Regeringens förslag att höja taket i högkostnadsskyddet för läkemedel och för vissa förbrukningsmaterial är ett direkt hot mot en jämlik hälsa i Sverige.
För dem som redan lever på existensminimum – såsom äldre med låg pension, multisjuka, långtidssjukskrivna och låginkomsttagare – kan det utgöra ett allvarligt hinder för att få livsnödvändig behandling. 900 kronor mer om året kan vara skillnaden mellan att hämta ut sina mediciner eller tvingas prioritera mat eller hyra framför hälsa. Resultatet? Mer ohälsa, förvärrade sjukdomar och ökade vårdkostnader på sikt.
Regeringen vill att taket i högkostnadsskyddet höjs från 2 900 kronor till 3 800 kronor, och att patienter dessutom ska betala 550 kronor mer ur egen ficka innan det blir någon rabatt alls. Det här förslaget slår hårt mot de som redan kämpar för att få ekonomin att gå ihop – tyngda av skenande utgifter. Redan nu möts vi av berättelser från medlemmar som vittnar om att patienter inte tagit ut sina receptbelagda mediciner. De som har råd hämtar ut sin medicin – de som inte har råd får vänta, försämras eller utesluts från behandlingen helt och hållet. För den stora grupp personer med funktionsnedsättning som är i behov av hjälpmedel för den dagliga livsföringen, och som redan idag drabbas hårt av höga egenavgifter, skulle ett höjt högkostnadsskydd för läkemedel slå ännu hårdare. Detta går emot hela grundprincipen i Hälso- och sjukvårdslagen som slår fast att vård ska ges på lika villkor.
Höjda egenavgifter riskerar dessutom att driva upp kostnader för sjukvården på sikt. När patienter inte följer sin behandling kan tillstånd förvärras och kräva mer resurskrävande behandling senare. Det kan också leda till att viktiga rehabiliterande eller habiliterande insatser inte kan utföras. Resultatet blir högre kostnader för samhället och större ojämlikhet inom hälsa. Vi är inte ensamma om att larma om detta. Bland andra Sveriges Kommuner och Regioner (SKR), Barnombudsmannen och Myndigheten för delaktighet har varnat för att en försämring av högkostnadsskyddet kan få allvarliga hälsomässiga och fördelningspolitiska konsekvenser. Många patientorganisationer varnar också för hur förslaget kommer att försvåra livet för just deras medlemmar, som Reumatikerförbundet och Psoriasisförbundet.
Det är en framgång att den medicinska utvecklingen möjliggjort behandling av allt fler sjukdomar. Men det har också inneburit ökade läkemedelskostnader för staten. Att lägga ansvaret för dessa ökade kostnader på de mest utsatta grupperna är däremot inte lösningen.
Vi uppmanar nu sjukvårdsminister Acko Ankarberg Johansson att omedelbart tänka om. Vi kan inte acceptera att några hundralappar kan avgöra vem som får vård och inte. Ingen ska tvingas till att bortprioritera sin hälsa.
Sineva Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet
Agnieszka Madej, förbundsordförande Sveriges Farmaceuter
Cecilia Winberg, förbundsordförande, Fysioterapeuterna
Ida Kåhlin, förbundsordförande Sveriges arbetsterapeuter
Sofia Rydgren Stale, ordförande för Läkarförbundet.