Leif Östling och Jörgen Nordenström slår huvudet på spiken med sin svidande kritik av vårdens bristande effektivitet när det gäller skattenytta, skriver Vårdförbundets Sineva Ribeiro och Läkarförbundets Sofia Rydgren Stale.

Frågan är vad politikerna tänker göra åt en av väljarnas viktigaste valfrågor. Hälso- och sjukvårdens styrning, organisering och finansiering är givetvis inget man förändrar och löser på fyra år, men partierna måste försöka hitta och presentera lösningar för väljarna. Vi efterfrågar mer långsiktig politik och förslag på reformer med start i valrörelsen. 

Vi representerar de ledande fackförbunden för legitimerad personal inom hälso- och sjukvården och organiserar sammanlagt nära 200 000 vårdmedarbetare. Våra medlemmar är bland andra läkare och sjuksköterskor, just de yrkesgrupper som nämns i Östlings och Nordenströms debattartikel ”Fem fel i vården som är skadliga för skattenyttan” (17/6). Som representanter för professionerna välkomnar vi att effektiviteten i svensk hälso- och sjukvård ifrågasätts och utmanas utifrån de perspektiv som tas upp! Det är en intressant genomgång av den komplexa sektor som är den offentligt finansierade vården och partier som gör anspråk på att vara statsbärande borde ta intryck av den.

Precis som Östling och Nordenström konstaterar i sin artikel så är personalhanteringen ett av vårdens största problem. Det är vi som fackförbund de första att skriva under på. För att få en bättre folkhälsa, där socioekonomisk status eller bostadsort inte spelar roll för vilken vård du får, behöver vi få fler legitimerade kollegor med rätt kompetens. Vägen dit går genom en sundare personalpolitik och arbetsmiljö, så att fler vill stanna inom vården och fler får förutsättningar att arbeta heltid och möjlighet till karriärutveckling.

I vintras gick Läkarförbundet och Vårdförbundet ut på DN debatt och krävde att regeringen tillsätter en kriskommission för att komma till rätta med kompetensförsörjningen och arbetsmiljön inom hälso- och sjukvården. Det fick kalla handen av socialminister Hallengren och ett lamt välkomnande från oppositionspartierna. För det är tyvärr så det är: Vården är en av väljarnas viktigaste fråga och det måste synas mer från rikspolitiken i den pågående valrörelsen. Svensk hälso- och sjukvårds växande problem med köer och kvalitetsbrister har eskalerat efter pandemin, men likväl saknas politisk vilja att lösa denna ödesfråga. 

Hälso- och sjukvårdens styrning, organisering och finansiering är givetvis inget man förändrar och löser på fyra år – men varför försöker inte partierna hitta lösningar? Ett fåtal partier kräver en ökad nationell styrning av vården, men i övrigt lyser de systemkritiska och långsiktiga förslagen med sin frånvaro. Coronapandemin har lett till nyttiga diskussioner om statens kontra regionernas ansvar för vården, men dessa diskussioner behöver omsättas i långsiktig politik. Det är inte givet att en utökad statlig styrning är vad alla vill ha och det är något som behöver diskuteras. 

Det nuvarande hälso- och sjukvårdssystemet måste ifrågasättas politiskt och utvärderas på ett sätt som hjälper befolkningen att förstå och ta ställning. Väljarna, skattebetalarna, patienterna och hälso- och sjukvårdpersonalen har rätt att förvänta sig att politiken gör ärliga försök att förbättra vården på systemnivå, både nationellt och regionalt. Det sjukdomsförebyggande och hälsofrämjande arbetet måste prioriteras mer av politiken, fast det inte är lika medievänligt som nya ambulanshelikoptrar eller banbrytande teknik. Annars riskerar vi som nation att hamna efter vad gäller folkhälsa.

Än är det inte för sent att gå till val på långsiktiga politiska reformer av hälso- och sjukvårdens styrning, organisering och finansiering!

Sineva Ribeiro, ordförande, Vårdförbundet

Sofia Rydgren Stale, ordförande, Läkarförbundet

Uppdaterad: