”Anmälningsplikt hör inte hemma i vården”

Till debattartikeln i Dagens Medicin

Den 31 augusti presenterade regeringen sina tilläggsdirektiv till den utredning som ska lämna förslag på ”informationsplikt”, det vill säga att personal i myndigheter, kommuner och regioner ska bli skyldiga att anmäla papperslösa.

Det fanns en nyhet i direktivet jämfört med Tidöavtalet. Utredaren ska, som vi läser direktiven, överväga om den som inte anmäler ska straffas. Det är ett oerhört långtgående förslag.

I övrigt kom det inga nyheter som inte var kända sedan tidigare. Företrädare för regeringen har tidigare sagt att det kan finnas verksamheter och situationer som skulle kunna undantas från anmälningsplikten. Den frågan är fortfarande öppen och olika representanter för Tidöpartierna ger olika besked.

Vårt besked är desto tydligare: Det är otänkbart för oss att våra medlemmar ska tvingas ange patienter. Vårdens medarbetare har i uppgift att om möjligt bota, ofta lindra och alltid trösta. Inte att övervaka, misstänkliggöra och anmäla. Våra yrkesetiska regler innebär att vård ska ges efter behov, inte utifrån patienternas juridiska ställning. Reglerna innebär också att vi har tystnadsplikt i det som rör våra patienter.

Tystnadsplikten är nödvändig för att patienter ska våga söka vård, och för att de ska våga berätta allt som vårdens medarbetare behöver veta för att kunna göra ett bra jobb. Oron för att bli anmälda kommer att driva människor ännu längre in i skuggsamhället. En del kommer att skjuta upp att söka vård tills sjukdomen eller skadan blivit svårare och dyrare att behandla. En del kommer att skjuta upp besöket tills det är för sent. En del föräldrar kommer inte att våga söka vård för sina barn.

Att arbeta i vården kan vara världens bästa jobb, men det är också mycket krävande. Vi arbetar bokstavligen med liv och död, och vi behöver få ha fullt fokus på det. Våra jobb är ofta stressiga. Det är vi vana vid och tränade för. Stressen kan dock bli ohållbar när det är brist på personal och vårdplatser och när det läggs på oss allt fler arbetsuppgifter som inte har med själva vården att göra.

 
Förutom stressen som hårt arbete innebär tillkommer då den etiska stressen av att inte kunna se till patienternas bästa. Förslaget om anmälningsplikt innebär att vi dessutom ska vara stressade över att kunna bli straffade för något som inte har med god vård att göra. Det skadar vårdpersonalen och det skadar patientsäkerheten – för alla patienter.

Utredaren ska, enligt regeringens direktiv, granska frågan förutsättningslöst och objektivt och ta hänsyn till Barnkonventionen och andra internationella konventioner som Sverige förbundit sig att följa. Rätten till hälsa är central i flera av dem. Vi förutsätter därför att utredningen landar i det för oss helt uppenbara: att ett lagförslag som kräver att vårdanställda ska anmäla vårdsökande nödställda människor, och som straffar dem som vägrar, är ett omänskligt och dåligt förslag.

Malin Ragnegård, ordförande Kommunal

Sineva Ribeiro, ordförande Vårdförbundet

Sofia Rydgren Stale, ordförande Sveriges läkarförbund