Vi kräver att regeringen prioriterar en välfärd i kris och backar från införandet av angiveri­lagar. Ge i stället polisen och Migrations­verket tillräckliga resurser för att arbeta mot skugg­samhället.

Beställningen från regeringen om att ta fram en lag om utökat informations­utbyte innebär att yrkes­grupper inom bland annat vård, skola och omsorg ska bli tvungna att ange den som inte har rätt att vistas i landet till polis och migrationsverk. Professioner som bygger sitt arbete på tillit och förtroende­fulla relationer kan bli skyldiga att utföra handlingar som direkt strider mot deras yrkesetiska regler och nuvarande lagstiftning. Facken i välfärden, som företräder 1,2 miljoner välfärds­anställda, träffade nyligen utredaren som har frågan på sitt bord. Vårt budskap var tydligt: det här kan vi aldrig acceptera.

Informationsplikten, även kallat anmälnings­plikten eller angiveri­lagen, riskerar att påverka människors uppfattning om hälso- och sjukvården, skolan och social­tjänsten negativt. Risken är att tilliten till samhället och dess institutioner försämras. Det är därför viktigt att utredningen noggrant analyserar och belyser denna problematik och vilka konsekvenser det innebär för samhället och för de som arbetar i välfärden.

Sverige behöver en välfärd att lita på. Välfärden står inför enormt stora utmaningar när det gäller kompetens­försörjningen. Det handlar om att locka betydligt fler att vilja arbeta med välfärd. Det handlar om att få dem som redan arbetar i välfärden att vilja arbeta kvar. Det handlar om att de som arbetar i välfärden ska ha en arbetsmiljö som gör att de inte blir sjuka av att arbeta och att de orkar arbeta hela vägen till pension. Facken i välfärden ser stora risker med ett införande av anmälnings­plikten. Vi förväntar oss att utredningen lyssnar på våra synpunkter.

Anmälningsplikten beskrivs i utrednings­direktiven som en skyldighet för myndigheter. Det skulle kunna innebära att de som arbetar i välfärden tvingas att utföra helt nya uppgifter. Och de skulle tvingas till att ställa frågor och utreda om en person är papperslös eller ej. Därefter ska det göras en anmälan till någon inom arbets­givarens organisation eller direkt till polisen eller Migrations­verket.

Utredaren ska undersöka vilka konsekvenser det skulle kunna få om anmälnings­plikt inte efterlevs. Här uppstår frågan om detta ska uppfattas som en konsekvens gentemot arbets­givaren eller mot den anställde som individ. Ska våra medlemmar personligen straffas blir lagen extremt långtgående.

Några allvarliga konsekvenser som vi ser är att de som arbetar i ett legitimations­yrke inom vården skulle hamna i en oklar rättslig situation. Om sjuksköterskor eller anställda i andra legitimations­yrken inte kan utföra sina arbets­uppgifter i enlighet med hälso- och sjukvårdslagen och etikens krav urholkas värdet av legitimationen. Alla i Sverige har rätt att ansöka om bistånd av social­tjänsten. Det kan handla om stöd för mat för dagen eller tak över huvudet. Anmälnings­plikten skulle i praktiken innebära att rätten till stöd försvinner för papperslösa. I skolan och förskolan riskerar barn med rätt till omsorg och utbildning att utebli när lärare, barnskötare och övrig personal ska anmäla barn och elever i stället för att ägna sig åt undervisning och kärnuppdraget.

Vi har en stor förståelse för viljan att bekämpa ett växande skugg­samhälle, men regeringen riskerar att välja fel väg. Se till att polisen och Migrations­verket har tillräckliga resurser för att arbeta mot skugg­samhället. Vi kräver att regeringen på allvar prioriterar en välfärd i kris och backar från införandet av angiveri­lagar.

För samarbetet Facken i välfärden:
Heike Erkers, förbundsordförande Akademiker­förbundet SSR
Åsa Fahlén, förbundsordförande, Sveriges lärare
Veronica Magnusson, förbundsordförande Vision
Malin Ragnegård, förbundsordförande Kommunal
Sineva Ribeiro, förbundsordförande Vårdförbundet

 

Läs debattartikeln i SvD

Uppdaterad: