Ska vi klara att hålla sjukvården igång behöver vi ha luft i systemet. Ulf Kristersson, Acko Ankarberg Johansson och övriga i regeringen – det är dags att satsa på sjukvården och se till att vi har en god sjukvård i fredstid så vi räcker till i krig. Det gör vi inte idag, skriver sjuksköterskan Linus Törneberg i en debattartikel.
Hej regeringen,
Nyligen har flera av er befunnit sig på Folk & Försvar där det kommit flertalet inlägg i sociala medier som handlar om att rusta och bygga en beredskap inför ett eventuellt kommande krig. Krig medför skadade och belastar även sjukvården. Har ni glömt sjukvården i det här? Även om det är regionerna som har huvudansvaret för sjukvården har ni möjlighet att stötta regionerna om ni vill ha en sjukvård som står rustad för krig.
Sjukvården vi har idag fungerar inte i fred och kommer definitivt inte fungera i krig. Flertalet regioner har sparkrav och på flera ställen anställningsstopp. De behöver alltså spara in på en redan dysfunktionell sjukvård.
I september slutade jag på den akutvårdsavdelning jag jobbat heltid på för att jag inte orkade med belastningen och arbetsmiljön och började istället på ambulansen. I helgen jobbade jag extra på nämnd akutvårdsavdelning på ett akutsjukhus i Region Stockholm. Jag kom ihåg varför jag sa upp mig i september. Vi hade överbeläggningar och sju patienter per sjuksköterska och undersköterska. Flera av patienterna väntade på att komma vidare till geriatrisk vård och behövde egentligen inte akutsjukvård men det fanns inga lediga geriatrikplatser i regionen. En geriatrisk avdelning hade 17 godkända remisser (det vill säga 17 patienter som väntar på plats) och en annan 11 godkända remisser. Då är det inte krig och vi tar inte hand om krigsdrabbade patienter. Vi tar hand om multisjuka äldre, patienter med kroniska sjukdomar och patienter som tillfälligt behöver vård för exempelvis sepsis eller andra tillstånd.
Vården idag är så pass belastad att kollegor inte jobbar heltid för att de inte orkar och vi har legitimerad personal som väljer andra branscher än vården. Jag kan förstå dem som väljer att byta bransch. Varför jobba i en miljö där vi inte hinner äta lunch, där vi är helt slut efter ett arbetspass och där vi inte hinner ge vård av hög kvalitet? Varför jobba i en sådan bransch när det finns andra branscher som erbjuder bättre villkor och dessutom högre lön? Det måste vara attraktivt att jobba inom vården. Det är ett jobb, inte ett kall.
Hur tänker regeringen stötta regionerna? Hur tänker regeringen att vi ska klara ett krig? Ska vi offra våra äldre multisjuka patienter? Ska vi offra patienter i behov av dialys regelbundet? Ska vi sluta med preventiva vårdinsatser? För personalen räcker inte till utan krig. Med krig? Vill vi ens veta? Om vi ska rusta för krig måste vi först rusta för fred!
Emil Skoglund från Vårdförbundet Stockholm skriver om de prioriteringar som behöver göras av kollegor i klinisk verksamhet – vilka ska få vård och vilka ska få vård först? Vilka ska vi som legitimerad personal tvingas prioritera bort?
Vilka är det som kommer drabbas av en ökad belastning? Troligtvis inte de svårast och mest akut sjuka patienterna. Det är som på en akutmottagning. De svårast sjuka patienterna med hjärtstopp, sepsis, hjärtinfarkt och andra tidskritiska tillstånd omhändertas direkt. Det är de andra som får vänta. De som behöver hjälp men inte nu-nu-nu. Där blir det väntetider. Långa väntetider – som också gör att vissa hamnar i kategorin att behöva hjälp nu-nu-nu. Flera som inte behövt bli så svårt sjuka om åtgärder och behandling satts in tidigare. Det är något personalen inte hinner på grund av belastningen. Då är det verkligheten idag på en akutmottagning i fredstid. Ska vi klara att hålla sjukvården igång behöver vi ha luft i systemet. Vården behöver vara dimensionerad för att ha lediga platser och personal som rullar tummarna för att det inte finns något att göra. Har vi det klarar vi av en ökad belastning.
Ulf Kristersson, Acko Ankarberg Johansson och övriga i regeringen – det är dags att satsa på sjukvården och se till att vi har en god sjukvård i fredstid så vi räcker till i krig. Det gör vi inte idag.
Linus Törneberg, legitimerad sjuksköterska, förtroendevald och skyddsombud