 10 kap. 22 a § OSL.
13.7.6 En ny skyldighet att lämna vissa uppgifter till Säkerhetspolisen införs i patientsäkerhetslagen
Vårdförbundet är kritiskt till förslaget om utvidgad skyldighet för hälso- och sjukvårdspersonal att lämna ut uppgifter som begärs av Säkerhetspolisen. Vårdförbundet anser att det inte tillräckligt väl motiverats varför en utvidgad uppgiftsskyldighet i patientsäkerhetslagen är nödvändig för att Säkerhetspolisen ska kunna utföra sitt uppdrag. Det är inte visat att Säkerhetspolisens intresse av att ta del av ytterligare uppgifter från hälso- och sjukvården är viktigare och har företräde framför behovet av att skydda patienternas integritet.
De invändningar Vårdförbundet anfört beträffande ändring av 10 kap. 18 b § OSL gör sig gällande även här.
Den föreslagna bestämmelsen är allmänt också hållen och kan i princip omfatta alla möjliga uppgifter. Förslaget lämnar utrymme för alltför godtyckliga bedömningar. Om den föreslagna bestämmelsen ändå genomförs behöver den förtydligas.
Av texten i betänkandet framgår att det är viktigt att Säkerhetspolisen i sin begäran redogör för skälen för utlämnandet på ett sådant sätt att det tydligt framgår att förutsättningarna för ett utlämnande enligt bestämmelsen är uppfyllda. Det är inte tillräckligt att detta enbart anges i förarbeten. Det bör även framgå direkt av lagtexten. Det måste finnas en möjlighet för hälso- och sjukvårdspersonalen att bedöma om efterfrågade uppgifter verkligen behövs för att förebygga, förhindra eller upptäcka brottslig verksamhet som innefattar terrorbrott eller brott mot Sveriges säkerhet.
Vidare bör det klargöras vilken typ av uppgifter som ska lämnas ut, så att icke relevanta uppgifter om en enskilds hälsotillstånd eller andra personliga förhållanden inte riskerar att lämnas ut.
Sineva Ribeiro, förbundsordförande