Vi har gått ut i konflikt. Nu kommer 63 000 barnmorskor, biomedicinska analytiker, röntgensjuksköterskor och sjuksköterskor i landets samtliga regioner – inte jobba övertid eller mertid.
Bakgrunden är att vi inte fått gehör för våra högst rimliga krav. I går sa SKR återigen nej. Vi vill ha en långsiktig lösning med stegvis arbetstidsförkortning, hållbara scheman och fyra veckors sammanhängande sommarsemester.
Vi vill att lönerna ska höjas så att det blir jämställt, att lönen ska motiveras och vi vill inte vänta ett halvår på utbetalning av beslutade löneförhöjningar.
Inget av detta har vi fått. Men frågan rymmer mycket mer - det handlar om att rädda svensk sjukvård.
Sverige har länge brottats med enorma utmaningar inom sjukvården. Det vet vi som jobbar där och de flesta av landets invånare. De enda som fortsätter ignorera detta är de som är ytterst ansvariga: Sveriges regioner.
Vi har hoppats och trott att regionpolitikerna ska komma med långsiktiga lösningar på de problem som vi ser. Det har inte hänt. I stället har de år efter år fortsatt att lappa och laga en allt trasigare sjukvård.
En stor utmaning, kanske den största, är att regionerna inte tagit sitt ansvar som arbetsgivare. Istället förlitar man sig på att våra medlemmar ställer upp.
Att de stannar kvar efter arbetstid, inställer sig med kort varsel, jobbar sex av sju dagar i veckan, hoppar över luncher och tvingas avstå sin lagstadgade semester. Bristen på återhämtning leder till att personal går ned i deltid, i värsta fall blir de sjukskrivna.
Regionerna har genom Sveriges kommuner och regioner, SKR, haft många chanser att långsiktigt förbättra villkor, arbetstider och arbetsmiljö. Men regionpolitikerna saknar viljan – och SKR därmed mandatet - att förändra.
I stället fortsätter man att överutnyttja medarbetare.
Den här negativa spiralen får allvarliga konsekvenser – för patienter och för samhället. Regionernas oförmåga att ta ansvar innebär att de inte kan säkra tillgången till en god och säker vård.
Våra legitimerade yrkesgrupper ansvarar för liv och död. Ändå är regionernas universallösning att öka arbetstiden i stället för att ge medarbetarna hållbara heltider och scheman.
Förra året jobbade våra yrkesgrupper tre miljoner (!) timmar övertid. Var tredje medlem jobbar regelbundet övertid. Det visar tydligt på systemfelet i svensk hälso- och sjukvård.
Bristen på ansvarsfullt agerande har länge undergrävt våra medlemmars förtroende för regionerna som arbetsgivare. Det säger sig självt: Svensk sjukvård kan inte bygga på att vi jobbar miljontals timmar över.
En konflikt är en sista åtgärd, men nu är vi där. Vi tänker inte längre betala med vår egen eller patienternas hälsa.
Du som läser det här kanske undrar – hur ska vården fungera efter klockan 16.00 om personalen inte arbetar övertid? Blir det kaos? Ställs mammas höftledsoperation in? Kommer jag behöva åka till en annan stad för att föda barn?
Svaret är att det är våra arbetsgivare, det vill säga Sveriges regioner, som bär ansvaret för att det finns personal så att god vård ska kunna ges under konflikten.
Regionerna har haft två veckor på sig att förbereda sig. Och - de har haft lång tid på sig att åtgärda de långsiktiga utmaningarna. Vi har redan kris i sjukvården och kan bara hoppas patienterna inte drabbas ännu hårdare.
Vi kan inte längre se på när kötiderna blir längre för varje dag, människor dör i väntan på vård och våra medlemmar får det allt tuffare.
Nu måste regionerna agera. Vi vill rädda sjukvården. Därför jobbar vi inte övertid och mertid från 16 i dag.
Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet
Läs debattartikeln i Aftonbladet