Tidöavtalet innehåller flera reformer på hälso- och sjukvårdens område, vilket är nödvändigt.Vården befinner sig i en bemanningskris. Nu behöver regeringen satsa på kompetensförsörjningen så att fler kollegor med rätt kompetens kommer in i arbetet – och fler väljer att stanna kvar, skriver Sineva Ribeiro för Vårdförbundet i Arbetsvärlden 1 november 2022.
Sjukvården var väljarna viktigaste fråga och den prioriteras både i det så kallade Tidöavtalet och genom att vi nu fått en sjukvårdsminister. Den första delen i Tidöavtalet är sjukvårdskapitlet, och syftet med arbetet ska vara att kapa vårdköerna, öka tillgängligheten, förbättra effektiviteten och jämlikheten i hälso- och sjukvården samt förbättra arbetsmiljö och kompetensförsörjningen för anställda inom vården.
Det är helt avgörande för avtalets övriga intentioner inom området att man får ordning på kompetensförsörjningen. Det behövs rätt utbildad personal för att det ska bli någon vård – alternativet är ännu längre köer eller vård som ges av personer som inte har rätt kunskap för uppgiften, vård som kan vara till mer skada än nytta för patienten. Utan plan på vem som ska vilja, kunna och orka jobba i vården så faller ambitionerna platt.
Arbetsbelastningen för de som jobbar ökar ännu mer
Det är därför särskilt välkommet att de ingående partierna enats om att ta fram en nationell plan och styrning av kompetensförsörjningen. Vi vet redan nu att läget runt om i landet är ansträngt. I 21 av 21 regioner har man brist på barnmorskor, röntgensjuksköterskor och specialistsjuksköterskor, 20/21 regioner har brist på biomedicinska analytiker och 18/21 har brist på grundutbildade sjuksköterskor, enligt nationella planeringsstödet från Socialstyrelsen.
Det allvarliga bemanningsläget innebär att arbetsbelastningen för de som jobbar ökar ännu mer. I verksamheterna ökar de bemanningsrelaterade problemen och övertidsbergen växer. Det är brist på personal som är anledningen till att vårdplatser i slutenvården hålls stängda – inte brist på sängar. Den negativa spiralen kan och måste brytas. Kollegor som lämnat hälso- och sjukvården för att jobba i andra branscher behöver lockas tillbaka, arbetsmiljön bli hållbar för att fler ska orka arbeta heltid.
Vi behöver bli fler. Genomströmningen på grundutbildningarna behöver öka – inte genom att sänka kunskapskraven, utan genom att framför allt vidta åtgärder kopplat till den flaskhals som VFU har blivit. Idag får studenter ibland vänta på att få sin praktik, vilket gör att de kommer ut i yrkeslivet senare än planerat. Här måste samordningen förbättras.
Våra professioner måste ha möjlighet att få kontinuerlig kompetensutveckling och möjligheter att göra karriär inom sina yrkesområden. Det ökar attraktionskraften och viljan för fler att stanna längre i yrkena. Erfarenhet och kompetens måste löna sig.
Omställningen till en personcentrerad nära vård behöver snabbas upp och bemannas med rätt kompetens på rätt plats. På det här området är det glädjande att regeringen avser att fortsätta utbyggnaden av primärvården. Fler sjuksköterskor behöver anställas i kommunernas primärvård och äldreomsorg.
De högt ställda ambitionerna behöver också backas upp med ekonomiska muskler. De icke-öronmärkta grundanslagen till kommuner och regioner behöver öka. Hälso- och sjukvården behöver långsiktiga spelregler och förutsättningar att bedriva en personcentrerad hälso-och sjukvård i hela landet och prioritera det förebyggande och hälsofrämjande arbetet. För att de livsviktiga yrkena vi representerar ska kunna möta just dig: i hela landet, genom hela livet – oavsett vem du är. Vi finns där.
Sineva Ribeiro, Förbundsordförande Vårdförbundet