”Att arbeta fackligt är ett maraton, inte en sprint”

Till samlingssidan Nyfiken på uppdraget som förtroendevald

Hur kommer det sig att du blev medlem i Vårdförbundet från första början?

Innan jag utbildade mig till sjuksköterska arbetade jag som både vårdbiträde och undersköterska och var medlem i Kommunal. Och när jag gjorde min praktik under sjuksköterskeutbildningen så var min handledare förtroendevald i Vårdförbundet. Så det blev naturligt för mig att bli medlem. Den här tiden var kampanjen ”inte under 24 000 kr” i gång och det fanns något konkret att kämpa för.

Och hur gick det till när du blev förtroendevald?

När jag började jobba på akuten på Varbergs sjukhus hade vi flera förtroendevalda som involverade oss medlemmar på ett bra sätt. Vi stöttade i uppdraget och inför möten med arbetsgivaren. Vi stod alltid enade bakom dem. Jag insåg att de hade ett mandat som verkligen betydde någonting. De hade laga rätt att ha åsikter om saker på arbetsplatsen. Vi är så priviligierade som lever i ett land med yttrandefrihet, där vi får organisera oss, ha samverkansavtal och där dialog med arbetsgivaren är möjlig. Det tänker jag på ofta.

När jag blev tillfrågad att ta över som förtroendevald skulle jag precis gå på föräldraledighet men sa att jag absolut ville ha uppdraget när jag kom tillbaka och så blev det!

Hur ser du på det fackliga arbetet, att det kan vara trögt att få till förändring?

Jag har insett att fackligt arbete är mer som ett maraton än en sprint. Saker tar tid men jag vill lita på processen och jag ser också de små segrarna som vi gör. Som att vi börjar prata om lönekriterier på arbetsplatsen och begreppet särskilt yrkesskicklig.

Även om alla initiativ inte leder till konkreta förbättringar är jag glad för dialogen vi har mellan oss medarbetare och arbetsgivaren och att vi kan lyfta problem och utmaningar. Det skapar en ökad förståelse.

När pandemin kom formade vi snabbt en välfungerande arbetsgrupp med sjuksköterskor och läkare som tillsammans med arbetsgivaren kunde vara snabbfotade och ta del av de nya riktlinjerna som hela tiden strömmade in och agera på dem.

Hur blev du styrelseledamot i avdelning Halland?

Under pandemin hade vi under en period ett armétält utanför sjukhuset i Varberg och i samband med det så fick jag mer kontakt med Vårdförbundets styrelse i Halland. Vi hade flera arbetsmiljörelaterade problem gällande arbetet i tältet. Efter ett tag fick jag frågan om att bli nominerad till styrelseledamot och det tackade jag ja till.

Så nu arbetar jag halva min tid som huvudskyddsombud och halva tiden i styrelsen.

Vad upplever du som den största utmaningen för våra medlemmar just nu?

Arbetsmiljön i stort är ett problem och bristen på kollegor. De är oroliga för kompetensurlakningen när många lämnar sjukvården. Och de upplever att de inte blir sedda uppåt i organisationen, av chefernas chef.

Hur kan vi bli fler förtroendevalda tror du?

Vi måste göra uppdraget mer greppbart och konkret. Bara att förstå skillnaden mellan rollen som skyddsombud och förtroendevald kan vara jättesvårt. Vi måste göra det enkelt och avskalat. Och få den förtroendevalda att inse att man inte själv har ansvaret för att rädda sin arbetsplats.

Den förtroendevalda är kollegornas röst, budbäraren och ett bollplank. Det är viktigt att den förtroendevalda inte bär skulden för det som är dåligt. 

Jag försöker stötta mina förtroendevalda att ta en sak i taget. Samla kollegorna och ta reda på vad som är mest prioriterat och fokusera bara på det.

Kommer du att gå tillbaka och jobba kliniskt i framtiden?

Ja, utan tvekan, jag kan sakna tempot på akuten och den snabba feedbacken man får där. Men just nu känns det jättebra att få arbeta med att stötta förtroendevalda och kollegor i min fackliga roll.

Till samlingssidan Nyfiken på uppdraget som förtroendevald