Utvecklingen mot jämställda löner står helt still. I år arbetar kvinnor gratis 48 minuter om dagen. Sett i landet är löneskillnaderna mellan könen minst i Kalmar och störst i Östergötland, skriver företrädare för rörelsen Lön hela dagen.
Arbetet för jämställdhet mellan kvinnor och män möter allt oftare och allt starkare motstånd. Gamla myter om att jämställdhet mellan könen redan har uppnåtts eller om att feminismen har gått för långt har fått nytt liv. Budskapen hittar hem hos allt fler unga män.
Men sanningen är att jämställdheten står still eller till och med backar, det märks inte minst när det gäller ekonomisk jämställdhet.
I över tio år har rörelsen Lön hela dagen – som samlar fackförbund, politiska kvinnoförbund och kvinnoorganisationer – översatt löneskillnaden mellan kvinnor och män till timmar och minuter av en arbetsdag.
Länge såg vi hur minuterna och sekunderna långsamt tickade framåt. Men förra året vändes trenden när lönegapet mellan könen ökade från 9,8 till 9,9 procent. Det talades då om en tillfällig pandemieffekt, men nu vet vi att så inte är fallet.
I år, precis som förra året, jobbar kvinnor gratis efter klockan 16:12, medan män får betalt för hela sin arbetsdag fram till klockan 17:00. Omvandlat till kronor innebär detta i genomsnitt 4 000 kronor i månaden.
Lägre löner innebär lägre pensioner och sämre möjligheter att spara och investera, men också sämre möjligheter att lämna en våldsam man och på alla sätt ta makten över sitt liv. I tider av inflation och lågkonjunktur drabbas de med lägre inkomster, majoriteten kvinnor, allra mest.
År 2024 har kvinnor rätt att få betalt för hela sin arbetsdag.
Runt om i landet samlas denna vecka fackförbund, kvinnoförbund och kvinnoorganisationer för debatter och manifestationer för Lön hela dagen. Aldrig tidigare har det känts viktigare att ta ställning för jämställdhet i breda allianser som samlar hela samhället. Vi uppmanar alla kvinnor och män som har möjlighet att uppmärksamma frågan om löneskillnader mellan kvinnor och män på sina arbetsplatser.
Vi kräver:
Att strukturella löneskillnader ska synliggöras och åtgärdas.
Det är oacceptabelt att lönerna är så mycket lägre i kvinnodominerade yrken. Staten och arbetsmarknadens parter måste ta ansvar för att bryta värdediskrimineringen så att löneläget motsvarar yrkets krav på hela arbetsmarknaden. Ett första steg är att alla arbetsgivare kontinuerligt ser över sina befattningsklassificeringar så att de bättre speglar olika yrkens kvalifikationer.
Ökad tillsyn och skärpta sanktioner för arbetsgivare som ignorerar lagen.
För att lagen om årliga lönekartläggningar ska följas måste Diskrimineringsombudsmannens (DO) tillsyn skärpas och arbetsgivare som bryter mot reglerna möta kännbara påföljder. Det gäller även arbetsgivares ansvar att förhindra och förebygga andra former av diskriminering och sexuella trakasserier.
Att mer ska göras för att säkerställa ett jämställt uttag av föräldraledigheten.
Män tar ut en knapp tredjedel av föräldraledigheten och utför en timme mindre obetalt hemarbete varje dag. För att bryta mönstret krävs en mer jämställd föräldraförsäkring. Det kommer att stärka kvinnors position i arbetslivet och pappors relationer till sina barn.
Heltidsarbete som norm, trygga anställningar och jämställd arbetsmiljö.
Kvinnodominerade branscher har mer ofrivilligt deltidsarbete, fler osäkra anställningar och större brister i arbetsmiljön. Politiker och ansvariga arbetsgivare måste göra mer för att utjämna dessa skillnader. Kvinnor och män ska ha lika möjligheter att arbeta såväl hel- som deltid.
Låt det bestående lönegapet mellan könen bli en väckarklocka som återigen kan samla samhället i en gemensam strävan efter ett jämställt samhälle där kvinnor och män kan leva fria och goda liv.
Malin Ackholt, förbundsordförande, Hotell- och restaurangfacket
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnoorganisationer
Malin Bergman, förbundsordförande, Centerkvinnorna
Ulrika Boëthius, ordförande, Finansförbundet
Cecilia Elving, ordförande, Liberala Kvinnor
Heike Erkers , ordförande, Akademikerförbundet SSR
Cindy Falquet Lindh, ordförande, Miljöpartiets Jämställdhets- och Mångfaldskommitté
Susanna Gideonsson, ordförande, LO
Gunnel Hall, ordförande, KvinnorKan
Ianthe Holmberg, ordförande, Svenska kvinnors Vänsterförbund
Anders Johansson, förbundsordförande, Forena
Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad
Emma Knaggård Wendt, generalsekreterare, Ownershift
Sofia Kühner, ordförande, Kvinnliga Läkares Förening
Ida Kåhlin, förbundsordförande, Sveriges Arbetsterapeuter
Ewa Larsson, ordförande, Gröna Kvinnor
Ingrid Ljunggren, unionspresident, Sverigeunionen av Soroptimistklubbar
Veronica Magnusson, förbundsordförande, Vision
Linda Palmetzhofer, förbundsordförande, Handels
Liza di Paolo-Sandberg, förbundsordförande, SKPF
Olga Persson, ordförande, Unizon
Malin Ragnegård, förbundsordförande, Kommunal
Maria Rashidi, ordförande, Kvinnors rätt
Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet
Jessica Smaaland, ordförande, FQ, Forum - Kvinnor och funktionshinder
Annika Strandhäll, ordförande, S-kvinnor
Britt-Marie Söderberg Torstensson, ordförande, Winnet Sverige
Anna Troberg, ordförande, DIK
Marie Trollvik, ordförande, Lönelotsarna
Camilla Wagner, ordförande, Fredrika Bremer-förbundet
Ciczie Weidby, arbetsmarknadspolitisk talesperson, Vänsterpartiets kvinnonätverk
Cecilia Winberg, förbundsordförande Fysioterapeuterna
Gertrud Åström, ordförande, Östersjöfred